Att göra löpning till något meditativt…

chirunning-a-revolutionary-approach-to-effortless-injury-free-runningOj så inspirerad jag känner mig! Har just lyssnat på en podcast med författaren av ”Chirunning” som berättar om hur lite löpning har att göra med muskelstyrka och hur mycket det har att göra med teknik och tanke!

Det låter hur flummigt som helst, men låt mig förtydliga det hela lite och även utveckla grundtankarna kring varför lågpulsbiten av hans filosofi gör mig så glad!

Det kopplar också snyggt till mitt inlägg om att distans inte är den hämmande faktorn, det är fart… Vi vill så gärna springa ”fort” att vi glömmer bort allt annat – njutning, avslappning och omgivningen runt oss.

Spring utan att använda benen…

Nu lär det vara fler än en av er läsare som tänker ”eh, eller hur, vilket miffo…”, men ge mig några rader till – för det här är riktigt intressant! Löpning handlar enligt Danny Dreyer väldigt lite om styrka och mycket om teknik, tanke och avslappning. Termen ”chirunning” är från en kombination av att han är väldigt duktig på ”Tai Chi” – slarvigt förenklat den kinesiska långsamma morgongymnastiken – och han har applicerat mycket av den teorin på löpningen. Avslappning för kraft. Balans och fokus före styrka. Med det tänket så kan vi gå ifrån löpningen som sker genom ”kraft” och snarare göra det genom att skifta balansen från vårt centrum. Jag har svårt att beskriva hur logiskt det är så jag lånar en bild från www.chirunning.com för att göra en poäng:

chirun

Spring genom att luta kroppen framåt och låta benen följa med – det blir garanterat en annorlunda upplevelse mot att trycka sig framåt med ren kraft. Då blir det inte längre benen som styr på samma sätt – utan hur vi förhåller kroppen till rörelsen framåt!

Intressant ”uppbyggnadsteori”

Något som verkligen väckte min nyfikenhet på konceptet var hur läroprocessen beskrevs. Gillar ju sånt eftersom jag skriver en blogg på temat förändring och betonar att träning är medvetet lärande för att bli bättre på något…

Dreyer illustrerar det med Earth, Water, Fire and Air. Han betonar hur viktigt det är att i den ordningen bygga en solid bas (Earth) att utgå ifrån, lägga på rörelse (Water), ge rörelsen kraft (Fire) och sist lägg på det mentala (Air)! Han beskrev det väldigt oflummigt måste jag säga. Speciellt det exempel som gavs där du tänker dig att du springer på stället för basen. Du lutar dig sedan framåt för att skapa rörelse – det vill säga du börjar röra dig framåt, du ska inte trilla. När du har hittat tekniken som känns bra kan du börja ge rörelsen mer kraft – du lutar dig mer framåt för att få mer fart för att till sist lägga på den mentala aspekten och fokusera på uppgiften.

Det är lite på samma tema som övningen ”100-up” – som Chris McDougal förespråkar!

Sedan blir inte mindre inspirerande av att mannen bakom konceptet, Danny Dreyer, är 56 år och springer Ultramaraton på helt osannolika tider!

Min egen upplevelse av lågpulslöpning liknar detta

Fina stigar ibland...

Fina stigar ibland…

Min egen filosofi med lågpulsträning som bas blir på det här temat väldigt relevant. Dreyer pratar mycket om hur blodflödet och uppbyggnaden av kroppen ökar när vi applicerar lågpulsträning. Han nämner också det faktum att tankeverksamheten tenderar att öka rejält när kroppen jobbar utan syrebrist – och det har jag verkligen upplevt! Det är som sagt inte sällan jag löser problem eller har ett nytt blogginlägg helt klart för mig när jag kommer hem från mina lågpulspass. För att inte tala om hur bra jag alltid mår efter mina lågpulspass!

Det har gjort att jag blivit oerhört nyfiken på det här med ”chi running”!

Avslutande tankar

Jag har verkligen läst hur mycket som helst om det här med att superintensiv träning kan ge samma effekt och lite till som lågpulsträningen. Men det är just studier – alla faktiska verkliga exempel som jag ser pekar precis åt andra hållet. Såväl exemplen i böckerna som du hittar i min boklista – Mark Sisson, Rich Roll, Scott Jurek – som de jag övertalar att prova intygar att effekten av lågpulsträningen blir enorm. Kanske än mer om du redan är hyfsat ”vältränad” och i bra form – då blir det ofta slående hur fort det går att hamna i balans mellan det aeroba och anaeroba systemet och effekterna av det!

Själv misstänker jag att orsaken till det är att nästan ingen tränar så hårt som de i studierna på riktigt högintensiv träning. I studien som underbygger tabataintervallerna är det OERHÖRDA mjölksyrenivåer de når under 4 minuter. Ungefär nivåer som gör att en ”vanlig person” inte skulle vilja träna igen på någon vecka eller två…

Hur som helst – jag köpte boken direkt efter podcasten och misstänker att det kommer bli ren sträckläsning på samma sätt som jag läste ”Born to run” av Chris McDougal. Givetvis kommer det att bli en sammanfattande review på den – OCH hur det funkar för mig själv – framåt. Det är precis så jag vill leda genom exempel!

2 reaktion på “Att göra löpning till något meditativt…

  1. Magdalena

    Jag älskar verkligen MAF-träning och det ren njutning att sakta glida fram och njuta, Ja, jag njuter så oerhört mycket mer nu! Och det påverkar så klart den mentala inställningen – jag längtar till mina pass istället för att dra mig för dem. På 8 veckor har jag gått från 7 min tempo till 6:15 tempo! Med samma låga puls. Och ffa så orkar jag springa länge och med lite energi i kroppen. Och när jag springer långsamt kan jag fokusera på löpteknik bättre! Så det är bara positivt! 4 veckor kvar men kommer nog fortsätta med MAF och kankse lägga in lite fart då och då när andan faller på!

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej! Ja visst är det grymt. Det intressanta är också att du hela tiden blir snabbare i samma puls tills du kommer till en punkt när det helt plöstsligt går ganska rejält fort! Jag kommer aldrig sluta med det utan har det som bas i min egen träningsfilosofi. Gå gärna in och kika på den sidan om du är nyfiken på lite upplägg kring fart och styrka också! Spring för livet passen är fantastiska på precis andra hållet – fart och fläkt! Men med uppläggen kring dem så blir det inte dödsjobbigt och tråkigt utan snarare effekt på minimal ansträngning som faktiskt är riktigt kul. (Vilket inte gäller om man gör det Tabata-style) 🙂 Hoppas att du fortsätter läsa och lycka till med träningen!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.