Blir kroppen känsligare för socker av min kostfilosofi?

stycksaker-stora-saltskallarJag fick en intressant fråga häromdagen från en god vän!

”Är det möjligt att jag, om jag äter som du gör, inte kommer att gilla godis sedan?”

Jag skrattade till lite vid datorn, men insåg ganska snabbt att mitt tänkta svar – ”nejdå det lär nog inte hända” – inte var hela sanningen.

Så jag delar några av mina egna erfarenheter nu, runt ett år senare, av väldigt lite socker.

Minns att min farbror sa något om det här…

Kan en mindre processad kost i linje med min kostfilosofi göra att du ”inte gillar godis längre”? Absolut!

Jag har tidigare skrivit om min farbror i inlägget ”fett gör dig inte fet… Insulin däremot…”. Han behöver av olika medicinska anledningar äta en extremt strikt diet med så gott som inga kolhydrater alls. Minns en diskussion med honom långt innan jag själv slutade med alla snabba kolhydrater och det mesta sockret. Han beskrev hur oerhört tydligt det blev att nästan allt var fullproppat med socker. Han påstod sig känna minsta lilla socker i grytor, såser med mera.

Nu kan jag förstå honom!

Kul exempel med choklad…

Jag minns första gången jag smakade choklad med 85% kakao. Det var som att äta damm. 70% gick väl att få ner om det var tillsammans med kaffe. JAG ÄLSKADE MJÖLKCHOKLAD!

Häromdagen så hade min kära fru med sig en mjölkchoklad av det lyxigare slaget hem från någon mässa. Oooh tänkte jag – vilken lyx att ta en bit! Öppnade förpackningen, bröt en bit, stoppade i munnen och mmm…naaeeeee FY SPOTTA UT!

Varenda smaklök i hela munnen vände sig mot den otroligt söta geggan i munnen. Väldigt märklig upplevelse som gjorde att jag började fundera på när det här hände?!

Jag gillar fortfarande godis, men det blir overload!

Det är svårt med godis – jag tycker fortfarande det är fantastiskt gott med saltskallar, saltsillar, turkisk peppar och häxvrål (japp jag är en lakritskille) – men det blir så oerhört mycket socker!

Min kropp gör bokstavligen revolt efter 10-15 bitar – illamående, stickningar bakom ögonen och tinningen, rastlöshet, törst… Det blir kaos. Det är inte värt det.

Avslutande tankar

Jag tycker att min kropp hanterar socker på ett bra sätt. Jag har rejält med muskler som kan hjälpa till att plocka upp sockret ur blodet och min insulinkänslighet är hög – MEN det spelar ingen roll. Det blir overload. Hela systemet gör revolt. Det är nog för mig. Jag tar max 10 bitar – för jag klarar inte det fysiska illamåendet.

Såhär var det inte tidigare. Jag blev väl lätt illamående efter något hekto eller tre, men inte på samma sätt. Detsamma gäller mat – jag har absolut blivit väldigt mycket känsligare för ”sött”.

Idag upplevera jag choklad med 85% kakao som helt underbart! Minns inte riktigt när det blev så, men det är vad jag väljer som godis. Choklad med 70% kakao är på gränsen till för söt! Det är inget jag direkt väljer att tycka, men det känns bra – om än att jag inte riktigt har vant mig vid att det är så!

Kan en mindre processad kost i linje med min kostfilosofi göra att du ”inte gillar godis längre”? Absolut! Låter det bli kroppens sätt att leda genom exempel…

3 reaktion på “Blir kroppen känsligare för socker av min kostfilosofi?

  1. Anne

    Har aldrig varit förtjust i godis utom just choklad. I julas tänkte jag att jag skulle unna mig en sån god rund chokladpralin som var så god julen innan lowcarb. Fy håle!! Den smakade riktigt illa, jag spottade ut allt. Om jag däremot äter för mycket socker eller får i mig mjöl av misstag blir jag på oerhört dåligt humör och får ont i huvudet i flera timmar efteråt.
    Vad gäller socker så får jag alltid minst en stor finne i ansiktet om jag fått i mig för mycket. Jordnötter, som jag älskar, gav mig helt sjuka nattsvettningar så nu har jag bytt till mandlar.
    Jag tycker både smaklökar och kroppen i övrigt förändrats och blivit mer känslig. Det här med nattsvettningar och jordnötter hade jag aldrig kopplat ihop förut utan förmodligen gått till doktorn och fått medicin mot klimakteriebesvär efter att mängder av prover inte visat nåt fel.

    Svara
  2. Cilla

    Hej och tack för en intressant blogg! Hittade hit igår via ”Under vårt tak” och håller som bäst på att ”beta av” inläggen :).
    Jag har ätit LCHF-kost i snart tre år och jag tyckte det gick väldigt fort att bli ”avsockrad”. Minns att jag tog en av barnens hallon-lakrits-skallar ca 4-5 månader efter kostomläggningen och jag kunde dels inte äta upp den och dels inte förstå varför jag tyckte att det var så gott tidigare. För ett par år sedan åt jag en efterrätt som enligt den som gjort den inte innehöll så mycket socker – för min del var det dock på tok för mycket! Inte så mycket p.g.a. smaken även om det var väldigt sött, men jag fick en mycket obehaglig hjärtklappning ganska på en gång. Så visst blir man känsligare.

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej. Tack för det, kul att du gillar den! Jag kan ju som sagt bara instämma. För varje gång jag äter godis numera så smakar det lite sämre och ger mig lite mer konstiga reaktioner i kroppen. Så som jag tänker mig att det ”borde” vara. 🙂

      Inte mycket näring i Hallonlakritsskallarna – som också var min absoluta favorit tillsammans med häxvrål och turkisk peppar.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.