Avdramatisera det här med distans – fartmål är den hämmande faktorn!

bild 5

”Milen” – det är något som många säger med viss rädsla i rösten…

Något som tenderar att diskuteras friskt numera är hur fort en distans har sprungits – vad har du för tid på milen etc. Jag upplever att det för många är en väldigt stor milstolpe att springa just en mil eller något lopp likt tjejmilen/midnattsloppet att just ”milen” blir något som haussas helt i onödan.

Jag tar mig ett par hundra ord för att skriva ner mina tankar kring varför jag tycker det är onödigt att fokusera på att ”klara en viss distans” i ett lopp eller dylikt – för de flesta klarar trots allt att ta sig en mil om det behövs för egen maskin! Nyfiken?

När all träning blir resultatorienterad försvinner glädjen!

bild 3

En av mina favoritbilder – solen har just kommit över trädtopparna och ett superskönt lågpulspass i skogen just avslutat!

Nu är det väldigt hett i tidningar och på bloggar att ”rivstarta” nya terminen och höstens träning. Det ska bokas lopp, köpas nya träningskläder och sättas mål för träningen!

Men glädjen då?

Personligen tycker jag ”glädjefaktorn” minskar i proportion till hur högt målsättningens ribba ligger. Det ska till ganska mycket ”slit” för att nå ”de riktigt bra tiderna” – eftersom det oftast är LÅNGT ifrån den kapacitet som utgör startpunkten. Med det resonemanget så gäller inlägget för såväl vältränade som otränade – så stay with me.

Helt ok att sätta mål – men avdramatisera distans!

Zemanta Related Posts ThumbnailDet är konstigt att vi förminskar vår egen kapacitet så till den milda grad att 10 kilometer skulle vara något oöverkomligt. De flesta av oss kan ta oss 10 kilometer UTAN problem precis nu – utan träning, utan mat, utan kolhydratuppladdning eller andra förberedelser. Men inte på 40 minuter. Kanske tar det 2 timmar – kanske 3, men det gör det inte till en ”mindre prestation” – det handlar om de förutsättningar vi har att utgå ifrån just nu!

Ett kul exempel från min egen tillvaro är att så fort jag lade upp anmälningen till Stockholms Maraton 2014 så kom frågan: ”Vilken tid siktar du på?”.

Mitt svar? Jag har inget direkt tidsmål, men det ska bli jäkligt kul att springa så fort det går och njuta av stämningen!

Nej, jag är inte emot att sätta upp måltider. Nej, jag är inte emot att träna inför något. MEN jag är rejält emot att göra det om det känns TRÅKIGT!

Sedan, med det sagt, så är det inte världens bästa idé att bygga upp hela sin ”träningstillvaro” enligt ett kort program för att vara i toppform just det där loppet! Oftast är det ganska svårt att pricka en toppdag efter 8 veckor hård träning samt att chansen att vara sjuk eller skadad är ganska stor… Problemet med det? Om det då saknas en solid, hållbar träningsgrund att stå på så är sannolikheten att helt lägga av med den upplevt ”jobbiga och tråkiga träningen” VÄLDIGT STOR! Den är tyvärr hyfsat stor även efter ett lopp, eftersom all insats har riktats mot en ”engångsevent”.

Rolig, ”bekväm” basträning – din bästa kompis forever!

Alla som försöker intala dig att det tar 5 veckor av köpta träningsprogram för att kunna jogga 5 kilometer har fel. Punkt. Det gäller bara vid extremfall.

bild 2

En god vän till mig har hittat löpningen sedan han köpte FiveFingers. Det kombinerat med lågpulsträning har gjort att han har skapat en grundträning som känns rolig!

Mitt råd för att göra resan mot milen, halvmaran, helmaran eller vad det nu kan vara för Ultralopp du har tänkt dig är att börja med att bygga en stabil träningsgrund att stå på. Ta små steg mot att förändra tillvaron med en pulsklocka, lågpulsträning, rolig tuff fysisk lek lekplatsen med barnen eller dylikt – och se till att träning är KUL och inspirerande! Det är inte samma sak som blodsmak och slit – OM du inte är en av de få som verkligen gillar det.

Jag har tidigare skrivit om vikten av att skapa en hållbar träningsfilosofi  – mycket genom att basera den på lågpulsträning – som håller även när jag är 60 och samtidigt kontinuerligt utvecklar min fysik utan skador!

Avslutande tankar

Det jag vill är att fler ska känna sig trygga i vad vi är byggda för att åstadkomma!

Det här kan säkert verka lite kontroversiellt och provocerande – men det är inte tanken att förminska någons prestation, snarare lyfta den! Det jag vill är att fler ska känna sig trygga i vad vi är byggda för att åstadkomma! Fysiskt såväl som mentalt. Vi måste bara våga ta oss ut på den där milslingan – spelar det någon roll hur lång tid det tar egentligen? Klarar man inte att springa hela vägen första gången är det ju något att träna för OM man vill kunna springa hela vägen!

Så led genom exempel, lämna klockan och mobilen med ”runkeeper” hemma och ge dig ut på en mil eller nåt lite längre än du tidigare har upplevt i helgen – jag är säker på att det kommer gå hur bra som helst när du gör det utifrån dina förutsättningar och vad som känns ok!

För er som tycker att jag är helt ute och cyklar, så är här också en länk till de bästa gratis träningsuppläggen jag har hittat på nätet. Om ni kikar in på maratonupplägget för 3 timmar eller 3:30 så kommer ni märka att det är ganska rejält med lågpulspass där (om än i andra termer)..!

http://www.jogg.se/Program/Traningsprogram.aspx

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.