Är ”kroppsfixering” alltid dåligt?

Läs om Ido Portal - han har en unik syn på hälsa! Men fråga er samtidigt om det är "fel" eller en "fixering" att vilja se ut såhär...

Läs om Ido Portal – han har en unik syn på hälsa! Men fråga er samtidigt om det är ”fel” eller en ”fixering” att vilja se ut såhär… Han tränar inte ett skvatt för utseende, men för att kunna röra sig som han vll krävs den kroppen.

Jag skiftar lite i mina åsikter kring det här med kroppsideal och andra ytligheter, så tänkte skriva av mig lite tankar kring det, för det är nog inte bara negativt med att vara lite brydd om hur kroppen ser ut. Men kopplat till det är det inte heller så dumt att reflektera lite kring varför vi bryr oss så mycket och att det kanske inte alltid är speciellt hälsosamt att vara superdeffad med värsta 6-packet. För det är – tro det eller ej – inte samma sak att vara vältränad och deffad som att vara hälsosam med en frisk kropp.

Inlägget är INTE avsett att provocera – så den typen av kommentarer undanbedes redan innan här i inledningen. Det är tänkt att reflektera och möjligen på sin höjd väcka lite frågeställningar.

Så vet ni med er att ni blir förbannade av den här typen av reflektioner så är detta ett inlägg att hoppa över…

Nyfiken?

Kroppsideal, personliga tränare och andra bloggare…

Om ni går till en PT som inte frågar vad ni äter och förväntar sig att kunna ge bra resultat tycker jag ni seriöst ska överväga att byta. Hur i hela friden ska det funka liksom?

Inlägget triggades lite av Petra Marklunds inlägg på Maratonbloggen häromveckan. Jag har också funderat på det ganska länge sedan Lofsan skrev det här inlägget om huruvida en PT kan vara överviktig och ändå trovärdig.

Det är inte ett inlägg tänkt att provocera, även om det säkert är någon som blir stött – utan snarare en personlig reflektion kring fenomenet att bry sig om yta och hur det i mina ögon påverkar min egen uppfattning om mig och min omgivning.

Min kropp

Zemanta Related Posts Thumbnail

Två ytterligheter i min egen träning. Genomsnittet är nog mittemellan.

Jag har, som jag nämnt i något inlägg eller två, aldrig varit överviktig. Jag har varit mer eller mindre ”vältränad” i perioder i mitt liv, men alltid med ungefär samma storlek. Det  är kopplat till att jag har lätt att både lägga på muskler när jag tränar och att behålla formen när jag inte tränar. Sedan är det också helt klart kopplat till en viss känsla av att jag vill se vältränad ut. De gånger då jag har haft lite längre uppehåll, tenderar att bygga en viss frustration över utseende – som alltid resulterar i att jag har plockat upp träning i olika former igen.

 Nu vill jag betona att jag också alltid har tränat, vilket gör att det inte är något direkt jobbigt och laddat för min egen del. Det är väl snarare så att jag kan känna ett behov av att röra på mig när jag varit stilla ett tag. Men likväl är jag i min natur bekväm och det är klart – kunde jag haft samma hälsa och kropp utan träning så vet man aldrig.

Formen på de som jobbar med sin och andras kroppar då…

För min egen del tror jag det har att göra med att jag inte bara vill bli coachad – jag vill också bli inspirerad!

Det här är ju väldigt knepigt. Jag har verkligen funderat på detta och kommit fram till att jag är ganska inkonsekvent. Jag har väldigt svårt att respektera till exempel en PT eller dietist som inte själv ser hälsosam ut. I PTns fall inkluderar det en vältränad kropp. Så enkelt är det.

Sedan inser jag också – är inte fullt så naiv som ovan – att man mycket väl kan vara världens bästa PT/tränare även om man är överviktig. Det är ju de facto ett teoretiskt yrke att bygga någon annans kropp och form utifrån den individens förutsättning – men det är fortfarande väldigt svårt att komma över den där känslan att personen i fråga borde vara i form. Det är också ett faktum att många som jobbar med till exempel bodybuilding kan se näst intill helt otränade ut när det är ”bulk” och off-season för att säkerställa att maten inte är en begränsande faktor i muskeltillväxten!

Så, det är helt klart skillnad på känsla och fakta. Sedan är det också oerhört stor skillnad kring huruvida det behövs inspiration eller bara teori. 

Varför resonerar jag så?

Vem vill inte se ut som Mark Sisson när man är 60? Han inspirerar mig oerhört!

Vem vill inte se ut som Mark Sisson när man är 60? Han inspirerar mig oerhört!

För min egen del tror jag det har att göra med att jag inte bara vill bli coachad – jag vill också bli inspirerad! Det lockar mig mer att träna tillsammans med någon som är i superform eller i alla fall har varit det någon gång och vet vad det innebär. Någon som – igen enligt mig – respekterar sin egen kropp och ser till att den är ett så kraftfullt verktyg som möjligt. Vilket vi generellt i vår tid är väldigt dåliga på. Hur många är egentligen i ”bra form” numera över en livstid? Inte många skulle jag våga påstå.

Det är också en faktor som visar mig att personen i sin yrkesroll förstår helheten med matens betydelse för resultaten. Om ni går till en PT som inte frågar vad ni äter och förväntar sig att kunna ge bra resultat tycker jag ni seriöst ska överväga att byta. Hur i hela friden ska det funka liksom? En kort reflektion om det i inlägget här.

Igen så KAN det absolut vara så att personen i fråga har en enorm kunskap om matens betydelse kopplat till resultaten – men hur seriöst blir det om man inte följer sina egna råd?

För mig är det helt ohållbart.

Men är hälsa samma sak som vältränad då?

Det knäcker mig när riktigt vältränade människor går ut i Aftonbladet och säger sån skit.

Nej. Det är också något som är väldigt viktigt att förstå. Vältränad är INTE samma sak som hälsosam – men det ger ett visst skydd mot kass mat. Däremot kommer det inte att hålla i längden att äta skräp och träna massor. Det säger ju sig självt – om du tränar hårt och mycket så  behöver kroppen ännu mer näring och det blir givetvis ännu viktigare att inte hinka i sig massa skräp. Annars ökar stressen på systemen i kroppen ännu mer. Hur ska en söndertränad kropp kunna hämta sig om allt man ger den är godis och McDonalds bara för att man ”kan äta vad som helst utan att bli tjock när man tränar såhär mycket”? Det knäcker mig när riktigt vältränade människor går ut i Aftonbladet och säger sån skit. Precis lika mycket som det knäcker mig när en dietist tycker att man ska lägga till lite mer socker och onyttigheter om man tränar mycket för att inte hamna på kaloriunderskott.

Avslutande tankar

En drivkraft utöver utseende jag själv har är att jag kan röra mig som jag vill och min kropp är skapt till!

En drivkraft utöver utseende jag själv har är att jag kan röra mig som jag vill och min kropp är skapt till!

På rubrikens fråga, om utseendefixering alltid är dåligt, har jag inget konkret svar. Personligen tror jag inte det är så dumt att ha ett visst mått av fåfänga som drivkraft. Sedan kan det, precis som allt annat, gå till överdrift. Men ett förslag är att ta lite foton utan kläder då och då. Försök acceptera det du ser och känn dig trygg i att det är en ögonblicksbild som kommer förändras utifrån vad du väljer att göra framåt. En oerhört viktig sak som jag vill skicka med är att ALDRIG ge upp med tankar som att ”det spelar ingen roll vad jag gör”. Ta hjälp av någon som kan. Någon som inspirerar och våga ge dig ut på en förändringsresa med små steg i taget. Oavsett hur det känns att fota dig själv utan kläder så är det väldigt svårt att acceptera förändringar – både positiva och negativa utan ”bevis”. Jag har skrivit en hel del om det i till exempel det här inlägget. Vågen är ett verktyg – ofta ett ganska dåligt sådant – medan mått och foto är mycket bättre.

 Är det då provocerande att ha en åsikt om människors form och kropp kopplat till deras yrkesval. Såklart det är. Det är – beroende på vem du frågar antar jag – helt åt skogen nästan jämt.

Men vissa yrkesval är – igen i mina ögon – sådana att det liksom tillkommer vissa förväntningar om du ska kunna sälja dina tjänster till mig. I vissa yrken är det kläderna och i andra kroppen. För mig är det avgörande att den person jag köper tjänster relaterat till kropp och hälsa av faktiskt tror på det de säljer och lever efter det själva. Jag vill inte ha en PT som tror sig kunna ge resultat oavsett vad jag äter. Jag har svårt att lyssna på en överviktig dietist.

Kunskapen kan finnas där, det säger jag inget om. Men för mig handlar det om mer än att bara ha kunskapen. Verkliga resultat tror jag kommer genom att man blir inspirerad till förändring och nya vanor.

För mig kommer sådan inspiration från de som leder genom exempel.

7 reaktion på “Är ”kroppsfixering” alltid dåligt?

  1. Johan Ström

    Klapp klapp klapp. Måtte de stora projekten i nya huset aldrig ta fart, lysande frekvens på inläggen.
    Oblygt kan jag säga att din blogg har förändrat mitt liv i grunden.
    Lite ära kan du ta åt dig men till 99% beror det på att jag hittade Mark Sisson och MDA genom ditt bloggande.
    Vilken inspiration han är den mannen.

    Grok on! 😀

    Svara
  2. Max

    Återigen ett mycket bra och stabilt inlägg, personligen har synen på min egen kropp förändrats mycket sen synen på mat förändrades. Jag upplever det som ett mer realistiskt mål med definerade muskler nu än vad jag gjorde då jag åt det ”normala”.

    Angående utseendet på sin PT finns det en parallell jag kan dra till mitt yrke som golftränare – Golfvärlden lever nämligen i en sjuk värld där du som tränare måste vara en bättre spelare än eleven, många elever väljer bort tränare som de anser är för dåliga spelare. En golftränare är precis osm en PT främst teoretiskt och måste vara god i teknik samt pedagogik, men det verkar ibland glömmas bort. En alltid lika intressant fråga!

    Svara
  3. Maja

    Så länge en person har ett gott självförtroende, inte har ätstörda beteenden och är medveten om hur mat påverkar kroppen ser jag absolut inga problem med att vara lite smått fixerad, det är klart att man blir glad när man klarar av att utföra övningar som kräver styrka och av att känna sig smidig. Jag blir själv glatt fixerad och kan stå och glo i spegeln när jag har presterat fysiskt och klarat av sånt som mitt enbart matbegränsande gamla jag inte ens skulle fundera på.

    Däremot är det många som stoppar i sig skräp men minskar mängden. Många som börjar kolla vågen två-tre gånger om dagen istället för att se sig själva. Många som skäms, hatar och ger upp.
    När de flesta inte har koll på hur de ska hantera sin kropp får de dåligt självförtroende och för att motverka det dåliga självförtroendet hamnar fokuset på enbart utseendefixering som någonting enbart dåligt. Det är inte så konstigt egentligen, helt klart lättast att angripa utseendefixering om man vill säga sig stå på så många människors sida som möjligt och få lite pluspoäng.

    Svara
  4. Linda

    Jag tycker att en sund ”fixering” är bra! Hur sunt är det att skita i hur man ser ut liksom! Och en gravt underviktig person kan vara mycket sundare än en normalviktig! Det handlar om inställning och vad man gör, inte om hur man ser ut!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.