Kaffe – en reflektion efter mitt avvänjningsprojekt…

bulletproofTänkte skriva lite om mina erfarenheter kring kaffe och ett litet experiment jag gjorde i sommar. Låt mig göra helt klart att jag dricker kaffe och att jag tror att bra, ekologiskt, nymalt kaffe är något som absolut kan främja prestation och en massa bra saker i kroppen. Jag är en stor förespråkare av till exempel Bulletproof Coffee eller min egna variant ”Fett Gott Kaffe” som du hittar här på bloggen.

Med det sagt, så har jag varit lite irriterad på att jag upplevt ett massivt beroende av kaffe. Så vad gör man då som nyfiken bloggare?

Man gör ett experiment och slutar helt sonika dricka kaffe ett tag. Dels för att se vad som händer och dels för att sedan se om effekten blir annorlunda när det återintroducerats. Är det samma som med alkohol liksom – att man blir mer och mer ”tålig” ju oftare och mer man dricker? Nyfiken?

Jag älskar en bra kaffe!

Som jag sa tidigare, en kaffe på ekologiska, nymalna, lite lyxigare kaffebönor är en välsignelse och en upplevelse. Punkt. Gärna med smör, MCT-olja och grädde om man vill ha lite mer energi.

Vad triggade detta då?

Jag upptäckte dock att mitt kaffedrickande helt plötsligt hade börjat inkludera Selectas riktigt avskyvärda maskinkaffe och inte en eller två slentriankoppar på jobbet och hemma utöver mitt goda morgonkaffe.

Jag fick också den bistra insikten att så fort jag missade morgonkaffet så infann sig en för mig väldigt ovanlig blixtrande huvudvärk! Typ migrän eller nåt – som genast försvann när jag fick min dagliga dos koffein.

Massa signaler jag inte gillade med andra ord. För att inte tala om att effekten av kaffet uteblev rent prestationsmässigt. Det kändes mer som att ”komma upp på normalnivå” med en kaffe. Lite samma som min vän som nu slutat röka uttryckte sig när hon tog en cigarett.

Experimentet: Inget mer kaffe kompis…

Det är bara att konstatera att dag 1 var helt miserabel. Den mycket väntade huvudvärken kom redan vid 10-snåret och jag hade stjärnor framför ögonen på eftermiddagen. Skitdag.

Jag tänkte mig att 14 dagar borde räcka för att rensa systemet ganska rejält.
Det är bara att konstatera att dag 1 var helt miserabel. Den mycket väntade huvudvärken kom redan vid 10-snåret och jag hade stjärnor framför ögonen på eftermiddagen. Skitdag. Hem och i säng tidigt. Mådde bättre dag 2, men fortfarande en lätt huvudvärk och ett DJÄVULSKT kaffesug. Att mala bönorna och brygga en kopp till hustrun var något av en utmaning i sig. Många tankar i stil med – kanske bara ska dricka en liiiiten kopp idag och sedan kan jag hoppa imorgon igen…

Stålsatte mig och lät bli. Huvudvärken lättade under dagen och dag 3 var den helt borta. Kaffesuget däremot består och jag vill väl inte påstå att det är något som direkt försvinner även efter 14 dagar.

Men hur som helst, det ska nämnas att jag under dessa 14 dagarna ”fuskade” något med grönt te, vilket har en viss dos koffein – men det var kaffe experimentet gällde inte per definition helt koffeinfritt experiment.

Vad hände efter 14 dagar med en kopp svart kaffe?

Det är bara att konstatera att jag blir totalt speedad. Ett bra exempel är efter en lunch med en kollega då jag druckit en dubbel espresso. En sjukt god rackare för övrigt. Det första tecknet är att det börjar spänna i tinningarna och liksom bakom ögonen. Det känns som att hjärnan slår på ett turbofokus. Det blir liksom knivskarpt allting. Kroppen känns lite lättare. Lite mer på G.

Beskrivningen låter helt knäpp, men effekten är oerhört påtaglig efter att ha varit utan kaffe. Det finns inga andra faktorer som triggar de här känslorna. Det är kaffet och koffeinet.

 Avslutande tankar

Ett hyfsat ekologiskt kaffe tycker jag. Men det finns MYCKET bättre.

Ett hyfsat ekologiskt kaffe tycker jag. Men det finns MYCKET bättre.

Det är väldigt många som dricker väldigt mycket kaffe. Få stannar upp och reflekterar kring den 5e koppen. Vad händer egentligen i kroppen med den mängden koffein. Är det för att höja prestation eller är det för att ”komma upp på normalnivå” likt en missbrukare?

Jag har ingen aning.

Men det jag vet helt säkert är hur helt briljant det är att vara känslig för koffein! Det ger en enorm prestationsökning när man inte ”använder” det så ofta. Att klippa en espresso för att vara riktigt skärpt i det där viktiga mötet eller det där racet man ska springa funkar grymt bra om kroppen inte är så van vid det.

Jag kommer fortsätta köra lite mer sparsmakat med kaffe. Dels för att det är bra med olika te, men också för att jag uppskattar boosten – och även upplevelsen – som kommer av att inte slentriandricka kaffe.

Att leda genom exempel? Vet inte riktigt. Men det är kul att experimentera!

8 reaktion på “Kaffe – en reflektion efter mitt avvänjningsprojekt…

  1. Tove

    Som vanligt är vi inne på lika spår 🙂 Jag har ju också testat att inte dricka kaffe en period men då har jag kört helt koffeinfritt med bara örtteer istället. Anledningen samma som din, jag var trött på mitt beroendebeteende. Trött på att jag valde äckligt jobbkaffe framför te som jag tycker är gott. Trött på att känna mig som i en dimma utan kaffe. Nu försöker jag hitta en balans i det hela, precis som med mejerierna som jag i princip uteslutit helt. Om min vardag är nästintill ”fläckfri”, så dör jag nog inte av att någon enstaka gång dricka en god cappuccino som jag älskar. Det kanske tom är så att den njutningen (om jag tillåter mig att njuta istället för att få ångest) överstiger de ev negativa effekterna i kroppen. Jag tror det. Lite ”skit” tål kroppen och jag har trots allt rensat bort det mesta ur min kost som inte är bra för mig. Och ska jag välja något som är mindre bra för mig då ska det minsann vara riktigt riktigt gott, inte maskinkaffe som jag grimaserar när jag dricker!

    Jag känner också av den starkare effekten av kaffe nu, och den är precis som du säger bra att ta till, t ex en riktigt seg eftermiddag på jobbet. Skulle gissa att jag nu snittar 2-3 koppar kaffe i månaden, istället för 2-3 koppar om dagen, vilket känns som en betydligt bättre nivå för mig.

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Kul att du också har reflekterat över det där med att man hinkar kaffe. Tror det är ganska många som när de stannar upp inser hur mycket slentriankaffe som faktiskt går ner.

      Men visst är en riktigt bra kaffe fantastiskt. 😉

      Svara
  2. Lars

    Jag rättar in mig i ledet till de på kaffeavvänjning. Kaffe har varit en viktig del i min diet, då jag istället för frukost, har inlett dagen med med Bulletproof coffee. Jag har stått mig bra hela förmiddagen och har känt mig pigg och stark. Om det nu går så bra, varför ska jag då göra ett uppehåll från kaffe? Det kan ju verka lite märkligt.

    Anledningen till den här förändringen är att jag har öppnat Pandoras ask i form av att ta blodprov. I det senaste blodprovet var det framför allt en markör som stack ut och det var Homocystein-värdet. Det var helt enkelt skyhögt. Höga Homocystein-värden är kopplade till en rad otäcka tillstånd såsom hjärtsjukdomar, stroke och demens. Helt enkelt sådana tillstånd som jag inte är speciellt intresserad av drabbas av. 🙂

    Ett av de ämnen som ökar Homocystein-nivåerna i kroppen är just koffein, så därför är en av mina åtgårder just att ta ett uppehåll från mitt älskade kaffe och avnjuta diverse delikata örtteer istället. Ett litet pris att betala. 🙂

    Svara
    1. Pelle

      Mnja. Det finns flera faktorer som alla har att göra med vår skräpmats- och kemikaliekultur att göra:

      ”Vanligaste orsaken till förhöjt homocystein är vitamin B-12 -, B6- eller folsyrabrist. Orsaken till denna brist är i sin tur ofta undernäring eller minskat upptag av näring från tarmen.
      Höjda nivåer kan bero på livsstilsfaktorer som dålig kost och dryck som t ex fet mat, brist på fisk, brist på grönsaker, mycket kaffe/te eller alkohol samt på stress och rökning.
      Förhöjda värden ses även vid sviktande njurfunktion, vid inverkan av läkemedel t ex syrasekretionshämmare eller metformin, vid låga zink- resp magnesiumnivåer.”

      Citetet har ett stort fel, dock. Det där med ”fet mat”. Där borde ordet ”socker” sättas in. Kolla med Kostdoktorn och Uffe Ravnskog bland annat. Mättat fett är kroppens bästa vän.
      Det finns oerhört mycket man kan rätta till med kost. Lever är en B12-shot av guds nåde, till exempel. Stress ställer till mycket med kortisolnivåerna som i sin tur kan leva jävel med ditt system. Men ytterst är det socker/stärkelse/fruktos som är _The_ Storskurk.

      Svara
  3. Malla

    Slutade med kaffe i maj-13. Testade en gång under förra sommaren, slutade med att jag låg på altanen i enorma smärtor – troligtvis gallsten. Därefter vågade jag inte testa igen.
    Tills ett par veckor sedan. Var så in-i-bomben trött och behövde skärpa inför ett möte. Testade ganska svagt kaffe, endast 40 cl. Katjing vad det hände grejjer! Pulsen gick upp, kroppsvärmen steg och energin flödade.
    En sådan effekt hade jag aldrig fått tidigare när jag drack 4-5 koppar per dag av ren vana.
    Nu dricker jag en liten kopp vid speciella tillfällen, när jag känner att det behövs. Men är inte beroende av den lilla bönan 🙂

    Svara
  4. Josefina

    Hej! Är inne på avvänjningsdag 2, och mina symptom följer dina. Dag 1 var jag matt och enorm huvudvärk (så pass att jag tog en ipren, vilket jag ALDRIG gör annars). Dag 2 känns väldigt liknande, kanske något piggare och lite mindre huvudvärk. Hur lång tid tog det innan du kände att du fick din energi tillbaka? Denna avvänjning har verkligen gett mig ett uppvaknande ang. min kaffekonsumtion…

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hmm ja det är bistert. Jag skulle säga att min energi inte tog så mycket stryk, men jag var inte mig själv förrän efter någon vecka… 😉 Så ett gott riktmärke är en vecka, som kontinuerligt känns bättre. Bäst är ändå sedan den grymma boosten av att ta en kaffe efter någon vecka eller tre – då blir det fantastiskt bra effekt!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.