4 månader kvar till Stockholm Marathon…

ASICS-SM-500-2Japp. 4 månader kvar. Låter det länge? Det är det inte. Det är hög tid att för länge sedan ha börjat träna för det om upplevelsen ska bli någorlunda trevlig.

För min egen del har jag seriösa problem med motivationen. Jag ser verkligen fram emot att vara med och springa, men jag brottas mentalt med tiden jag är villig att lägga på ”maratonträning”, om jag ska ha några tidsmål och huruvida jag ska ge upp ”annan träning”.

Nyfiken på mina tankar och funderingar?

Det här med balans i livet…

Går det ihop? Nope. Inte ens nästan. Det är oerhört frustrerande. Så mycket att göra – så lite tid.

Det är en utmaning i vår tids västerländska samhälle helt klart. Vi ska, förutom att göra karriär och jobba heltid, också:

  • Sköta hus och hem
  • Vara världens ”bästa” föräldrar
  • Laga ”riktig mat” (helst – om inte mår vi dåligt över det)
  • Nå våra personliga mål (typ bli fotograf, springa maraton, göra en Iron Man, klassikern etc.)
  • Ha meningsfulla hobbys (fota, blogga, sy, rida, läsa böcker etc.)

När ska vi ha tid med det? Jag brottas oerhört mycket med det här just nu. Speciellt som jag till listan ovan vill lägga in den något märkliga parametern:

  • Sova 8 timmar per natt

Går det ihop? Nope. Inte ens nästan. Det är oerhört frustrerande. Så mycket att göra – så lite tid.

Prioritera det som är kul?

Zemanta Related Posts ThumbnailJag har tidigare skrivit en hel massa om prioriteringar och att det oftast går att skapa sig tid när man ser över sin tillvaro. Till exempel TV – det är för mig totalt slöseri med tid och liv om man inte ser någon väl vald film eller dylikt.

Tillbaka till temat, marathon. Jag har insett faktumet att jag inte tycker det är speciellt kul att ”marathonträna”. Har läst såpass mycket och sett hel massa olika upplägg för att ”klara” en viss tid att jag kan säga direkt att det INTE är något jag ser som kul.

Hmmm. Gå ifrån mina egna ideal gällande träning – och hälsa till viss del – eller helt enkelt ta en annan väg?

Min väg fram till maran

Således har jag funderat och funderat. Hur ska jag göra det här? Det jag har landat i att se Stockholm Marathon som en kul grej och ett test på hur väl min träning fungerar som den är idag.

– Eh. Ok. Tänker ni. Marathon brukar inte kallas ”kul grej”. Förklaring tack.

Zemanta Related Posts ThumbnailSåhär. Om man ska ”sikta på en tid” på ett marathon måste man träna ganska specifikt. Självklart finns det ett par olika upplägg – här är några riktigt bra gratis program för dig som är intresserad – beroende på vem du frågar, men samtliga innebär en stor volym löpning. Det är logiskt – du ska ju trots allt springa 4,2 mil. Men säg att man istället för att sikta på en tid siktar på att ha roligt, njuta av dagen och låta formen just den dagen bestämma tempot?

Risken för besvikelser blir mindre helt klart. Jag misstänker att det blir ”roligare” – vilket är en av mina grundparametrar för min träning.

Så min väg framåt blir att som vanligt köra 3-5 timmar lågpulsträning kombinerat med styrka, ”spring för livet”-pass och ett ”all-in” pass då och då. Den enda justeringen jag kommer göra i träningen är att lägga till progressivt längre långpass om helgerna. Det känns som en rimlig justering utifrån den tid jag vill lägga på att förbereda mig specifikt för maran.

Avslutande tankar

Givetvis ska jag se till att vara i ruskigt bra form till Stockholm Marathon, men det kommer inte bli något ”en gång i livet under 3 timmar”.

Det är väldigt knepigt att hantera familj, jobb, träning, mat och samtidigt ha tid över för att göra annat ”som är kul”. Jag upplever att det lätt blir en ständig kamp för att ”hinna med allting”. Personligen strävar jag efter att minimera den känslan. Det var skälet till att jag bytte jobb. Det är skälet till att jag inte längre tittar på TV. Det är skälet till att jag inte kommer köra ett specifikt träningsprogram för maran. Det är helt enkelt inte värt det.

Givetvis ska jag se till att vara i ruskigt bra form till Stockholm Marathon, men det kommer inte bli något ”en gång i livet under 3 timmar”. Hellre då att succesivt träna på ett sådant sätt att kroppen mår bra och att formen blir kontinuerligt bättre hela livet. Vem vet, till sist kanske ett ”sub 3” maraton är något som inte alls känns omöjligt.

Jag går min egen väg i det här fallet. Det blir fokus på att träna som jag brukar inför Stockholm Marathon, om än med lite fler långa skogspass. Sedan får vi se hur det landar. Ett test helt enkelt. Det kan också vara att leda genom exempel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.