1 år med barfotaskor…

Jag springer mina intervaller i FiveFingers - ger bättre "tryck" i steget!Har klurat på att skriva det här inlägget ett tag och nu kändes det rätt. En av flera anledningar till att jag lägger tid på att skriva den här bloggen är min strävan att inspirera till förändring utifrån positiva upplevelser/resultat jag själv fått från olika experiment.

För er som inte vet, så föddes jag med klumpfot och opererades ganska tidigt för det. Det har lett till att jag under hela min uppväxt har jag fått höra saker som ”du kommer aldrig kunna springa långt” och ”du kommer nog alltid ha problem med fötterna”. Det stämde också väldigt väl så länge som jag lyssnade på ortopeder och experter vars eviga lösning var stödinlägg och ”riktiga skor”.

Visst, det blev bättre – men det blev inte bra. Till sist tröttnade jag och lämnade ”konventionell visdom” till förmån för FiveFingers och ”barfotaskor” (vilket är en skön motsägelse i sig). Så här kommer mina erfarenheter och tankar kring det!

Kort om mina problem först

En löpares bästa vän?

En löpares bästa vän?

Som jag sa, det blev absolut bättre med inlägg. Men bättre är LÅNGT ifrån bra. Så fort jag gjort något ”ansträngande” för fotlederna så pratar vi rejäla inflammationer i vrister, fotleder, stelhet i flera dagar med mera.

Det är inte en gång jag har fått gå baklänges ner för trappan till köket kan jag sorgligt nog medge. För er som aldrig har haft problem åt det mer kroniska hållet så blir det oerhört frustrerande och en känsla av hopplöshet är ofta nära till hands.

Det bisarra här är att ”ansträngande” kunde vara något så ynkligt som att gå i skor utan inläggen en dag på stan. Det kunde också paradoxalt nog vara att jogga någon mil MED inläggen. Så det var verkligen inte bra. Voltaren var ett tag mitt sätt att kunna springa alls i den utsträckningen jag ville – rent förebyggande liksom. Eh, smart eller?

Igen – boken som förändrade mitt liv!

Hur många gånger har jag inte pratat om boken ”The Big Book of Endurance Training and Racing”? Jag kan inte hylla den nog! Det var Dr Maffetone som med sitt okomplicerade, roliga, underbyggda och exemplifierade sätt att skriva som verkligen fick mig att våga släppa taget om allt jag blivit ”itutad” under hela min uppväxt.

Det är klart att min kropp är så smart att jag ska kunna springa hur långt jag vill – om jag bara låter kroppen fungera som det är tänkt. En hint här – det är inte att springa med stora mjuka geleklumpar på fötterna…

Teorin bakom det?

Vi måste våga lita på våra kroppars medfödda förmågor igen!

När vi stöttar upp våra fotvalv och dämpar nedslagen i marken så gör vi egentligen mer skada än nytta av lite olika anledningar. Dämpningen ger möjlighet att frångå det ”naturliga” löpsteget till förmån för ett mer ”klumpigt” löpsteg där vi landar på hälen, vilket de facto bromsar farten, och stöten fortplantas upp i benet och höften. Uppbyggnaden gör att musklerna i foten inte behöver jobba som det är tänkt och hantera ojämnheter i marken vilket gör att den blir försvagad och inte klarar belastningen. En egen teori jag har är också att löparskorna med massa dämpning möjliggör för personer som väger för mycket och personer som är för svaga för att springa egentligen att springa långt över sin egen förmåga när de egentligen borde gå för att minska skaderisken.

Jag tycker ett målande exempel är tankeövningen att du först sätter bomullshandskar på händerna följt av de största tumvantarna du kan tänka dig. Sedan går runt så i ett par veckor innan du testar att göra lite grovarbete i trädgården igen. Det lär inte bli en kul upplevelse på temat försvagade händer! (För att inte tala om hur svårt det skulle vara att hantera vardagen – men det är ju en tankeövning så…)

Sedan är jag inte fullt så kategorisk – men det finns igen en poäng att göra kring att vi tror att kroppen behöver så mycket ”hjälp” när det egentligen är tvärtom! Vi måste våga lita på våra kroppars medfödda förmågor igen.

Första stegen i FiveFingers – läskigt, jobbigt och riktigt spännande!

vibram-five-fingers-ksoNär det mentala steget var taget, att jag ville köpa barfotaskor, kände jag mig lite som Askungen inför balen. Det var ju läskigt och samtidigt riktigt spännande!

Jag köpte mina första FiveFingers KSO på Naturkompaniet efter att ha provat igenom HELA sortimentet av barfotaskor. Jag är en av de få som verkligen avskyr hur Merrel sitter på foten, men just KSOerna kändes så oerhört rätt direkt. Töntigt kanske, men det kändes som en självklarhet att jag skulle kunna springa riktigt långt och fort så fort jag tog ett steg i dem!

Första sessionen på gymmet minns jag fortfarande. Känslan att ”alla måste titta och tycka jag är superkonstig”, vilket givetvis var helt fel – ingen som ens lyfte på ögonbrynen… Trevande gick jag upp till löpbandet och satte igång med målet att ta några joggingsteg men att gå i runt 20 minuter.

Det kändes fantastiskt!

Resan mot distanser…

Här vill jag gärna betona att det tog TID för mig att bli stark nog för att springa en mil. Det tog nog säkert 3 månader innan det kändes bra. Det är inget man ska ge sig på att göra den första veckan OAVSETT hur vältränad man är! För igen, det här att aktivera och träna muskler som inte använts sedan vi var riktigt små barn (oftast).

Konstaterade krasst att träningsvärken från att springa en kilometer med FiveFingers när jag var stark nog var ungefär i häraden ett halvt maraton med vanliga skor… Men igen, det är så när man är nybörjare på något. Det är därför det heter träna.

Avslutande tankar

Mina fötter har förändrats oerhört mycket. Jag är starkare, mer rörlig och alla ”problem” jag tidigare led av är nästan helt borta. Om jag verkligen överanstränger så kan det bli samma stelhet igen – som att springa ett skogsmaraton i mina Hattori LC – men jag vet då att jag inte är stark nog och att det behövs mer träning.

Det har stärkt min åsikt om att det är för mycket fokus på att behandla symptom istället för att uppmuntra till att låta kroppen fungera som den ska. Har oerhört svårt att ta ortopeder som förespråkar ”stöttande inlägg” på allvar – det är stöd vi INTE behöver. Det gör ju bara att musklerna i fötterna blir ÄNNU svagare och vi får mer problem… Numera har jag vant mig vid barfotaskor så till den grad att ”vanliga skor” känns oerhört märkligt och klumpigt. Jag har slängt alla mina ”vanliga löpskor” och är helt skadefri sedan dess.

Min förhoppning med inlägget är att leda genom exempel för att inspirera till lite tankar kring vad vi har på fötterna varje dag. Kanske leder det till att någon annan kan bli skadefri och få återuppleva njutningen med löpning igen precis som jag!

bild 5

8 reaktion på “1 år med barfotaskor…

  1. Andreas

    Hej,
    Vill börja med att passa på att säga att du skriver fantastiskt bra och inspirerande om alla de ämnen du tar upp.
    Har följt din blogg i ett halvår nu utan att ge dig en kommentar, så jag tyckte det var dags 😉
    När jag nu läser ditt inlägg om barfotalöpning, slår det mig att jag läste det tidigare utan att ta det till mig. Tanken att det där är inget för mig osv osv…
    Har haft exakt lika problem med fotleder och inflammationer, precis som du beskriver. Jag löptränar en hel del, spelar en del tennis, en del innebandy. Dessa fotkrämpor kommer och går – och jag funderar hela tiden vad det liksom kan bero på.
    Nu ligger jag i startgroparna att skaffa mig mina första barfotaskor – läskigt!
    Rekommenderar du Naturkompaniet, eller någon annan bra butik? Jag tror jag vill prova liknande dom du har på bilden längst ner med gula snören – fingerskorna får vänta ett tag känner jag : – )

    //Andreas

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Tjena Andreas! Vad kul att höra. Det känns alltid kul när någon inspireras. Jag är helt säker att det för min del berodde på skor och för svaga fotleden och muskler i fötter och underben. Jag tycker du ska göra transitzonen försiktigt, så KSO är att ta i och de är inte toppen till tennis och innebandy. 🙂 dock kan man tänka sig att du skulle kunna ha dem att promenera i! Hattori LC från Saucony var de som satt bäst på mig – men prova dig igenom hela Naturkompaniets sortiment! Många älskar Merell. Inov-8 är också grymma. Hur som, det viktigaste är nog inte vilken sko det blir utan att du ger det tid!! Även om det känns toppen att springa 5 km kommer du få sota för det när alla nya muskler används. Så börja med promenader och några småjoggar parallellt med annan träning och skifta gradvis! Lycka till!!

      Svara
  2. Andreas

    Supertack för återkoppling!
    Ska väl förtydliga att jag bara tänkt använda mina barfotaskor vid löpning och inte vid tennis eller innebandy.
    Ska absolut prova ut och se om jag kan finna en modell sen kollar jag av om de finns på sidan du tipsade om från UK.

    Kan förövrigt tipsa om att jag står på jobbet hela dagarna nu sen slutet av förra året. Har fått tag på en typ av surfplatta som jag står på, den ser ut som en balansplatta bortsett att det är fyra flexande fötter i varje hörn som gör den superskön att stå på.
    Har fått flera på kontoret som nu står lite till och från. Kul att även själv leda genom exempel 🙂

    Må väl!
    //Andreas

    Svara
  3. Daniel

    Hej och tack för en strålande blogg!

    Det är mycket som är intressant men just nu fokuserar jag på löpningen och precis som du har jag (och har alltid haft) problem med fötterna. Jag är en aning plattfot, har låga fotvalv och rätt stora hallux valgus (19-20 grader) som jag i flera år tänkt operera men är osäker då det leder till en ruggigt lång konvalecens samt att det är rätt stor risk för att det inte får önskvärd effekt. Jag har läst Born to Run och allt det där och håller med om filosofin men ändå inte vågat ta steget till barfotaskor etc pga mina problem och istället gått på ortopedernas prat om inlägg som jag för övrigt använder i mina gigantiska Asics samt ett mindre par i kostymskorna. Jag vill också stå upp på jobbet mer än vad jag gör men får ont i fötterna varför jag sitter och får ont i ryggen istället. Nu till min fråga. Vad anser du är bäst för mig vad gäller val av skor, löpning, ev annan ”uppbyggnadsträning”, operation, etc givet ovanstående? Ska jag skippa löpningen och cykla istället? Jag vill helst springa i fivefingers men som sagt inte vågat pga risk för skada och på ”de kunnigas” avrådan.

    Tack på förhand!

    Mvh
    Daniel

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Tack för de snälla orden Daniel! Jag är ju då inte medicinskt skolad så jag får villigt erkänna att jag inte hängde med helt på alla termerna, MEN jag har som vanligt en lekmannaåsikt i frågan. Jag tycker du borde börja långsamt och gradvis gå mot barfotaskor. Du har ju inget att förlora egentligen. På andra änden av spektrar är ju operation…

      Det låter som att du haft ungefär samma resa som mig och till sist måste man bara våga ta steget. För vad är det värsta som kan hända? Att du går tillbaka till så som du har det nu? Jag skulle göra såhär – så får du plocka russinen ur kakan:
      1) skaffa dig ett par five fingers KSO eller liknande som är ”riktiga barfota skor” – dvs tunna, tunna och följsamma.
      2) skaffa ett par skor med typ 5 mm drop men gärna utan någon innesula. Typ Nike Free eller nåt sånt.

      Det kostar dig typ nån tusing eller två. Det får man ta.

      Sedan tar du och mentalt ställer in dig på att inte kunna springa under 6 månader. Lägg upp för annan träning. INTE löpning. Cykla, simma, gymma – whatever. Men mentalt ska du vara inställd på att INTE SPRINGA! Annars kommer det falla.

      Sedan tar du det sååå lånsamt det går. Ut och gå 5-15 minuter i FF varje dag i typ 4 veckor. Öka på sedan om det känns bra till typ 30 minuter. Känn verkligen efter. Låt fötterna anpassa sig och hela tiden vila tills det inte gör ont längre. Träningsvärk etc. ska gå över. Sedan gör du det tills det känns ok att gå 1 timmes promenader. Kan ta allt från 4-12 veckor om det är riktigt kasst. Gör också gärna övningar barfota inomhus som att ta saker med tårna, stå på utsidan av foten, stå på insidan av foten etc. googla lite på den typen av styrkeövningar för foten. När det känns bra att gå en timme – börja känna på att jogga typ 15 minuter LÅNGSAMT! Igen samma princip – vänta tills träningsvärken är över.

      Under tiden som du börjar gå/springa kan du växla mellan FF och skor med liten drop för att vänja mer successivt. Men spring inte förrän det känns riktigt bra.

      Det är den här typen av långsam tillvänjning jag tror på och själv gjorde.

      Första gången jag sedan vågade”sprinta” i FF – då hade jag träningsvärk jag vet inte hur länge. Under fötterna, i vaderna… Överallt.

      Så det var ett låååångt svar på din fråga med kontentan att operera för guds skull inget innan du gett den ”naturliga” lösningen en chans!

      Lycka till och hör gärna av dig om du vill ha mer input från mig!

      Svara
  4. Daniel

    Tack för bra svar, mycket uppskattat att du tar dig tid till detta. Tänk om politiker, företagsledare, lärare och andra med inflytande i samhället i större utsträckning kunde leda genom exempel samt pusha för långsiktighet och individens eget ansvar.

    FF och The Big Book inhandlat! En grej bara, när du säger promenera i FF menar du då med vanlig stegisättning (hälen först) eller mer ”på tå”?

    Mvh
    Daniel

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej! Grymt! Såklart att jag svarar – det är ju den kanske roligaste delen med att skriva bloggen. Svarar alltid på alla mail och alla kommentarer (inte så stor blogg direkt så det är fortfarande hållbart). Vad kul att du har inhandlat de två sakerna som kanske har gjort störst skillnad i mitt liv på träningsfronten! Det är en grymt bra investering.

      Vad det gäller att promenera i FF så löser det sig liksom självt. Man justerar steget så att det inte gör ont automatiskt upplever jag. Det är som att gå barfota hemma liksom. Man går på hälen men inte lika ”tungt” som man gör i mjuka skor.

      Är du nyfiken på lite mer alternativa tankar kring gång så rekkar jag en gratis e-bok som heter ”Chi-walking” av Danny Dreyer. Kul läsning om inte annat.

      Lycka till och hoppas att vi hörs framåt! (Sjukt nyfiken på hur det går för alla som läser och inspireras att ändra på något!)

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.