En riktig utmaning – att inte ”träna ikapp” efter sjukdom…

rp_tabata-training1-150x1501.jpgLyssnade på en podcast med Anders Szalkai häromdagen. Han är en väldigt klok, ruskigt duktig löpare. Tänkte lyfta upp ett av de tips han gav till alla som maratontränar nu och – precis som jag – har varit sjuka under februari/mars.

Det här med att inte försöka träna ikapp det man upplever sig ha ”tappat”…

Det är något jag själv har oerhört svårt för – det är liksom så logiskt att om man inte har tränat på en vecka eller två, då får man ju köra dubbelt så hårt i två veckor så är man ”ikapp”. Logiskt kanske. Men smart? Nope, det är det inte!

Logik och träning hör inte riktigt ihop…

Det är inte lätt att vara snäll mot sig själv gällande träning – vi har ju hela samhället som betonar att du inte kan vara smal, snygg och duktig om du inte tränar hårt.

Jag har skrivit tidigare om detta i förbifarten i några inlägg. Det är inte logiskt att man måste träna långsammare för att bli snabbare. Det är inte logiskt att det ofta är viktigare att vila än att träna för de riktigt stora resultaten.

Vi måste lära oss – vilket igen är riktigt knepigt – att skilja på fakta och vad vår logiska hjärna säger. Träning är INTE som en hög papper man ska sortera – det hjälper inte att träna 16 timmar denna veckan för att man missade tidigare veckors träning.

Varför inte?

stopSom inledning till det lyfter jag gärna fram inlägget kring varför det är skillnad på planlös motion och faktisk träning som du hittar här. För det finns flera anledningar, så låt mig lyfta fram några av de ”tråkiga” som ingen vill höra.

Skaderisken ökar exponentiellt när du tränar mycket. Kroppen hinner inte återhämta sig mellan passen och börjar kompensera för att du ska ”klara dig igenom” träningen.

Stor träningsvolym direkt efter ett längre uppehåll – speciellt sjukdom – brukar leda till att du blir sjuk igen. Då blir det snabbt en negativ spiral där du nästa gång måste träna ännu hårdare för att komma ikapp. Fitnessfighten någon?

Det ger inte den effekten du tror – mer är inte bättre per definition. Att överträna är något av det sämsta du kan göra. Det blir bara negativt för kroppen. Problemet när man ska ”träna ikapp” är att det tenderar att gå lite för fort. Bli lite för hårt. Därmed känns det ofta som att man inte alls kommer ikapp – så du tränar ännu hårdare – och vips så är du sjuk/skadad/omotiverad igen.

Hur har jag försökt göra?

Lekplatspasset hade varit på tok för hårt.

Lekplatspasset hade varit på tok för hårt.

Jag har haft på tok för mycket att göra sista tiden på jobbet. Det har lett till att jag hela tiden har känt den där känslan att jag är på väg att bli sjuk. Tycker att jag blivit hyfsat bra på att inte träna när jag känner så – skrev en utmaning om att avbryta ett träningspass på det temat här. Jag har också skrivit tidigare om att balansera jobb, liv och träning, vilket känns viktigt i sammanhanget.

Nu har det lättat och kroppen känns frisk och pigg igen – dags då att dra på med träningen igen. Eller?

Njaae, jag har verkligen försökt hålla igen på intensiteten och bara försökt få till den volym jag vill. Jag har fokuserat på snabba promenader, lågpulspass runt mitt lägre pulsintervall (142 för mig enligt Maffetones 180-formel) och försiktiga kroppscirkelpass.

Det har väl känts sådär. Det går ju inte direkt snabbt och det är en bister insikt att formen inte är som den var i höstas eller i somras. Men det är ju då man måste försöka vara snäll mot sig själv. För formen handlar om kontinuitet!

Avslutande tankar

Jag försöker leva som jag bloggar. Det är väl inte alltid det lyckas, men jag är stolt över att hela tiden försöka. Det är inte lätt att vara snäll mot sig själv gällande träning – vi har ju hela samhället som betonar att du inte kan vara smal, snygg och duktig om du inte tränar hårt.

I varje inlägg som har handlar om träning och form på den här bloggen har jag om och om igen betonat att träningen är sekundär om du vill gå ner i vikt eller hitta formen. Då är maten nästan allt. Det lutar jag mig väldigt mycket mot när det är som tyngst med sjukdom, för mycket jobb och träningsuppehåll. Jag VET att jag inte går upp i vikt. Jag VET att det inte spelar så stor roll – för min aeroba bas är så bra byggd att en eller två veckor utan träning inte har någon större effekt på mina långsiktiga mål kring form och hälsa.

Ta det lugnt och lita på kroppens signaler. Känns det för tungt, är det ofta för tungt. Är det förresten någon som vill ha ett bra sätt att komma igång efter en miserabel vinter så kolla in träningsupplägget här som garanterar såväl mersmak som riktigt bra form – utan blodsmak!

För det är – tro det eller ej – att leda genom exempel när man vågar gå sin egen väg för hälsans skull.

2 reaktion på “En riktig utmaning – att inte ”träna ikapp” efter sjukdom…

  1. Walter Levy

    Bra kommentarer! Stora delar av februari gick bort för mig också vad gäller träning. Hade ett efterhängset virus som satte sig på bihålorna. Inte sjuk så det påverkade vardagslivet men sjuk nog för att inte kunna köra kondition. Och samtidigt ett tävlingslopp som väntade andra söndagen i mars. Inte mycket att göra – jag vilade helt enkelt. Visst, ett och annat styrkepass med kroppsviktsträning kunde jag köra – men ingen kondition alls. Jag försökte hålla gott humör och tänka att min träning sedan tidigare räckte. Till slut kom så mitt maratonlopp på längdskidor, och då var jag frisk. Fick en tid på strax under 2:08, personligt rekord med flera minuter. Så visst, utan sjukdom hade det säkert blivit ännu bättre, men får vara nöjd ändå. Nu är det underbart att kunna träna fritt igen. Och jag lovar att inte försöka träna igen någonting 🙂

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.