En (lång) konversation om överträning…

rp_hjarna1-225x3001.jpgKära läsare, jag har några inlägg förut med utdrag ur, eller hela, mailkonversationer med läsare. Innan vi drar igång vill jag betona att jag ALLTID frågar innan jag gör ett sånt här inlägg – givetvis är det inte något jag bara gör. Det som gör det värt att göra inlägg av konversationerna är att de oftast är väldigt bra och kan ge oerhört bra insikt i olika frågeställningar.

Det samt att jag alltid lägger väldigt mycket tid på att svara! Det är liksom skälet att jag skriver bloggen. Att dela med mig av min kunskap för att inspirera och hjälpa andra till bättre hälsa! Så här kommer ett, enligt mig, oerhört intressant inlägg som ger väldigt god inblick i vår tids träningstänk och hur väldigt många känner och tänker samt mina tankar på fenomenet överträning! (och hur dålig koll man har själv på att det sker)

Jag vill direkt flagga för att det här är ett LÅNGT inlägg (3000 ord) – men det är så oerhört viktigt att det får vara på plats i sin helhet. Både jag och personen som mailet kom ifrån hoppas att det kan hjälpa någon annan att läsa den här historien!

Mycket nöje.

Min syn på mailfrågor…

Jag är öppen med att jag inte är någon läkare. Jag är inte någon ”certifierad expert”. Men jag har läst mycket. Jag vet en hel del om hur vi fungerar och hur lätt det är att vilja träna lite hårdare även om det gör ont.

Innan vi drar igång vill jag bara betona hur viktigt jag tycker det är när jag får mail med frågor. Inte skräpmailen från de naiva marknadsföringsföretagen som vill att jag ska skriva något de sponsrar – utan mailen med uppriktiga frågor när någon har tagit mod till sig att skriva! För en sak som är helt säkert, det är svårt att be om hjälp. Jäkligt svårt.

För att göra en liten teaser så är det här mitt svar efter att jag läste mailet. (Jag var i Turkiet på semester)

Hej,

Jag är på semester så jag kan inte svara så långt som jag vill nu (skulle ta en vecka att skriva på mobilen), men jag ska svara på ditt mail.

Tills dess så har jag ett riktigt hett tips. SLUTA ÖVERTRÄNA DIG!!!!!!

Shit. Din historia är läskig att läsa. Ett konkret råd till innan jag svarar långt i nästa vecka. Köp Maffetones bok The Big Book of Endurance Training and Racing NU, och läs pärm till pärm!

Inget illa menat på något sätt men har man kört sig själv så hårt och åt skogen som du verkar ha gjort kommer det krävas en del för att komma ”tillbaka” i balans! Hoppas att du känner att jag verkligen engagerar mig och därför tar i lite.

Vi hörs igen i nästa vecka. Köp boken NU och börja läsa…/Henrik

Kanske tog i lite mycket men som ni kommer märka kändes det väldigt viktigt. Jag mådde inte bra efter att jag hade läst mailet och kände att det liksom inte funkade att bara svara ”mysigt”.

Svaret kom också fort:

Hej Henrik! Tack så hemskt mycket att du tar dig tid, engagerar dig och svarar på semestern! Svara när du kan, ta det lugnt, ha det bra och njut! Ska skaffa boken och läsa, har redan slutat med övertränandet i alla fall [Ni kommer märka att det här var en brutal underdrift] och det blir långsamt bättre. Ser fram emot ditt svar, ha det bra så länge!

Mailkonversationen då…

Jag har strukturerat det här så har jag lagt med hela mailet. Det är en inledande bakgrund och sedan kommer min respons på dels helheten och dels separata delar av mailet. Sedan följer också några mail som följde det initiala. Ni som vill läsa hela mailet innan nedan dissekering och i sin helhet kan göra det genom att klicka på drop down länken här nedan. Idag blir det inga trevliga bilder utan det är rent fokus på texten. Det är långt nog ändå.

Läs hela mailet utan mina kommentarer

Hej Henrik! Tack för en otroligt bra blogg, känns otroligt roligt att läsa kunniga intressanta inlägg om viktiga saker!

Anledningen att jag skickar så här istället för en kommentar på bloggen är att jag har lite personliga frågor och skulle vilja veta din syn på det, men svara endast om du känner att du har tid med det!

Det är så här att jag är 36 år, som efter enormt mycket fotbollspelande, la av redan vid 19 år, började leva väldigt osunt med mycket alkohol, dålig mat, toppat med ca 1,5 paket cigaretter om dagen fram tills jag blev 29. Började märka att livstilen fungerade värdelöst, gjorde en omvändning igen, började träna, äta lite bätre och leva bättre rent allmänt. Jag märkte efter tag att jag har bra förutsättningar för konditionsidrott och fastnade för triathlon, provade en olympisk distans och en halv ironman under 2011. Bestämde mig för att göra en Ironman under 2012, jag har alltid varit en allt eller inget person, som dessutom inte är så bra på att känna efter, så jag tänkte att nu kör jag! Ökade min träningsdos till 2012 och efter en plantar fasciit och några sjukdomsperioder gjorde jag min Ironman på strax under 10 timmar och 40 min, vilket det kändes som då var alldeles för lätt. Tänkte att nästa år ska jag minsann under 10 timmar och började träna ännu mer i början 2013. En hel del sjukdomar under våren kulminerades med en smärta i vänster fot runt midsommar. Lever ihop med en sjukgymnast, som skakandes på huvudet tejpade ihop mig. Genomförde en halv Ironman i Vansbro som gick skapligt men foten blev värre som efter röntgen visade sig vara en stressfraktur. Läkte ihop halvt som halvt och gjorde min Ironman på Kalmar men den här gången var inte upplevelsen lika trevlig. Det blev en jobbig resa med resultat att jag bonkade totalt på löpningen. Fick se bilder ifrån loppet och fick nästan lite ångest, där springer en tunn uppenbarelse utan muskler och konturer, ser undernärd ut, jag är 187 cm och vägde under loppet ca 76 kg. Tjena igen Richard,

Grymt skönt att höra att du inte tränar lika mycket längre. Det som du kommer märka med Maffetone är att det inte behövs så ”mycket” träning för att bonka in i väggen igen. Förstod att du hade upplevt det och i min mening handlar det mycket om att du har en enorm obalans mellan aeroba och anaeroba systemet – säkert på grund av massor av tidigare hård träning. (Tyvärr är mer inte bättre gällande träning om det är fel träning…)

Så, nu till dina frågor och funderingar. Jag vill direkt påpeka att allt jag säger är ur ett personligt perspektiv underbyggt av det jag har läst. Således inte någon läkare eller dylikt och knappast värd att kalla expert av någon sort (vet att du vet det om du läst bloggen men känns ändå viktigt att säga).

Jag tänker att jag använder din text och kommenterar/skriver i för enkelhetens skull!

Jaja det jag egentligen vill komma till är att det blev ett uppvaknande för mig, jag har nog haft tur som inte haft fler och större problem.

Japp det har du verkligen – även om det verkar vara ganska illa att döma av det du beskriver nedan.

Att träna så mycket, uppemot 15-17 timmar/vecka, samtidigt som jag arbetar heltid som fritidsledare med mycket konflikter och ibland stressigt, dessutom har vi en hund som behöver tid.

Det har vi berört. Galet.

I samma veva som jag började förstå att det här är nog inte hållbart längre hittade jag din blogg. Har under en längre period ätit någon sorts Paleo/låg kolhydratkost, efter att ha upptäckt Jonas Colting för några år sedan. Efter lite vila och bestämde jag mig för att ta det lite lugnare men började träna mer fokuserat igen efter nyår. Det höll i någon månad sen sa kroppen tvärstopp, började med massiv huvudvärk, matt i hela kroppen, förkylningssymptom, andningssvårigheter, konstant täpp i näsan, harklig, ja helt enkelt som ett vrak.

Väldigt tydligt det som Maffetone kallar Aerobic Deficiency Syndrome tycker jag. För hård träning som sliter ner immunförsvaret och knäcker dig med kortisol. Det tar sedan fysiska symptom i termer av allt du beskriver på grund av (min gissning) att du är rejält urlakad på vitaminer och mineraler samt som sagt att du är totalt nerstressad av träningen – det är samma sak som att gå rakt in i väggen på jobbet. Jobbiga är att träningen känns bra och avslappnande på grund av allt kortisol du ”kickar” på. 🙁

Det här bör avhjälpas genom att göra någon sorts mineral/vitaminpanel för att få veta vad du måste boosta upp för att komma till normala nivåer.

Vad värre var, var att jag hade svårt att sova och när jag väl somnade vaknade jag efter ett par timmar och kunde inte somna om plus ett förhöblodtryck.

Samma som ovan enligt mig. Alla symptom på väggen på väg till depression eller dylikt.

Tog mitt förnuft till fånga och ställde in alla tävlingar i år och har börjat forska lite runt min kropp och hur den mår egentligen.

GRYMT! Bra beslut!

Läst mycket på din blogg, blivit inspirerad och provat massor med tips. Läst på massor andra sidor, källor och lyssnat på podcaster. Har vilat mycket, stressat mindre och tränat, i mina ögon, minimalt.

Det här bör du nog seriöst revidera – och framförallt VAD och HUR du tränar. Minimalt spelar ingen roll om det är tre superintensiva pass i veckan. Det kommer bara knäcka dig igen och igen och igen.

Jag tror ju stenhårt på Maffetone här och det bör du märka i hans bok. Du kan liksom bocka av HUR många av symptomen han pratar om som helst. Jag skulle inte sluta träna – det är aldrig bra – men börja bygga en aerob bas samtidigt som du äter riktigt bra mat med HUR mycket varierade grönsaker som helst. Vi kommer till en panel för födoallergi nedan sen. Det kan vara en grymt bra sak att göra. Har du inte redan tagit bort gluten och mejeri skulle jag göra det direkt i minst 3 månader för att kolla effekten av det. Asjobbig omställning men SÅ värt det! Typ Terry Walsh protokollet eller AutoImmunPaleo-protokollet. Båda grymt bra att köra för att identifiera vad man behöver/inte tål.

Sakta men säkert har jag börjat må bättre,

GRYMT!

…förutom ett par saker. För det jag däremot inte kommer underfund med är mina slemhinnor i min näsa, jag är konstant igensatt, har svårt att andas och har alltid sår som gör ont. Satt hemma och pratade med min fru som säger ”att sådär låter du alltid” när jag säger att det kanske är så att jag är pollenallergisk. Provade lite antihistamin men det blev sådär, ingen större skillnad. Kommer då på att jag har nog alltid haft det så här men haft för fullt upp med annat för att reagera på det. Det kan kännas bättre någon stund här eller där men aldrig under längre perioder. Jag vet att jag varit hos en läkare någon gång för massor med år sen och då fick jag kortisonnässpray, vilket tog mig väldigt lång tid att vänja mig av med. Så jag misstänker ju såklart att det är något jag får i mig som jag inte tål, eftersom mitt immunförsvar verkar gå på högvarv. Vad är din tanke kring det?

ABSOLUT något du får i dig alternativt INTE får i dig. Näringsbrist/vitaminbrist kan absolut gå på slemhinnorna – har stött på det i flera sammanhang. Jag skulle även prova akupunktur efter den galna upplevelsen jag själv skrev om precis på AAA-kliniken! Jag tror mycket på att kolla lite på alternativa vägar här eftersom det annars bara blir symptom behandling – kortison…

Då är min fråga hur du tänkte göra med födoämnesallergianalysen? Ska du göra egentest eller göra blod/saliv/pricktest?

Jag gör ett blodprov som skickas till Tyskland. Full panel kostar typ 3000kr.

http://www.amodomedical.se/imupro-fodoamnesintolerans

Ett annat problem jag har är Seborreiskt eksem i hårbotten, ansikte och öron. Har varit hos läkare för det också men fick, tro det eller ej, schampo med kortison för att dölja symptomen.. Vilket det gör så länge jag håller på med det. Så det är ju också ett tecken på att kroppen reagerar.

Mina tankar på det är samma som ovan. Något som kroppen reagerar mot. Måste ta reda på vad! Det görs lättast genom att testa och gå egna, alternativa vägar. Annars är det som vanligt det där ”#¤&&%/#%& kortisonet som verkar vara lösningen på allt! (Även om det inte löser ett skit)

Vet inte om jag kan bidra mer än så. Det jag hoppas kunna göra är att inspirera dig till att ta lite i andra människors ”annorlunda” vägar mot bättre hälsa. Våga direkt skippa gluten, tillsatser, mejeri och socker. Läs på om AIP och Terry Walsh. Testa dig tills du inte har något blod kvar – vitaminbrister etc. Prova en hårmineral analys för ännu ett perspektiv. Akupunktur. Kinesiologi. Österländska terapi.

Om inte annat för att du har testat det andra och det leder oundvikligen till en enda sak… you know what… Kortison!

Jag hoppas och tror att det är något du kan bli kvitt! Jag vet att det krävs viljestyrka och massor av obekväma sugiga beslut – men det är det värt! För när vi mår sådär bra att vi är på topp. Då är det ingen konst att dra en IronMan på under 10 timmar UTAN 15 timmars träning i veckan!

Sist men inte minst vill jag rekommendera dig en kille som jag litar helt och fullt på. Han har exakt samma filosofi som mig och vet vad det betyder att träna hälsosamt för en IronMan – om du nu inte vill ge upp den drömmen framåt. Han är topp i Sverige på distansen och en gammal klasskamrat till mig. Så när du känner dig redo och mår bra igen då tar du och kontaktar honom på www.ironcoach.se och hälsar så gott från mig!

Hoppas att vi kan hålla kontakten framåt – jag ger mer än gärna dig tid för att bolla tankar och resultat.

Led genom exempel. Alltid.

Henrik

Efterföljande mail

För att illustrera just hur lätt det är att inte ha några referensramar riktigt vill jag även ta upp en kort konversation som följde på temat ”lätt träning”.

Hej Henrik!

 Tack för ditt svar, känner mig oerhört rörd och tacksam att du tar dig tid och svarar på mina funderingar.

Har en fundering kring min träning nu, jag styrketränar 3 ggr/vecka ett program som heter stronglift, bara basövningar med tunga vikter. Tänkte att det ska boosta testosteronet en del för jag har märkt att det nog är väldigt lågt, dessutom har jag kanske sprungit lågpuls 1 gång i veckan och haft ett sprintpass i veckan(korta och inte så många sprinter). Annars är det bara promenader med hunden som gäller. Inser efter ditt svar att sprinterna kanske är overkill, hm undrar när jag ska lära mig… Men vad anser du om styrketräningen? Blir det för anaerobt? Är det bättre med fler lågpulspass för att bygga en bas först? Nu svarar jag nog på frågan själv men jag tycker att trots bra mat, med varierade grönsaker och mycket vila så är jag inte alltid återhämtad inför varje pass.

Har nog svårt att fatta att det kan ta riktigt lång tid att återhämta sig och tyvärr har jag alltid kört efter devisen ”tar jag bara i lite till så går det bättre”. Men man lär sig något nytt hela tiden!

Låt mig ödmjukt svara igen då…

Jag hade lätt panik här igen. HUR ska jag få killen att förstå hur hårt han kör!?!?!

Hej,

Kort kommentar bara om att du nu tränar ”lätt”. Sorry kompis. Det är INTE lätt att köra Stronglift. Punkt. Det är ett program för att maximera styrka vilket gör att du lägger oerhört mycket påfrestning på kroppen genom att bryta ner och bygga upp igen med mer muskler.

Jag instämmer i att du svarat redan. Sluta med det. Sluta ha mål med träningen som är hårda mål. Se tll att bara köra lågpuls all träning under MINST 3 månader. MINST!! Du kommer att märka att du galet nog blir starkare av det. Inte svagare. Man måste bara lita på det. Det händer oerhört coola saker i kroppen.

Som du hör är min åsikt att dumpa sprintsen.

Suck. 5 pass i veckan är lätt/,minimal tränina… Vi är knasiga vi som gillar att träna eller hur!

Vi hörs framåt och svep Maffetones bok under semestern. 😉 Om hustrun tillåter det…

Jag hade lätt panik här igen. HUR ska jag få killen att förstå hur hårt han kör!?!?! Men så, efter detta mailet gick det helt upp för personen ifråga hur det han skrivit till mig låter.

Hej!

 Haha ja nu när det står så där i text så förstår jag hur idiotiskt det låter. Men det är ju roligt att träna!

Nu ska jag njuta av lugn lågpulsträning, Maffetones bok och framförallt allt annat roligt som händer i sommar!

Jag hör av mig efter sommaren och berättar hur det går. Hoppas du har en finfin sommar!

Avslutande tankar

varningDet här inlägget är hysteriskt långt. Jag lär väl få skit för det. Men det är också ett OERHÖRT viktigt inlägg nu när det är ”för alla” med Triatlon, IronMan och Ultralöpning. Det är en helt annan grej än att bara ”träna lite och äta allt”. Det räcker liksom inte att bara träna mer. Det GÅR INTE ATT BARA TRÄNA MER för att klara den här typen av utmaningar. Det knäcker vem som helst.

Jag lade ner rejält med tid på att svara personen ifråga och jag känner mig oerhört stolt att jag lyckades få honom att tänka om och acceptera det jag skrivit. Att ha lyckats inspirera till reflektion och nytänkande. Det är mitt sätt att göra världen bättre – att hjälpa individer jag inte känner som vågar be om hjälp.

Jag är öppen med att jag inte är någon läkare. Jag är inte någon ”certifierad expert”. Men jag har läst mycket. Jag vet en hel del om hur vi fungerar och hur lätt det är att vilja träna lite hårdare även om det gör ont.

Att dela med dig av kunskap utan krav på någon som helst ersättning gör mig genuint glad. För mig är det också samtidigt att leda genom exempel.

 

Ps. Det kommer garanterat en uppföljning på den här historien med resultat etc. Ds.

ironcoachPs. Ps. Alla ni som vill köra IronMan riktigt fort – snälla ta hjälp av någon som kan lägga upp träning och mat åt er. Jag rekommenderar som sagt IronCoach. Gör det inte själva. Ds. Ds.

 

5 reaktion på “En (lång) konversation om överträning…

  1. Maja

    Håller med ovanstående, lika intressant som allt annat du skriver men jag har en liten fråga som jag kom på när jag läste biten om eksem i hårbottnen; eftersom ni äter mycket ekologisk mat utan gifter, har ni även rensat ut badrumsskåpet och gått igenom alla hygienartiklar? Jag själv kör nopoo eller balsammetoden beroende på vad som passar bäst för tillfället och min hårbotten har blivit mycket bättre även om jag inte hade eksem innan, det kanske kan vara något att tipsa läsaren som mailade dig om? Det finns mycket info om både nopoo och balsammetoden om man googlar lite.

    Svara
  2. tobias

    tack för all hjälp som du bidragit med kör nu inga styrkepass längre i o med övertränigsproblematik.kör var 3 dag med lågpuls ska så göra i 3 månader som du rekommenderar.har tagit åt mig mycket av vad du skriver tack för du finns

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.