”Jag TROR det är bäst att äta allt och träna ordentligt…”

utropstecken_18926271Jag vet inte hur många gånger jag har hört meningen ”jag TROR det är bäst att äta allt och träna ordentligt” på gymmet, i diskussioner och generellt i böcker som inte vågar ta ställning.

Jag är SÅ LESS på den. Den suger. Det är helt fel. Det är kontraproduktivt i så många dimensioner att jag knappt vet var jag ska börja.

Jag hänger upp inlägget på en konversation i duschen på SATS…

Jag försökte göra som min tränare sa, men det funkade verkligen inte…

Vi bör ABSOLUT inte tro att det är en vinnande strategi att äta massor och hålla formen genom träning – KASS IDÉ!

Det här var en oerhört intressant konversation i duschen på SATS! Låt mig återge den samt sätta lite perspektiv på gänget som diskuterade…

Diskussionen förs av ett gäng som jag ser på en riktigt hård cirkelklass som kallas ”Transformer” minst 2-3 gånger i veckan. De tycker att Transformer är den ultimata träningsformen. Hårt, snabbt och effektivt.

Diskussionen gick såhär:

– Ah, du vet jag köpte ju specialträning inför ett lopp i våras.
– Hur gick det då?
– Jo, men det var bra – men han [tränaren] ville att jag skulle springa långsamt och länge ett pass i veckan utan att kolhydratladda. Men det gick inte för mig. Efter en mil gick jag in i väggen och sedan var det bara plåga…
– Ah, men varför skulle du göra så?
– Han menade att det skulle öka fettförbränningen och ge bättre basenergi – men det där tror jag inte på.
– Nej, jag tror inte på det. Jag tror på att äta ordentligt av allt så musklerna har rejält med bränsle och sedan träna ordentligt.
– Ah, det är därför ”Transformer” är så jäkla bra! Det är snabbt, effektivt och kul.

Sedan raljerades det ganska friskt vidare om alla tokiga människor som tror att man kan springa långt utan att äta massa pasta – för det vet ju alla att det inte går. Sånt där ska man inte tro på.

 Så vad är fel med den här konversationen då?

Det här med att amatörer – i den kategorin räknar jag in mig själv också om någon undrar – ”tror” sig veta en massa saker gör mig tokig. Funderade på blanda mig i diskussionen och påpeka att en professionell löpcoach nog vet vad han pratar om samt påpeka att när man är bara tränar på att bränna socker så går man in i väggen!

Att det går att bygga upp sin kapacitet för att utnyttja vår stora bränsletank – fettet – har jag skrivit spaltmeter om här, här, här och här. Sedan tycker jag mig ha bevisat det hyfsat bra genom att i stort sett springa ett maraton utan att ha ”laddat” något alls. Men det går inte om man är en ”sockerbrännare” – vilket är precis vad man fokuserar på vid hård ”effektiv” träning.

Så, jo det går att träna upp OCH ger otroligt bra resultat – OM man gör rätt! Det går inte att ”kuta på som vanligt” för att se om man kan få en bättre tid än förra löprundan – då kommer väggen obönhörligt att skratta när du springer rakt in i den!

Om att ”äta allt och träna ordentligt”

Nästa del då. Det är världens sämsta ”tro”. Vi bör absolut inte äta allting. Vi bör ABSOLUT inte tro att det är en vinnande strategi att äta massor och hålla formen genom träning – KASS IDÉ!

Det är – tro det eller ej – så att mycket av det som ingår i att ”äta allt i rätt mängd” är rakt upp och ner skadligt för oss människor. Vitt raffinerat socker, vitt vetemjöl, fullkornsprodukter som inte är korrekt preparerade, baljväxter som inte är korrekt preparerade – listan är i stort sett oändlig och då ska vi inte tala om godis, chips och alla extremt dåliga fetter som margarin! Det är rakt upp och ner kontraproduktivt och förstärker återigen bara att kroppen törstar efter mer socker och allt vad ”sug” innebär. Det finns inte en chans att bränna fett med högt insulin på grund av en massa socker och stärkelse i maten!

Det är inte en bra idé att träna hårt och äta allt! Speciellt inte när det tenderar att väga tungt mot raffinerade kolhydrater för att ”ladda musklerna”.Punkt. Slut. Det kommer en dag när det kommer ikapp dig – genom sjukdom, skador eller andra otrevligheter! Igen – långsiktighet!

Avslutande tankar

visitkorrDet är jobbigt att höra alla dessa diskussioner i omklädningsrummet som är helt ogrundade och som förstärks av att de flesta ”tror” samma sak för att det är vad du läser på löpsedlarna.

Det är tråkigt att det inte finns större förståelse för hur kost och upplägg påverkar träningsresultaten – för om man tränar ett par gånger i veckan ska man ABSOLUT inte behöva känna att det är svårt att hålla vikten (vilket många fokuserar på).

Det är kul då att kunna skicka med ett litet visitkort helt ödmjukt och föreslå att de kikar in och ser vad de tycker och tror om min väg samt de resultat jag har fått på väldigt begränsad, och bekväm, träningsmängd!

Led genom exempel kära läsare – våga gå emot strömmen och lita på vad tränaren säger OM hen kan motivera VARFÖR!

8 reaktion på “”Jag TROR det är bäst att äta allt och träna ordentligt…”

  1. Jimmy

    Nu sprang ju jag inte själva loppet jättesnabbt heller men min laddning inför marathon i juni var ett extra ägg till min frukost bestående av ägg och bacon. Sedan tryckte jag i mig en massa socker under själva loppen för att jag inte ville chansa gällande just sockerdepån men det är en annan femma. Gick bra att köra som vanligt.

    Svara
  2. Tove

    Så klockrent inlägg! Just frasen ”Jag TROR ändå…” är den jag enskilt är mest trött på! Det gör mig dessutom otroligt provocerad att höra den i kostdiskussioner eftersom jag är utbildad kostrådgivare, och de som yttrar denna fras är ALLTID okunniga inom kost! Det de vet om kost är typ hämtat från Aftonbladet! Och jag förstår inte hur man inte kan vara mer nyfiken, när man diskuterar kost med någon som är utbildad i ämnet! Om jag diskuterade bilar med en bilmekaniker skulle jag inte säga ”Jag tror ändå att det är bättre med matolja istället för motorolja”, och om jag diskuterade pedagogik med en lärare skulle jag inte säga ”Jag tror ändå att det var bättre förr när man fick slå barnen i skolan”, eller något annat lika dumt och befängt som att säga ”Jag tror ändå det är bäst att äta lite av allt och röra på sig mer”. Det är så många aspekter man missar när man häver ur sig något sånt, och det ännu mer komiska är att de som ofta yttrar detta är personer som är lite smårunda!! Hade deras metod fungerat hade de väl inte varit överviktiga??

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hahaha världsklass! Visst är det så. Oftast de som inte är i den form de vill vara och vill ha en ursäkt i stil med att ”det funkade inte för mig” när de provat något 2 gånger.

      Mycket bra exemplifierat! Gillar framförallt bilmekanikern.. Det hade genererat en kul min på mekanikern! 😀

      Svara
      1. Tove

        Det intressanta är ju att det inte hade varit accepterat att uttala sig så mot någon annan expert! Men när det gäller kost och träning så är det helt okej, då får vem som helst vara självutnämnd expert för att de läst några artiklar (eller löpsedlar…) i någon kvällstidning. Men jag var likadan själv för några år sedan så jag borde kanske ha mer förståelse, hahaha! Problemet är väl att det budskapet inpräntats så många gånger under så lång tid att många har svårt att överge det. Plus att jag är rätt övertygad om att det finns ett beroende med i bilden – av socker, och av spannmål, just för att folk blir så aggressiva när man pratar om att det inte är så hälsosamt. Men det kan man inte heller säga till folk, för de förstår inte hur socker och gluten påverkar hjärnan, så då verkar man ännu mer extrem och konstig. Men som i en annan diskussion så får man spara kraften till de som verkligen är intresserade, då blir det intressanta och givande samtal!

        Svara
        1. Led genom exempel Inläggsförfattare

          Väldigt sant. Ett bra exempel är mina föräldrar som liksom inte haft något val när jag drar igång. De mår så otroligt bra nu och är i grym form! De är nyblivna pensionärer och flera av deras vänner har det ganska tufft med vikt och form. Samtidigt som de SER effekterna av den mat som mamma och pappa äter så deklareras det högljutt att:
          1) det kan inte vara nyttigt med så mycket fett
          2) jag skulla inte kunna leeeeeva utan vitt bröd
          3) det går inte att leva utan massor av snabba kolhydrater
          4) att det aldrig skulle funka för dem

          Jag respekterar givetvis allas åsikter, men har svårt att förstå att man inte blir nyfiken. När man ser någon i sin omgivning som uppenbarligen helt plötsligt förändras och mår superbra, går ner i vikt och är piggare än någonsin UTAN att bli nyfiken. Hur är det möjligt!? Jag hade sprungit fram och frågat hur de gör och vad jag kan ta efter. Något måste de ju göra rätt. Det är samma sak som att vilja klara en IronMan på under 9 timmar men inte vara nyfiken på hur någon som faktiskt klarar det faktiskt tränar, lever, tänker!

          Men visst är det som du säger. Kost och träning är ju inget svårt. Det är ju bara att äta allt och träna mer/ordentligt. 😉

          tack för att du tar dig tid att kommentera! Oerhört intressant att få dina perspektiv som faktiskt jobbar med det här! (jag är ju enbart en glad, om än påläst, amatör…)

          Svara
          1. Tove

            Jag vet!! Var är nyfikenheten? Och hur kan man bara avfärda de goda resultat man ser? Jag är väl tyvärr inte den bästa reklampelaren eftersom jag fortfarande har lite hälsoproblem, men de är ju stressrelaterade. Så jag kan tänka mig att en del kompisar tycker att jag är ”sjukare” nu än innan kostomläggningen, eftersom jag meckar med kosten, äter massa tillskott och utesluter mer och mer som jag ju förr gladeligen åt, utan att kunna rapportera att jag mår strålande. Men faktum är ju att jag mår bättre på massa sätt, och ingen kost i världen läker binjurar och alla följdeffekter av stress på nolltid. Men det finns ingen oneliner att dra vid fikabordet om det 😉

            Och det är precis som du säger väldigt märkligt hur man kan se någon må så mycket bättre, och sen ändå säga att man inte tror det är bra!? Och då kommer gärna klassikern ”Det kanske är bra på kort sikt, men man vet ju faktiskt inte vad som händer på lång sikt”. Nä för det är väldigt troligt att man mår bättre, bättre och bättre – och sen blir det jättedåligt! Blir dock väldigt avundsjuk på att du lyckats få med dig dina föräldrar, jag kämpar med mina utan resultat 🙁 Har en mamma med hjärtproblem och övervikt som jag VET att jag kan hjälpa till bättre hälsa, mindre mediciner osv, men det hjälper ju inte när hon inte själv är tillräckligt motiverad till förändring och låter mig hjälpa henne. Har du något bra tips??

            Tyvärr så jobbar jag ju inte så mycket med kostrådgivning utan knegar på med mitt ingenjörsjobb. Men drömmen är såklart att jobba med det och allra helst kunna livnära mig som kostrådgivare. Men vägen dit är lång och krokig, framförallt när man har stressproblem i bagaget. Men förhoppningsvis ska företaget snart vara startat iaf, så får det bli ett steg i taget därifrån!

          2. Led genom exempel Inläggsförfattare

            Visst är det en intressant aspekt av vår logiska uppfattning numera. Att vara så rädd för förändring att man, trots att man mår kasst, inte vågar ändra för man vet ju aldrig… JO, vill jag hävda då. Du VET att det du gör leder till att du blir sjuk. SÅ SLUTA MED DET! 🙁

            Galet. Men visst, det är svårt att prata när man inte är ”hälsan själv” för det är vad folk tror på… Jag skulle själv ha svårt för en överviktig kostrådgivare med diabetes typ2 till exempel.

            Angående dina föräldrar. Det bästa tror jag är att man försöker få dem att prova något ”litet” en kort period som ger stor effekt. Problematiken är att tex gluten och snabba kolhydrater är ett så oerhört stort ingrepp i folks vardag. Jag fick mamma och pappa att prova och med typ -8 kilo var samt att massa problem och värk försvann på 30 dagar så var det sen inga problem. Men visst är det som du säger, motivationen måste komma från individen. 🙁

            Hoppas att du hittar din väg, vi letar nog alla efter den! Tack för kommentaren. Alltid intressant när du skriver.

  3. Pingback: Led genom exempel - gästinlägg | Under vårt tak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.