Mår du så bra som du skulle kunna må?

bryta mot regel

Det här med normer är inte alltid så bra…

Det här är en väldigt fascinerande fundering. Om man frågar någon om de mår bra, så är svaret ofta ”ja” eller i alla fall ”oftast ok”. Men det finns ju en inneboende problematik i att fråga just det eftersom alla har olika utgångspunkter för vad som är ”bra”.

Jag fick inspirationen till detta inlägget av en god vän som tidigare rökte och menade på att hon alltid trott att hon mådde lite bättre än alla oss andra eftersom hon fick sin cigarett. Vad hon nu insett – hon har slutat röka – är att cigaretterna fick henne att må lite sämre än alla andra och att varje cigarett tog henne upp till läget där icke-röckare befinner sig för jämnan!

Givetvis är det här väldigt subjektivt, men det är ändå ett ämne vi kan kika lite närmare på! För hur många mår egentligen så bra som de skulle kunna må med relativt enkla grepp?

Varför ska utgångspunkten vara annat än perfekt?

Jag unnar ALLA att må så bra som man gör med riktig mat och en balanserad träning.

Jag har funderat på det här ett tag. Varför är det inte en självklarhet för oss alla att må helt super? Varför tror vi att det är normalt att vara förkylda minst 2 gånger om året? Hur kan vi tro att det skulle vara ”normalt” att bli skadade av att springa? Varför tror vi att det är ett normalläge att behöva äta var 3-4e timme för att inte gå under?

När jag hamnar i diskussioner på det här temat är det lite knepigt. Det är klart att man blir defensiv och tycker att jag är superkonstig när jag börjar dra igång med att man kanske inte behöver äta konstant etc. Det blir liksom för mycket på en gång… Men jag tänker att jag kan försöka mig på att argumentera lite för det i text istället.

Normen – det farligaste som finns

Sämsta möjliga alternativ - 10% socker - som absolut inte blir bättre av att hela Sverige äter det...

Sämsta möjliga alternativ – 10% socker – som absolut inte blir bättre av att hela Sverige äter det…

Allt detta handlar om normen. Normalläget för merparten av oss. Vi vill tro att det inte förändras så mycket, men jag tycker det räcker att titta i en av mina gamla skolkataloger för att få mycket av det här svart på vitt. När jag gick i högstadiet så hade vi typ två överviktiga på skolan.

Kika i en högstadiekatalog idag. För den delen, kika i en lågstadiekatalog. Det är inte en per 50 barn som väger för mycket. Det kan jag garantera.

Vad har det här att göra med något då? Jo, igen, normen. När normen är att vi är lite tyngre och i lite sämre form så skapar det ett läge där det som tidigare var normalt är ”smal” eller ”spinkig”. Det vi tidigare kallade ”övervikt” är normen. Det är liksom helt galet. Att vara lite trött eller inte orka springa till bussen är normen. Att tro att vi måste ha sockerstinna mellanmål för att ”orka” jobba en dag eller springa en mil har blivit norm.

Det gör mig oerhört provocerad.

På morfars tid bröt man sten en hel dag med frukost kl 05 möjligen en macka till lunch och sedan middag… Vad skulle det kallas idag? Slavdriveri? Svält? De var nog ganska effektiva på att bränna fett som energi skulle jag tro – och ”lean” var de verkligen.

Nej, börja inte argumentera emot nu med att de levde kortare etc. det hade att göra med en hel massa andra faktorer som sjukvård med mera. Det är också helt utanför inläggets poäng. Vi måste börja tro så mycket om oss själva och våra kroppars förmåga!

Vi är alla värda att vara på topp jämt

Vem vill inte se ut som Mark Sisson när man är 60?

Vem vill inte se ut som Mark Sisson när man är 60?

Det är bara att konstatera att vi tror för lite om våra kroppar! Vi tror att vi måste äta konstant, vilket är helt fel. När jag berättar om min egen upplevelse av hur mycket bättre min kropp har börjar fungera efter en kombination av annan typ av mat och annan typ av träning så tror de flesta att jag skämtar.

För tänk att vara på topp hela dagen även om du inte äter något. Tänk själv att ha energi att springa en mil eller två utan att ha ätit på 24 timmar. Att vara skarp i huvudet även timmarna efter lunch, när matkomat smyger sig på titt som tätt. Att helt enkelt känna att kroppen är precis där man vill! Mindre sjukdom, mindre trötthet – mer sug på att träna och framförallt ett gladare humör!

Avslutande tankar

Att fastna i normen – som ständigt förskjuts åt det sämre numera – är en riktigt, riktigt dålig idé i det här fallet. Bättre då att sticka ut och vara den där irriterande personen som alltid har energi, ork och drivkraft kvar!

Men – får jag ofta höra – du är ju ett sånt där ”hälsofreak”. Det alterneras också frekvent med ”träningsfreak”. Men det är inte vad det handlar om. Det handlar om medvetna informerade beslut som gör att jag mår så bra som jag kan – och VILL – må varje dag. Det handlar om en strävan efter att in nöja sig med den nya normen att vara i allmänt dålig form. Att INTE behöva kämpa mot vikten som annars smyger sig på med åldern av alla risiga kolhydrater och halvfabrikat. För hur kul är det?

Jag unnar ALLA att må så bra som man gör med riktig mat och en balanserad träning. Vill man inte träna – spelar mindre roll, du kan må så oerhört bra i alla fall. Sedan tenderar det att vara en intressant effekt av att må sådär bra att det liksom är så mycket energi över att man VILL träna! Röra på sig. Ut och promenera eller bara leka lite hårdare med ungarna!

Att fastna i normen – som ständigt förskjuts åt det sämre numera – är en riktigt, riktigt dålig idé i det här fallet. Bättre då att sticka ut och vara den där irriterande personen som alltid har energi, ork och drivkraft kvar. Om inte annat för att det verkligen är att leda genom exempel!

11 reaktion på “Mår du så bra som du skulle kunna må?

  1. Niklas

    Hej,

    Har ätit enligt LCHF/Paleo (inte superstrikt) i ca 1 år. Inte för att jag varken mådde dåligt eller var överviktigt utan för att hjälpa min fru som var laktosintolerant. Mår ännu bättre än innan, har tappat ca 12 kg och börjar få rutor på magen (som är ett av mina mål).
    Nu börjar det dock bli jobbigt emellanåt då kommentarer om att jag är för smal, borde äta ordentligt, inte gå ner mer i vikt osv. osv. haglar.
    Problemet när jag börjar förklara (kokosolja, fasta, inget socker, inget mjöl m.m) är att det är så långt ifrån vad majoriteten tror/vet/tycker att man blir idiotförklarad och klappad på huvudet med någon syrlig kommentar.

    Har du upplevt liknande?

    Svara
      1. Anonym

        Tack! Tack även för dina mycket inspirerande, lärande och tänkvärda inlägg och tankar. Har bakat surdegsbröd efter att läst om det här. Ska börja med VFF snart. Lågpulsträning osv. Men som du skriver, små steg mot en förändring.

        Svara
  2. Ulrika

    Undrar lite vad du tänker om det som sägs i detta blogginlägg? http://trendotraning.se/2014/04/04/baksidor-av-low-carb/comment-page-1/

    Själv är jag osäker på vad som menas med low-carb i sammanhanget, om man tänker som strikt lchf eller även inkluderar paleo där man ju kan äta en del frukt t.ex. och få i sig mer kolhydrater på det sättet. Men hur som så vore det intressant att höra vad du tänker. Det sägs ju att det rör sig om ett fenomen hos underviktiga och man säger inget om normalviktskategorin.

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej,
      Hon tar upp lite olika saker i det där inlägget och det är väl underbyggt tycker jag. Det är flera jag har läst om – och även vänner – som upplever att man tappar i vitalitet om man utesluter kolisar helt. Det är framförallt tjejer som upplever det, men även jag känner mig mer levande med en viss mängd kolhydrater i kosten. Däremot är inte det samma sak som att jag äter skräp som vitt mjöl och socker för att få det. Det där med fettlever kan jag inte svara på. Hennes resonemang verkar vettigt – det är mycket konstigheter som händer i sjukdomstillstånd och då gäller inte ”vanliga spelregler”. Precis som hon skriver. Jag har egentligen samma syn på det här som Anna har – man måste känna efter vad som passar för just dig själv. Vissa blir superdeppiga och får hormonrubbningar av att inte äta kolhydrater, men det är som sagt inte en ursäkt att trycka massa godis! Man måste våga gå på hur kroppen känns och reagera på det man äter. Sedan är det alltid var att undvika raffinerade saker.

      Det enda vi inte riktigt är överens om jag och Anna är väl hur man ska se på tillredningen av livsmedel när det kommer till gryn samt att jag nog är lite mer för att säga att vissa saker mer eller mindre bör föbjudas. Men hey, hon är jäkligt vettig och vågar prata om att hon själv varit sjuk. Det gör att jag respekterar henne och det hon säger. (Även om jag i något inlägg skrivit surt om att det kan bli lite kassa råd ibland).

      Slutligen då, den som läser min blogg vet ju att jag inte är direkt för strikt LCHF utan gillar att se bredare på världen. Jag är för att man ska se till hur vi traditionellt har förberett alla typer av mat för att göra den hälsosam och det kan absolut innebära att inkludera spannmål och andra saker som LCHF:are skyr som pesten. MEN, det kräver kunskap och tid för att göra det. Har man inte det är det bättre med en striktare syn på vad man ska äta och inte för att må så bra som möjligt tills dess att man lärt sig sin kropps signaler på riktigt och förstår vad som gör dig pigg/sjuk/fet/smal. Det är något Anna VERKLIGEN gör och därmed är hon värd att lyssna på!

      Svara
      1. Ulrika

        Tack för svar. 🙂 Vore intressant om man kunde hitta mer om detta med fettförbränning och fettlever. En grej med att äta mindre kolhydrater och mer fett är ju att man ska bli bättre på att bränna fett och hon pratar om att underviktiga har uppskruvad fettförbränning. Så det skulle ju vara intressant att veta hur det funkar för en normalviktig person med hög fettförbränning. Samtidigt kan jag tycka att det känns lite konstigt att noja för mycket kring effekter av makronutrientfördelning hit och dit med tanke på att människor uppenbarligen kan må bra på väldigt olika typer av kost om man ser till ursprungsbefolkningar t.ex. Jag har själv testat lite olika dieter pga att jag för några år sedan hade kraftiga problem med magen, men tyckte inte att jag märkte någon revolutionerande skillnad i mående, bortsett från att lågfettdiet med mkt kolhydrater gjorde mig underviktig och i allmänt ganska dålig form. Är annars lite feg och håller mig gärna lite lagom så där och är dessutom periodare på så sätt att jag ibland är sugen på t.ex. fisk, ägg o.s.v. och i andra perioder bara vill äta vegetariskt. Min grundtanke är att det viktigaste borde vara att man äter så ren och oprocessad mat som möjligt, sedan kan man nog må bra på ganska olika dieter i övrigt. Men jag lär fortsätta experimentera – för det är kul och intressant. Vore dock roligt om man hittade den där magiska kosten som gav den effekt som många vittnar om att just de fått av just sin diet oavsett om det nu är paleo, veganism, lchf, gi eller vad… 🙂

        Svara
        1. Led genom exempel Inläggsförfattare

          Väl formulerat! Japp, det gäller att hitta sin egen väg även om jag är fast övertygad om att den ALLTID får igenom ekologiskt, korrekt hanterad mat! 😉 Det där med suget på olika saker är enligt mig kroppens sätt att säga vad man behöver – efter en dekadent köttmiddag eller två blir jag vansinnigt sugen på fisk och sallad med massa olivolja! Lycka till och vi hörs säkert mer framåt.

          Svara
  3. Rode

    Hej! Efter att ha ätit naturlig föda och tränat blandat lågpuls, styrka, skogspass ett par år blev jag gravid(5mån nu) på första försöket. Vad jag är glad att ha hittat balansen av kost som får mig att må bra och träning som ger mig energi och bra humör innan jag blev gravid. Tack vare (tror jag) mina val att inte äta socker/vetemjöl så har jag hittills under min graviditet mått toppenbra (dock dödstrött emellanåt). Hittills har jag inte haft några cravings förutom att jag blev sugen på havregrynsgröt, (tack för ditt inlägg om havregrynsgröt). Då jag tror på kroppens förmåga att tala om vad den behöver så äter jag det jag känner för.
    Tränar fortfarande styrkelyft och joggar som vanligt, något jag tror är möjligt tack vare en kropp som är frisk och får den näring den behöver och slipper skadlig inflammatorisk mat. Märkte en stor skillnad efter en lördag då jag gjorde undantag och åt lösgodis på kalas, som tur var så gick det snabbt att komma tillbaka till mitt normalmående, dvs toppenfint 🙂

    Tack för att du skriver och inspirerar, jag vill må mitt bästa och ge knyttet därinne bästa tänkbara start i livet.

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Bara att gratulera och önska lycka till! Det är ju trots allt det bästa som finns att bli förälder och mår man bra i kroppen har man mer ork att hantera det. Lycka till och tack för de snälla orden.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.