”All-in”-träning är bra – men inte för ofta!

Kör inte hårt när det är hårt på jobbet!

Såhär i värsta sjukdomstider tänkte jag dra till med ett inlägg om det här med superintensiv träning. Ni vet när man kommer hem helt urvriden, men med hur mycket ”måbra” känsla i kroppen som helst. När man liksom vet att det kommer kosta lite träningsvärk dagen/dagarna efteråt. Det är grymt skönt – men det är väl värt att fråga sig då och då VARFÖR det är så skönt.

För en sak som är helt säker, det är att hormonerna styr humöret.

Tänkte att ni skulle få dels mina tankar på teorin kring det hela samt lite insikt i hur jag väljer att göra mina ”all-in”-pass. Kan hinta om att det inte är något jag gör själv.

Varför är det inte fler som varierar sin träning?

För hård träning med för lite vila och återhämtning garanterar sjukdom, skador och – bisarrt nog – avtagande performance!

Det här är en fråga jag ställer mig om och om igen. Jag skriver om det om och om igen. Konstaterar också om och om igen samma saker.

  1.  Vi tror att logik applicerar på träning

Om jag kan springa så här fort idag med den här träningsmängden – då kommer jag kunna springa ännu fortare/längre med MER träning.

  1. Vi blir matade med reklam som säger att ”hård träning” = resultat

Det är helt galet, men mycket av de träningsformer som förespråkas är på tok för hårda för någon som inte är riktigt bra form. Jag skulle vijla gå så långt som att det är direkt skadligt när vi ser till riskerna.

  1. Träning =  viktminskning… Hård träning = mer viktminskning

Oj så svårt jag har för den här. Det här matas vi med HELA TIDEN. Det är allt från idiotin i ”the biggest loser” till fetmaforskare (labbrocksmiffon) som påstår att bara man tränar hårt så går man ner i vikt. DET. ÄR. FEL.

Vad är det samtliga ovan argument missar enligt mig?

rp_tabata-training1-150x1501.jpgFör mycket hård träning gör dig sjuk! För mycket hård träning ger omvända resultat. För att ta ett exempel från en diskussion jag hade med en vän som frågade mig hur man tränar för att springa milen under 38 minuter. När han frågade det så blev jag tyst en stund. Funderade lite kring varför i hela friden han skulle vilja det och när jag väl svarade så blev svaret:

Man tränar medvetet för att springa milen på 38 minuter.

Trist svar?

Jag utvecklade det ganska långt utifrån mina vanliga argument att det inte duger att springa en mil 5 gånger i veckan och varje pass försöka springa snabbare än det andra. Det kräver en väldigt metodisk uppbyggnad av grundkraft genom lågpulsträning, styrka för att klara belastningen, sprintarbete för att bygga explosivitet samt väl planerade tröskelpass och olika typer av intervaller. Jag rekommenderade också boken ”Healthy Intelligent Training” som är den bästa jag har läst på det temat.

Kort och gott en massa, utstuderad, varierad, optimerad träning. Den gör man i 10-12 veckor – sedan springer man sitt race. En gång. Sedan vilar man i en vecka. Minst. Det kommer kosta precis hur mycket som helst att göra en sån insats.

Låter det knäppt? Det kan man tycka – men det är så det funkar. Du kan inte ut och ”testa” att springa en 38 minuters mil efter halva upplägget. Det är liksom rätt och slätt nedbrytande och kontraproduktivt.

Inläggets poäng då?

Zemanta Related Posts ThumbnailJag vill via mina argument ovan komma till att det ändå inte är fel att köra hysteriskt tunga pass. Det kan vara allt från cirkelträning eller tung styrka till ett ”grisigt” backintervallpass med maxpulskänning. Det är kul och ger en riktig ”dusch” av olika typer av hormoner som gör att vi mår hur bra som helst samtidigt som det boostar alla möjliga fettförbränningsprocesser.

Men det är om vi gör det då och då. Gör vi det var och varannan dag får du precis motsatt effekt. Då de där hormonerna som gör att du mår bra döljer det faktum att du bränner dig. Kroppen bryts ner. För hård träning med för lite vila och återhämtning garanterar sjukdom, skador och – bisarrt nog – avtagande performance! Det tillsammans med att man lätt blir ”beroende” av känslan av de här lyckohormonerna gör att spiralen går fort när man hamnat i den!

Avslutande tankar

Jag vet inte hur många gånger jag har sett det bland mina vänner som tränar mycket. Det går så bra ett tag, sedan blir det berg- och dalbana. Resultaten svajjar. Skadorna
kommer krypande. Motivationen försvinner helt plötsligt. Precis samma tecken som vilken överansträngning som helst. Utbrändhet kopplat till kontinuerligt för hård fysisk aktivitet.

Det är därför vi måste förstå skillnaden mellan träning och planlös motion. Det är därför det är så viktigt att förstå vad som händer när vi tränar hårt och hur det påverkas av vad vi äter!

Så gör som jag – kör dina ”all-in”-pass en, max två gånger i veckan, och gör det med kompisar eller en grupp. Det blir roligare och visst tar man i lite mer när man kör med en grupp! Ju mer lågpulsträning, vardagsmotion och annan varierad träning du sedan lyckas kombinera det med – desto bättre resultat kommer du att få!

För att våga gå ”emot logiken” ibland, det är lätt att leda genom exempel. Framförallt när det leder till att du på dina ”all-in”-pass kommer krossa allt motstånd.

4 reaktion på “”All-in”-träning är bra – men inte för ofta!

  1. Jonas

    Hej Henrik,
    Åter igen kloka ord från dig! Själv har jag fått ett träningsschema som har 2st gympass och ett ‘cardio’ pass per vecka. Det upplägget känns riktigt bra, både resultatmässigt och även tidsmässigt.

    Och precis som du säger så har det känts otroligt roligt och jag har känt mig starkare och mer motiverad de gånger jag kunnat träna med min flickvän som hjälper mig med detta. Det ger en boost i kroppen som är svår att toppa…

    Jag kan säga att jag själv sagt samma typ av kommentar som du beskrev ovan (springa milen på si-och-så-lång-tid) och fått en konstpaus och en blick som avslöjade vad som tycktes om frågan… Hahaha 😀
    Jag tror att det är vanligt att man vill veta vad som krävs för att klara milen på en viss tid, kunna lyfta en viss vikt i knäböj/marklyft/etc eller när det börjar synas på kroppen att man tränar. Men det är nog väldigt mycket medias bild av hur ‘enkelt’ det är bara man tränar mycket och hårt som du säger.

    Jag har släppt det där (till viss del (den typen av tanke försvinner mer och mer…)) och finner snarare glädje i träningen och att kunna känna tillfredsställelse i av att känna mig nöjd över att träna med tanke.

    Ha en bra dag och keep it up. 🙂

    Häls.

    // Jonas

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Tjena!
      Haha jag kan se det framför mig. Det är så frustrerande när någon kör konstpausen som säger så mycket! Men visst är det intressant när man frågar någon som man litar på och sedan får ett helt annat svar än man tänkt sig. Speciellt när det inte är ett ”tydligt” svar. Det låter som du har hittat din balans, och jag kan bara fortsätta rekommendera lågpulsträningens påslag. Det är helt otroligt vilken effekt det ger på de intensiva passen.

      (Jag har väl knappast helt själv släppt tanken på att hårt ger mer resultat – eftersom det till viss del stämmer som sagt. Sålänge det inte blir för mycket…)

      Ge järnet!

      Svara
  2. Sara

    Jag tycker att alla träningsintresserade borde läsa här. Fällan att träna mer och träna hårdare har jag trampat i flera gånger på väg mot en elitsatsning i kampsport. Trots tränare som skällde ut mig efter noter varje gång jag blev övertränad var det svårt att få polletten att ramla ner. Du beskriver hur träning är ologisk och fördelarna med lågpulsträning på ett så enkelt sätt. För ett år sedan lade jag om min träning för att ge mer plats åt lågpulsträning, både i form av löpning och lättare lugn sparring. Idag är jag uppe och nosar i europatoppen i karate, tack för inspirationen!

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Coolt!! Tack för de snälla orden och stort grattis till dina framgångar och egna insikter Sara. Kan verkligen varmt rekommendera podcasten med Maffetone också som jag länkade till på Facebook!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.