”Men, jag är inte intresserad av mat…” Ok, hur vill du må då?

eko vs egoFunderar mycket när jag är ute och springer. En sak jag har funderat över lite fram och tillbaka ganska många gånger är uttrycket ”men jag är ju inte intresserad av mat”. Ofta kombinerat med ”jag tror ändå det är bäst att äta allt”. Det är liksom för mig en helt ofattbar sak att säga. Det är som att säga något i stil med: ”Jag är helt ointresserad av bilar, så ibland när jag tankar tar jag diesel och ibland bensin.”

Men, nu är inte bloggen en sån blogg – utan led genom exempel är tänkt att inspirera, så hur kan det gå till? Jag ger det ett försök till alla er som ”inte är intresserade av mat” – eftersom jag har gett mina tankar kring huruvida det är ”bäst att äta allt” redan. (För er som glömt så NEJ det är inte bra att äta allt – det är bara ett sätt att inte ta ställning och lära sig!)

Känslan att må så bra det går!

Jag vill se ut såhär när jag är 50 och må lika bra!

Jag vill se ut såhär när jag är 50 och må lika bra!

Inspiration var det – tänk dig känslan av att må sådär oerhört bra. Efter maten är du fylld av energi, taggad på nästa uppgift och det behövs absolut inget kaffe för att hålla skärpan vare sig klockan är 06:00, 14:30 eller 21. Maten ger dig rent bränsle och du känner dig snabb och tillfredsställd under minst 4-6 timmar efter måltiden! När du helt plötsligt inser att du inte kommer hinna äta 3 timmar innan ditt stenhårda träningspass så är det ok. Du vet att din kropp klarar det oavsett om du äter eller inte och du känner dig stark under och även efter passet!

SÅ är vi menade att må. Det är vad ALLA borde känna VARJE dag. Stämmer det in på dig? Då är det bara att gratulera. Det är du värd! Stämmer det inte in på dig? Då är det läge att läsa vidare!

Nyckeln till att må riktigt bra?

 Jag anser att det kokar ner till en enda sak i slutändan. Nyfikenhet.

Sorry alla som tränar hårt och äter allt – träning är inte nyckeln. Det är ett komplement. Nyckeln till att må så här varje dag är maten vi äter. Kvalitén på maten och hur vi förbereder den. Hur vi kombinerar livsmedel för att få i oss alla byggstenar som kroppen kräver för att fungera optimalt – vare sig det är protein, fett, mineraler, vitaminer eller kolhydrater (vilket osannolikt nog är det enda vi de facto INTE behöver för att fungera optimalt eftersom vi kan tillverka det själva)!

Så söndertjatad bild - men så sann!

Så söndertjatad bild – men så sann!

Eftersom den här diskussionen tenderar att landa i olika läger beroende på vad man förespråkar för ”diet” så har jag valt att försöka lyfta det ur andra perspektiv. Jag har tidigare skrivit inlägg utifrån frågeställningen om jag äter kolhydrater – där jag svarar massor, men selektivt. Jag väljer min mat utifrån vad såväl gamla traditioner och visdom som modern forskning säger är bra för oss människor (dock med en skeptiscism till forskningen som tenderar att svajja friskt samt vara rejält sponsrad gällande mat). Ledsen alla fullkornsälskare, men vanligt fullkornsbröd från affären är inte en bra produkt – det är INTE hälsosamt.

Till saken – hur ska du då kunna må så bra ”utan att vara intresserad av mat”?

Först och främst tror jag det är läge att fråga sig om det är rimligt att vara så kategorisk? Man behöver ju inte bli kock för att kunna äta riktigt bra mat… Jag anser att det kokar ner till en enda sak i slutändan. Nyfikenhet.

För om man är nyfiken, då blir man inspirerad när någon berättar hur bra man kan må på oprocessad mat. Då blir man inspirerad att prova nya saker när någon berättar om det. Då vågar man släppa taget om gamla föreställningar – som att margarin skulle vara bättre än smör och att fett orsakar åderförkalkning och gör dig fet. Framförallt vågar man lyfta blicken och fråga sig ”hur funkar det jag gör i dag för mig”?

Då blir man intresserad av vad man äter. Då blir man intresserad av mat. Då börjar man bry sig. Har man sedan en gång fått känna på hur det känns att må riktigt bra, då vill man inte tillbaka till den dästa känslan efter en gräddpasta till lunch. Pizzan är inte lika het längre. Kanske går man inte hela vägen och köper allt ekologiskt – men nog börjar man fundera på om färdigmaten kanske inte är så bra. Om det ändå inte ligger något i de där varningarna för socker och gluten.

Kanske börjar kilona trilla av, vilket i stort sett ALLTID gör när man börjar äta riktig mat. Magen blir bättre. Ledvärk försvinner. Migrän försvinner. Massa saker som har varit en del av ”normaltillståndet” och råtts på med piller försvinner. Då brukar det bli riktigt bra rullning på intresset. Man behöver ju inte laga krångliga recept för att äta bra mat. Mycket komplexa kolhydrater och fibrer i former av fräscha grönsaker, bra protein – kött, fisk, fågel – och rejält med nyttigt fett. På sin höjd kräver det lite kokning, ångning och att man steker något då och då. Säga vad man vill – men någon högra kokkonst kräver det inte och fort går det!

Ingen knepig mat direkt...

Ingen knepig mat direkt…

Avslutande tankar

Personligen är det min uppfattning att det är oerhört arrogant mot alla som inte har mat för dagen att påstå att man inte är intresserad av mat. Ännu värre är det om man är sjuk – speciellt i kostrelaterade sjukdomar. Det innefattar diabetes typ 2, IBS, artrit med mera även om er doktor försöker övertyga er om något annat. Som att det skulle vara genetiskt eller att ”man inte vet varför det sker”.

Att samhället som helhet inte längre har ett sunt förhållande till mat i västvärlden – för let’s face it, så är det i många samhällen idag – är såväl individens som företagens fel. Det ger större vinster att producera skräpmat fullproppat med billig utfyllnad som glukos-fruktossirap, spannmål, soja och riktigt risiga vegetabiliska fetter som margarin, frö-oljor och transfetter. Men det är individer som väljer att köpa skräpet även om det beror på okunskap och det ansvaret kan vi aldrig komma ifrån!

care notAlla ni som inte är intresserade av mat – ledsen, men min övertygelse är att ni kommer att tvingas bli det när ni till sist blir riktigt sjuka. För det är vad som väntar runt hörnet. Det krävs inga 100% avhållsamhet, men en 80-20 bör vara en väg för att bibehålla hälsan.

Lite mer provokativt inlägg än jag hade tänkt mig – det erkänner jag – men det kan också vara att leda genom exempel.

För ibland är det vad som krävs och funkar inte det heller. Då får man helt enkelt se det som en förlorad kamp.

7 reaktion på “”Men, jag är inte intresserad av mat…” Ok, hur vill du må då?

  1. Jenny

    Du skriver texter som är lätta att begripa och kokar ner det hela på ett sunt vis som bara känns så självklart! Provocerande för somliga kanske men även inspirerande! Tack för det!

    Svara
  2. Pelle

    ”Lite mer provokativt inlägg än jag hade tänkt mig ”

    Man kan inte låta ”mest-kränkt-vinner-gnällspikarna” ta över agendan. Du ser ju vad det har lett till i skolan, vården och politiken. Åtminstone ens egen hälsa måste man styra upp själv.

    Svara
  3. Carina

    Det här har jag funderat på väldigt länge men lagt ner allt vad argumentation heter, eftersom jag inte orkade ”tjonga huvudet i väggen” hela tiden. Det var ju ändå alltid de som skrek högst som vann. Det tycks som om många anser sig ha ”rätt” trots att man enbart lyssnat på tv-nyheter eller bara läst på Livsmedelsverkets hemsida. Ensidig information kan man ju inte fatta egna beslut ifrån. Man måste ju informera sig om både för- och nackdelar för att kunna fatta ett bra beslut. Man måste sätta sig in i något för att kunna fatta ett bra beslut och det gör man definitivt inte med hjälp av information från självaste industrin. Att folk inte förstår!

    Tack för att du skrev det jag önskar att jag hade skrivit för länge sen 🙂 Är det okej att reblogga detta på min lite mer rebelliga blogg?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.