Att byta skor utan att sedan följa sina egna råd…

bild 1Nu blir det ett inlägg på temat barfotaskor igen. Det blir också samtidigt ett inlägg om vikten av att följa sina egna råd när man driver en träningsblogg. För den träningsvärken jag hade i mina vader efter att ha sprungit en lugn mil i söndagsmorse är INTE OK (känns som om jag sprungit ett maraton eller nåt!

Eller ja, jo det är väl ok, eftersom jag faktiskt inte har skadat mig. Men det känns ändå som en påminnelse om att det är STOR skillnad på barfotaskor och barfotaskor. Efter att ha sprungit hela vintern i mina Hattori LC från Saucony – som de flesta skulle säga är stenhårda, platta, noll-drop barfotaskor – och direkt byta till mina nya FiveFingers KMD Sport LS så var överansträngningen ett faktum.

Nyfiken på lite tankar kring det kryddat med varför jag tycker träningsvärk är dumt?

Det här var nytt även för mig!

Jag har tidigare på bloggen propagerat väldigt hårt för barfotaskor. Jag har också ALLTID betonat att man måste ta det stegvis och göra en LÅNG tillvänjningsperiod för att inte skada sig.

Det vill jag ta och betona igen samt utveckla lite efter den här upplevelsen – för en sak som är säker är att jag inte gör den här typen av miss igen.

Vad har hänt?

Jag tröttnat på mina Hattori LC som har för mjuka sulor för att springa på steniga stigar i skogen. Jag är också lite sur på Saucony som har gjort en sula som de facto inte klarar att springa på svenska, grusade vägar. Vårt väg-grus är så vasst att det har borrat hål i sulan. Man ser igenom och det blir så otrevligt blött så fort det är lite fuktigt ute. För att inte tala om hur otrevligt det är att springa på de stenar som fastnar i sulan och skär in i foten.

De var väldigt sköna, men man ser tydligt hur stenar fastnat och trängt igenom sulan.

De var väldigt sköna, men man ser tydligt hur stenar fastnat och trängt igenom sulan.

Jag köpte således nya skor. Jag köpte FiveFingers KMD Sport LS. Hur sköna som helst. Precis perfekt avvägning mellan skydd för fötterna – de klarar allt utom de elakaste stora vassa stenarna man ändå inte vill springa på – och barfotaskor.

Tänkte således att det var same – same!

Jag tog det säkra före det osäkra – skulle ju springa ihop med min granne – och packade en rygga med mina andra skor ifall jag skulle få skavsår eller dylikt. (Väldigt osannolikt i FF, men ändå)

Sen drog jag och min maratontränande granne ut på en runda som är runt 10 km. All good. Jag satte tempot då det var mitt pass som hon följde med på. Superlungt. Superskönt. ÄLSKADE skorna.

varningNär vi sedan saktade ner med någon kilometer kvar och började gå insåg jag att mina vader INTE kändes som de brukar efter en mil. (Allt är relativt här, men en mil i de andra skorna påverkar mig väldigt lite.) Ni vet den där brännande känslan. Den där känslan som man VET kommer resultera i smärta när det har stelnat.

Mycket riktigt. Nästa dag är det som om någon hängt på betonklumpar på vaderna och det gör brutalt ont. Det blir inte bättre av att jag inte direkt är kompis med träningsvärk. Speciellt inte sån som gör att du faktiskt blir lätt handikappad. Det är bara onödigt och dumt. Punkt. Slut.

Den typen av träningsvärk gör ju att man inte kan träna på flera dagar. What´s the point med det? Inget. Det enda man får kvitto på är att man har missbedömt sin förmåga/kapacitet och gjort något dumt!

För hur svårt är det att knäcka någon så de får träningsvärk? Det är ju precis hur lätt som helst och kräver ingen tanke bakom upplägget what so ever!

Så när er PT nästa gång glatt frågar ”hur mycket träningsvärk hade du efter senaste passet?” – då är det rimliga svaret att ni vill ha resultat utan att ha ont i flera dagar. Då blir det en utmaning. Det är vad riktigt bra tränare gör. För hur svårt är det att knäcka någon så de får träningsvärk? Det är ju precis hur lätt som helst och kräver ingen tanke bakom upplägget what so ever! Att få resultat utan handikappande värk för att möjliggöra kontinuerlig träning – det är en utmaning.

Vad gör jag framåt?

Inga långpass såhär på ett tag!

Inga långpass såhär på ett tag!

Jag tar till mig att det är oerhört stor skillnad på att springa i FF som inte har någon som helst ”studs” och skor som har noll-drop men en ”riktig sula”.

Jag erkänner ödmjukt för mig själv att jag ABSOLUT inte är stark nog i vaderna för att springa längre än typ 8 kilometer med nya skorna och jobbar mig uppåt därifrån. Jag ser också till att vara ännu mer försiktig i mina råd till alla som vill börja springa i ”barfotaskor”.

IGEN – TA DET LUGNT OCH GE DET TID!

Det är bara att konstatera att det tar tid – lång tid – innan man är stark nog! Jag har inte haft ”riktiga löparskor” på över 1 år och ändå blev det såhär.

Avslutande tankar

Det är väldigt lätt att tro för mycket om sig själv och sin egen förmåga. Jag är expert på det. Det är väl ganska ok och inget att gräma sig över MEN det irriterande med det hela är när det resulterar i beslut som leder till skador! Jag har tidigare skrivit om att bli besviken på kroppens förmåga – och det är precis samma sak. När man fattar dumma beslut som får konsekvenser lång tid efteråt för att man så gärna vill bevisa för sig själv att man kan…

Jag förstår att så många skadar sig rejält med barfotaskor. Det känns så självklart och så bra när man springer för att sedan resultera i kraftiga inflammationer och överansträngningar. Jag skulle tro att det var nära den här gången. Några kilometer till så hade jag inte kunnat gå idag. Det är sånt man lär sig av och det gör i alla fall mig ödmjuk. Det får bli Hattori LC kombinerat med FiveFingers ett tag framöver innan jag skiftar helt!

rp_bild-52-1024x7641-300x223.jpg

För en sak som är säker – det är alltid bättre att avbryta ett träningspass som det inte känns bra än att ta en skada som hindrar dig flera veckor framåt! Så jag delar med mig av upplevelsen och erkänner ödmjukt att jag behöver mer träning. Mer mil. Mer styrka.

Det är också att leda genom exempel.

4 reaktion på “Att byta skor utan att sedan följa sina egna råd…

  1. Walter Levy

    Det här var intressant. Jag använder själv Vibram Fivefingers KSO – inte så mycket för jogging (är inte redo för det) men väl för SUPande, promenader och vid kroppsviktsträning i skogen. Jag får ofta litet ont under foten (mellan hålfoten och tårna). Skorna verkar helt enkelt inte ge tillräckligt skydd mot småstenar. Är KMD Sport LS bättre där?

    Jag får önska en god återhämtning!

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Tack för det Walter. Mm jag har också fått lite ont där då och då, men mindre sedan jag applicerade mer av Danny Dreyers chi-walking. Men instämmer att KSO är väl tunna för lite tuffare aktivitet, jag tycker att KMD Sport LS är en helt annan sak. Sulan är hel och mycket mer slagkraftig. Enfda gången jag kände ”för mycket” var på riktigt elakt grovt singel (bitar på runt 5-8 cm) som var rejält vassa. Men det har jag bara stött på en enda gång då det är en väg i skogen där de forslar träd och den är således brutalt förstärkt! 🙂 hörs framåt!

      Svara
  2. Jonas

    Hej, vill bara tipsa om att vår sommar och höst så funkar Lunas utmärkt till allt,
    har levt i dom senaste två åren 🙂
    http://www.lunasandals.com
    Grundare Barefoot Ted och Manuel Luna…..

    Den här killen är rätt bra i Lunas sandaler,
    http://bourbonfeet.blogspot.se

    Skor eller inte? Här en kul kille, maran på 2:46 i Flipflop…
    http://youtu.be/b98XZNOn65c
    http://www.dailymail.co.uk/news/article-2220992/Flip-flop-guy-sets-world-record-running-26-mile-marathon-sandals.html

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.