En gång i riktigt bra form – sedan alltid missnöjd?

Zemanta Related Posts ThumbnailHär kommer ett inlägg baserat på egen erfarenhet så väl som ett par podcasts som jag har hört med riktigt vältränade modeller. Det kan vid första ansblick tolkas som ett relativt ytligt ämne, men om man kan se bortom det så handlar det väldigt mycket om självinsikt och hur vi uppfattar oss själva.

Det blir också väldigt relevant att koppla till att vi idag är liksom inte kommer undan att jämföra oss med andra via sociala medier och den reklam vi matas med varje dag.

Nyfiken på mina tankar kring hur jag själv upplever de perioder när jag tränar mindre och oundvikligen är i relativt sett ”sämre form”?

”Bra form” – givetvis helt relativt

Så låt oss för resonemangets skull utgå från att alla vid någon punkt i livet har varit i ”sitt livs form” – då blir det så jämförbart som möjligt med mitt exempel.

Jag var i somras, efter en lång period av kontinuerlig träning – bland annat massa kul styrketräning – verkligen i mitt livs form. Det var en fantastisk känsla på många olika plan. Givetvis var det kul att se sig själv i spegeln, men roligast var nog att verkligen känna sig stark. Kroppen kändes liksom laddad hela tiden och att springa ett eget maraton i skogen var ganska okomplicerat.

copy-Header2-11.jpg

Livet är inte konstant

Jag för min egen del borde ha insett att det nog inte skulle hålla i sig med den typen av träningsmängd. Har ju till och med skrivit ett inlägg på bloggen att det var dags att reflektera och släppa in omvärldens, läs familjens, vilja i tillvaron också. Det har inneburit en period av mindre volym träning, vilket oundvikligen också leder till en något sämre form. Det visar sig för min egen del framförallt i något högre kroppsfettprocent och som hustrun uttryckte sig – när jag frågade om hon märkt att jag blivit tyngre – ”mindre tydliga magrutor”. Viktmässigt är jag tillbaka på runt 70 efter att ha varit nere på 66,5 vid fototillfället på bilden längst upp i inlägget. Dock är det också en del ytterligare muskelmassa – men jag har önskat mig en sån där supervåg så jag kan ge er mer detaljer framgent.

Rationellt sett så borde det här vara helt ok. Jag har tränat mindre – alltså är jag inte i samma toppform – det är ok. Jag är fortfarande i bra form – bara inte superform. Tror ni min hjärna köper in på det?

Nej, nej, nej, NEJ!

Oerhört frustrerande att inte kunna leva som man lär

Hade jag verkligen prioriterat träningen så kunde jag gått upp tidigare och sprungit, lyft eller simmat. Men det har jag inte gjort. Jag har prioriterat annorlunda.

Det blir oerhört frustrerande om inte annat för att jag skriver en blogg på temat att leda genom exempel. Vilket givetvis betyder att man inte kan försköna allting. Det är absolut inte att leda genom exempel. Snarare att försöka luras.

Så jag tänker såhär: jag delar med mig av min frustration och ser till att ge lite tankar kring det samt hur jag kommer att approchera det hela. Mer leda genom exempel – eller hur!?

Acceptera omständigheter eller agera!

Jag kan bara konstatera, efter att ha tänkt en hel del på det, att det inte finns något att ”skylla på”. Hade jag verkligen prioriterat träningen så kunde jag gått upp tidigare och sprungit, lyft eller simmat. Men det har jag inte gjort. Jag har prioriterat annorlunda. Familj, sömn, jobb, blogg, böcker, matlagning… Listan är lång. Men inga ursäkter. Bara val.

Så jag får helt enkelt antingen gilla läget eller göra något åt det hela.

Ni kan ju gissa vilken typ jag är…

Jag vill vara i så bra form som möjligt. Hela tiden. Med det sagt är det helt enkelt bara att agera. Bland annat genom att gå tillbaka till mina böcker för mest effekt på minsta möjliga träningsmängd. Hatten av till Tim Ferris och 4-timmarskroppen.

Avslutande tankar

Ok form utan spannmål och baljväxter...

Snart tillbaka här igen tänker jag…

Hälsa genom mat, träning och ett helhetsperspektiv på kroppen är min stora hobby. Strävan att dela med mig av min kunskap kring det är skälet till att jag skriver ”led genom exempel”. Med det i åtanke har jag prioriterat om lite i min vardag. En tid framåt kommer det bli mer fokus på träning. Mindre fokus på att experimentera långa timmar i köket – fokus på det jag kan och vet ger mig den effekt jag vill ha. Det kommer bli mindre bloggtid – jag ser framför mig samma typ av inlägg men inte 4-6 i veckan.

Jag gick tillbaka till när bloggen startade och läste igenom några av inläggen. Kan konstatera att de var bra, men inte alls på samma nivå och av samma längd och dignitet som de är idag. Skrivandet har utvecklats – något jag är väldigt stolt över – men det kräver också numera en helt annan insats. Såväl mentalt som tidsmässigt.

Min förhoppning är att ni som läser förstår mig och hur jag resonerar. Jag hoppas att ni fortsätter läsa och följa bloggen. För att leda genom exempel – det kan man göra på fler sätt än att skriva inlägg varje dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.