Ett annorlunda perspektiv på funktionell träning …

Zemanta Related Posts ThumbnailDet här inlägget inspirerades av en podcast som där en parkour-tränare pratade om bland annat vad han anser vara funktionell träning.

Det var en oerhört intressant podcast som verkligen väckte mycket tankar hos mig som jag givetvis vill dela med mig av. Speciellt fokus blir det på just funktionell träning, men även en egen reflektion på en några egna erfarenheter jag har haft den senaste tiden och hur det har känts! Nyfiken?

Parkour först då…

För er som aldrig hört det konstiga ordet så är det en fantastiskt imponerade träningsform som går ut på att ta sig fram överallt – med betoning på överallt – i en urban miljö. Tänkte först skriva en massa om hur otroligt overkligt det ser ut och den första tanken man får är att det är ”fejkat” – men hey, här är en film på det istället.

 

Funktionell träning – lite olika vinklar

Det här är intressant för just ”funktionell träning” har blivit oerhört populärt. Jag själv har kanske inte använt just den definitionen, men inser att jag har haft en uppfattning om att burpees, marklyft med mera är ganska mycket ”funktionell träning”. Inser att jag eventuellt kan ha blandat ihop det med tänket kring att alltid göra helkroppsövningar med fria vikter och kroppsvikt… För när man ställer sig frågan hur det hjälper mig i en ”verklig” situation att vara bra på burpees eller marklyft så blir det lite knepigt. Förvisso är jag starkare och mer fysiskt kapabel än någon som inte är duktig på det – men det hjälper mig inte att balansera på en lina eller komma över ett hinder.

Funktionell träning för en parkour-tränare?

I podcasten definierades funktionell träning väldigt enkelt som ”träning som ökar din förmåga att lösa ett antal olika utmaningar genom att förbereda kroppens muskler och rörelsemönster tillsammans med träning att hantera de rädslor som det innebär”. Till exempel det väldigt konkreta exemplet att hoppa mellan två olika avsatser med ett visst avstånd eller klättra över en 2,10m hög vägg utan hjälpmedel – antingen kan du eller så kan du inte.

Ok, snacka om att ha en helt annan syn på träning. Innan ni avfärdar det här med att ”det är ju ingen som behöver kunna göra sådär som de gör” så låt mig ta det hela vidare lite!

Lite verklighetscheck på det då

Riktigt ansträngande för bålmuskulaturen

Riktigt ansträngande för bålmuskulaturen

Varför i hela friden tycker jag att det här är intressant – det är ju faktiskt ganska få som känner ett behov av att kunna klättra över hinder och hoppa mellan saker?

Därför att det kopplar till att vi har så oerhört mycket mer att ge! Vi har utvecklats för att röra på oss i flerdimensionella rörelsemönster – hoppa, springa, ducka, vända, krypa, dra och trycka! MEN istället för att göra det numera sitter vi still på kontor och går – i bästa fall – ner till gymmet och lyfter vikter i isolerade rörelser som belastar våra kroppar på ett ganska onaturligt sätt.

Således kan det vara av godo att faktiskt börja se sig om lite ”riktiga utmaningar” som involverar och kräver ett antal olika rörelsekompetenser kombinerat med problemlösningsförmåga, vilja och övertygelse!

Ett exempel på utmaning

För längesedan gjorde jag precis en sån här grej som blev ett blogginlägg. Jag avbröt en joggingtur för att se om jag faktiskt kunde ta mig upp på ett fotbollsmål och ställa mig på ribban för egen maskin. Det finns såväl en beskrivning av utmaningen här som en kort film på det här.

Det som var väldigt påtagligt var också rädslan för att misslyckas och kanske framförallt den väldigt verkliga rädslan för att trilla ner när jag ställde mig upp på ribban! Det syns och hörs på min röst efteråt – adrenalinet sprutar…

huset lekparkEtt annat exempel är en lekplats som vi har i närheten där vi bor – där finns huset här till höger. Var ute med familjen och lekte när tanken slog mig:

Om jag var tvungen att komma upp på taket utan hjälp och genom att bara häva mig upp – skulle jag klara det?

Konstaterade efter ett par tre försök, rejält skrapade armar, maxpuls och en adrenalindusch senare att det absolut är långt över min förmåga i dagsläget. Surt, men lärorikt – ska försöka snart igen tänker jag…

Avslutande tankar

Det är min absoluta övertygelse att vi är alldeles för bekväma i mycket vi gör idag. Från arbete till träning. Givetvis gäller det inte alla – men så gott som skulle jag våga påstå. Vi har kommit så långt bort från vårt naturliga tillstånd att vi till och med aktiverar vårt fantastiska ”fight or flight”-system vid stressfaktorer som de facto inte kan skada oss – men mer om det i kommande inlägg!

Jag hoppas att inlägget kan inspirera er till att testa något nytt – för vad är det värsta som kan hända? För mig är det att leda genom exempel att fortsätta tjata om att våga ta det där steget mot förändring. Det är att föreslå saker som väldigt få föreslår.

Jag vill tro att det är därför ni alla läser.

bild 3

Utmaningen ”är du lika stark som min 4-åring” är superjobbig – men KUL!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.