Höghastighetsträning i lågpuls – omvända backintervaller!

lågpulshögfartDetta kan tyckas lite märkligt, men det finns ett absolut värde i att träna kroppen även i rörelsen att ”springa fort”! Det går absolut att argumentera för att det är helt meningslöst att göra i lågpuls, när det går att göra i högpuls – läs vanliga sprintintervaller – men alla tycker faktiskt inte om blodsmaken i munnen… Det är också ett faktum att en av världens mest erkända löpcoacher – Arthur Lydiard, vars tankar du hittar i boken ”Healthy Intelligent Training”- hade detta som en självklar del i sina atleters träningsupplägg!
Så är du nyfiken på hur ett sån här pass kan gå till – here we go!

Nyckeln till det hela – en lång backe med lagom lutning

För att kunna genomföra ett sånt här pass krävs en bra backe. Det har varit mitt ”problem” tidigare men nu har jag äntligen hittat en som är lång nog och med rätt lutning! (För den nyfikna är det backen ner mot Tyresö köttbod precis innan Trollbäcken). Lutningen är viktig för att kunna få ut effekten som önskas utan den ”obligatoriska maxpulsen” vid fartträning och intervaller! För mycket lutning så kommer ni behöva bromsa hela tiden och för lite lutning så sticker pulsen för mycket.

Med andra ord är lutningen på backen och vad som ”känns bra” helt individuell – precis som pulsträningen!

En skön, men ändå rejält utmanande upplevelse

Ett riktigt kul pass för den som vill uppleva rejält med fartvind i håret utan blodsmaken i munnen – samtidigt som det ger rejält med bra effekter på muskelminnet för att just ”springa fort”.

Upplevelsen av ett sånt här pass är precis som vanligt med lågpulspassen uppfriskande och uppiggande snarare än utmattande och uttröttande. Det är dock tuffare rent muskulärt att faktiskt använda sig av musklerna som aktiveras vid ett ”sprintsteg” snarare än jogg.

Mitt problem är också – precis som den observanta ser på kurvorna ovan – att jag gärna drar på lite mer än nödvändigt vilket resulterar i en puls uppemot 155-160 snarare än 148 som egentligen är mitt tröskelvärde enligt MAF-beräkningen.

Kort jämförelse för att illustrera skillnaden i puls – bilden vid minut 36

Vid minut 36 i passet tog jag en sprint på plan mark bara för att kolla hur stor skillnad det gör – svaret är ENORMT stor skillnad i upplevelse och i hur pulsen sticker uppåt! Det kan se lite ut men det skiljer nästan på 10 pulsslag i minuten samtidigt som jag ändå inte fick någon nämnvärd fart samt att det tröttade ut väldigt mycket mer!

Att farten, orangea kurvan, droppar så mycket efter varje topp har att göra med att jag måste ju liksom upp för backarna igen innan det är dags för nästa intervall…

Avslutande tankar

Ett riktigt kul pass för den som vill uppleva rejält med fartvind i håret utan blodsmaken i munnen – samtidigt som det ger rejält med bra effekter på muskelminnet för att just ”springa fort”. Så bli inte förvånad om det nästa gång du gör ett ”spring för livet”-pass känns bra mycket lättare!

Led genom exempel – spring om varenda joggare i nerförsbacken och le på vägen upp i snigelfart…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.