Att vilja träna, men liksom inte få till det…

frustrerad-ledsen_194584715Det här måste ju vara en av de absolut vanligaste grejerna som hur många som helst råkar ut för. Man vill komma igång. Man vill träna – eller för den delen äta bättre – men man får liksom inte till det. Kommer inte till skott. Går inte till gymmet. Något annat kommer alltid i vägen. Allt från jobb till att städa köket.

Jag känner igen det jag med. Ibland är man bara ur fas – och ju längre tid det går desto svårare är det att få till! Med det sagt så har jag eventuellt lite tankar om hur man kan komma till pudelns kärna och faktiskt lyckas – och det är inte standardråden om att köpa nya träningskläder eller anmäla sig till ett maraton…

Nyfiken?

Jag måste plugga… men den där lådan behöver sorteras!

Well. Det är fel. Vi måste ingenting. Vi väljer att göra saker. Punkt.

För min egen del har väldigt sällan varit träningen som är svår att få till. För mig är det mest relevanta exemplet det i rubriken. Jag minns väldigt väl känslan av att ”jag borde plugga” från universitetet när helt plötsligt allt annat var oerhört mycket mer akut än just pluggandet. Var det inte en låda som skulle sorteras, så var det en mapp på datorn som behövde omstruktureras eller dylikt. Allt utom att plugga var i fokus.

Givetvis är inte den typen av exempel applicerbart då det har att göra med en aktivitet som just då kanske inte var det roligaste som fanns – plugga är inte det allra roligaste – men delar av det går att återanvända i resonemanget kring att inte ”få till det”. Innan jag kommer dit vill jag dock beröra att det i vardagen idag snarare är så att alla ”måsten” är det som gör det svårt att få till. Jobbet, barnen, hämtningen, matlagningen och sedan att försöka få till någon sorts familjetid med hustrun eller vem vet – kanske kolla lite på TV.

Oavsett vad det är så går delar av ovan igen hos många och jag tänker mig en reflektion kring två olika grenar av ”inte få till det”.

  1. Allt annat är roligare/känns viktigare
  2. För mycket måsten

Det är trots allt så att bägge är relevanta, men de har – enligt mig – lite olika karaktär och bör således hanteras lite olika. Så låt mig komma med mina egna insikter då (inte direkt vetenskapliga, men ändå relevanta utifrån att jag jobbar med liknande prylar).

Allt annat är roligare

Det bästa som finns... eller?

Det bästa som finns… eller?

Bakom denna känslan ligger enligt mig en problematik att man känner det där ”måstet” att komma igång igen eller att man måste träna för något – fast man kanske egentligen inte tycker det är speciellt kul. Det är inte så bra. Den här bloggen har ju gått igenom varför vi ska träna på saker vi vill bli bra på och att ha kul som grundplåt, vilket då helst borgar för att man inte ska få denna känslan.

När känslan infinner sig, så ser jag några alternativ.

  1. Skita i den och trycka sig igenom aktiviteten för att man ”måste”. Det funkar på en viss typ av person med en viss mentalitet. För plugget funkade det för att man visste att om det inte pluggades så gick det åt skogen. Likaså om man har ett maraton eller dylikt att springa.
    Problemet? Det kommer bara att suga hårdare efteråt, vilket inte sällan resulterar i antingen att man bränner sig eller att man lägger ner efter att man nått sitt mål/tentan/eller vad det nu månne vara.
  2. En bättre väg är att faktiskt rannsaka sig själv och försöka hitta något som driver mer glädje. En aktivitet som helt enkelt är roligare än att städa lådor, sortera strumpor och skura. Utmaningen är att man inte kan lura hjärnan, så att byta backintervaller mot långpass kommer vara svårt. Men kanske kan det vara roligare att träffa massa folk och lira boll eller för all del träna cross-fit i en box eller nåt. Viktigaste är att hitta något som lockar!
  3. Göra klart allt som är roligare snabbt som f-n och sedan köra på för att man har tillräcklig kännedom om sig själv för att garva åt att det faktiskt var kul att sortera strumpor…

För mycket måsten

Det här är egentligen värre än nummer ett. Det här grundas i vårt stora problem i dagens samhälle. Känslan av att tiden inte räcker till. Det som knäcker absolut flest individer idag. Strävan efter perfektion kombinerat med det faktum att dygnet bara har 24 timmar varav vi egentligen bör sova typ 8 av dem. Det kan ju få vem som helst att skita i saker som träning och tid för reflektion.

Jag har tidigare skrivit en hel del om det här med prioriteringar. Det är fortfarande relevant. Det är framförallt fortfarande väldigt svårt. Det är så många av oss som på allvar tror att jobbet måste prioriteras före hälsa och träning. Att vi ”måste jobba” såsom vi gör. Att vi måste göra allt det där när vi kommer hem med barnen.

Måste, måste, måste…

Well. Det är fel. Vi måste ingenting. Vi väljer att göra saker. Punkt.

Vi rangordnar saker i någon sorts ansvarskännande skala och intalar oss själva att vi ”måste” göra det enligt en viss prioritering. Inget kunder vara mer fel. Speciellt när hälsa, välbefinnande och träning kommer sist.

Så, lite flummigt kan tyckas, men vi måste våga prioritera oss själva först! Det är ingen som kommer tacka dig på jobbet för att du jobbade de där extra timmarna övertid istället för att träna eller ta hand om dig själv. Det är ingen som kommer tacka dig hemma för att valde att ha ”perfekt städat” istället för att må bra. Framförallt är det ingen som tackar dig när du blir sjuk och utbränd för att du inte har prioriterat dig själv framför andra. 

Säger jag att det är lätt att ändra på? Nej. Det är enkelt. Inte lätt.

Jag ser några alternativ när det är för mycket måsten:

  1. Se över alla dessa val du gör och inse att det inte finns något som heter ”måste”. Utvärdera sedan vad du vill göra och inte vill göra. Sedan gör du. Skitläskigt, men effektivt. Väldigt svårt.
  2. Jobbet är en stor faktor. Testa att helt sonika säga nej. Sluta se allting på liv och död (om du nu inte råkar vara läkare och det faktiskt är på liv och död). Släpp måsten och perfektion. Ingen kommer tacka dig för att du bränner ut dig. Läs gärna 4-timmars arbetsvecka av Tim Ferris på just temat att fokusera på resultat inte timmar. Funkar det ändå inte? Byt jobb!
  3. För mycket hemma. Hmm det är ju en klassiker vi alla lever mer. Det kräver ofta ingrepp kring struktur, förberedelser och inte sällan ett långt snack med respektive. Kan villigt erkänna att jag gick på en rejäl nit där. Jag valde att prioritera mig och min träning före familjen – vilket är en skitkass idé. Så prata ihop er om hur det måste fungera och se till att skapa ”måste”-fri tid för träning och andra aktiviteter. Men igen, du måste ju de facto inget alls. Du väljer att göra saker och framförallt i vilken ordning de ska göras! Även om du givetvis får ta konsekvenserna av de val du gör – som att du inte hinner kolla på TV, jobba över eller städa inför besöket…

Avslutande tankar

Kör hårt!

Kör hårt!

Det är inte lätt att släppa taget om alla ”måste”. Vi säger det hela tiden till våra vänner, kollegor, respektive och barn. Jag måste bara… Jag måste… Vi BORDE alla stanna upp och reflektera över att vi använder ordet ”måste” för att slippa motivera varför vi VÄLJER att göra saker i en viss ordning. Det finns absolut ingen som tvingar oss – eller det är i alla fall väldigt sällsynt – då vi trots allt har lyxen att leva i västvärlden där vi har vår fria vilja. Vi har alla möjligheter i världen att välja hur vi vill leva vårt liv – även under vardagen.

Är det för mycket måsten? Släpp dem. Våga ifrågasätta varje gång vi tänker att vi måste, till förmån för en argumentation med oss själva kring varför vi VÄLJER att göra det vi så fint frisäger oss ett aktivt val kring genom ett ”jag måste”.

Barn frågar inte sällan ”varför måste du det?” och det är inte helt självklart att svara på. Jag tänker på det varje gång jag drar till med att jag ”måste” göra något. Jag frågar mig själv varför jag väljer att göra det. Det ger mig mer kontroll. Det gör att jag är aktiv i mina val istället för passiv. Det gör det enklare att prioritera.

Funkar det varje gång? Nope. Men oavsett så är att försöka alltid att leda genom exempel.

2 reaktion på “Att vilja träna, men liksom inte få till det…

  1. Mattias

    Jag försöker se på ”måsten” genom ett filter som är ”vill jag detta egentligen?”
    Man vill ju oftast ha tvättade kläder i garderoben, Då tänker jag mig att allt blir lättare om jag inte ”måste” tvätta o lägga in i garderoben, utan jag ”vill” göra det.
    så med detta exempel så skulle jag om jag vore singel, ”vilja” tvätta, men inte ”vilja” lägga in i garderoben hela tiden utan vara nöjd med en hög ren tvätt i en korg eller så.
    Nu är jag inte singel… Men jag ”vill” ha en bra relation, så då ”vill” jag lägga in i garderoben.

    ”Viljan” kanske inte finns i första ”nivån” vilket man lätt fastnar i, men i exemplet ser man ju klart att om jag sköter min del av tvättsorteringen bidrar det till en god relation hemma och det ”VILL” jag ju ha, fastän jag inte ”vill” plocka in tvätten om jag bara ser det kortsiktigt.

    Alltså, de ”måsten” man ”VILL” göra försök se dem som just det, saker du vill göra.
    De ”måsten”, man INTE ”vill” göra, tänk till vad det finns för anledning att göra dem?

    Det är mycket roligare att göra det man vill än det man måste. Så det kan ibland sitta väldigt mycket enbart i hur man ser på saken.
    Detta har hjälpt mig lite, kanske har jag lyckats förklara hur jag menar annars får ni fråga. 🙂

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Bugar och bockar för utläggningen! Jag vill tro att jag lyckas hyfsat med det du skriver och upplever väldogt stor skillnad mellan aktivt val och passivt ”måste” som är utom kontroll rent mentalt!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.