Rädslan för att prova något nytt…

Kanske dags att klättra i träd som din "nya grej"?

Kanske dags att klättra i träd som din ”nya grej”?

Jag har tidigare skrivit om vikten av att vara nyfiken. Min åsikt är att nyfikenheten driver oss mot nya stordåd och utan den så lever vi fattigare liv. Hur som helst. En annan aspekt av just nyfikenheten är den inneboende rädsla de flesta människor har att prova något nytt som gör att man måste ta några steg tillbaka först för att sedan kunna få resultat långt bortom vad man tidigare fick.

Jag funderar själv mycket på det här och upplever även i mig ofta en ”oro” när jag går ifrån upplägg och annat som jag ”vet” fungerar. ”Vet” här utgörs inte av någon speciell kunskap utan snarare av en historisk erfarenhet av vad jag får – snarare än huruvida det är det bästa angreppssättet.

Så låt mig utveckla mina tankar på det här temat och varför det ibland är nödvändigt att gå från bra till nybörjare igen…

Barfotalöpning

Zemanta Related Posts ThumbnailDet här är det exempel som bäst illustrerar det för min egen del. När man byter från ”vanliga” skor till barfotaskor är det verkligen av yttersta vikt att man inte tror att det går att springa precis som vanligt. Det är anledningen till att så många får rejäla skador! Jag gick från att utan problem springa milen under 45 minuter till att inte springa alls. Jag promenerade första två veckorna. Sedan började jag att jogga någon kilometer under promenaderna för att sakta trappa upp till att kunna springa 10 km inom runt 2-3 månader.

Det var bara att konstatera att det även då gjorde rejält ont i vaderna efteråt. Det var bara att inse att man inte var så stark som man trodde.

Resultatet då? Starkare än någonsin i såväl ben som fötter. Jag är oerhört glad att jag vågade gå tillbaka och göra helt om. Inga mer knäsmärtor. Inga svullna fotleder. Nu kan jag, på riktigt, faktiskt springa långt av egen maskin. Utan massa uppbyggda skor och inlägg som bara förstör för muskulaturen.

Men det krävdes att jag verkligen släppte sargen!

Yoga

Hur många stora starka män vågar ta sig till ett yogapass där man inte har en chans att hänga med? Det är precis hur läskigt som helst. Jag vet. Jag har gjort det. Det är oerhört frustrerande att vara riktigt stark, men inte kunna hänga med alls när styrkan inte alls fungerar på samma sätt.

solhälsningenDet är superläskigt, men igen. Om vi inte vågar så går vi ju miste om möjligheterna också! Möjligheterna att bli smidigare, lära sig andas medvetet och även bli starkare!

Långsiktiga vs kortsiktiga resultat – byte av teknik

Det är oerhört läskigt att ändra på saker i sin tillvaro. Vare sig det är träning, mat eller jobb. Men det är också väldigt, väldigt ofta helt nödvändigt och livsavgörande. 

Som sista punkt och för att knyta ihop säcken lite skulle jag vilja lägga till aspekten kring att byta teknik. Det är oerhört intressant att diskutera. För det här är kanske en av de svåraste och viktigaste sakerna att fundera över och gäller oavsett vad du gör.

Ofta har du lärt dig något och du gör med mer eller mindre justeringar, precis som du alltid gjort. Problemet är bara att det väldigt sällan är ett optimalt sätt att göra saker som vi lär oss tidigt i livet. Löpning, cykel, simning, styrketräning… Det jobbiga? När man byter teknik vet man inte vad man får. Vi vet vad vi har och hur vi alltid har gjort, men inte vad vi får om vi byter. Även om det är någon som är hur välrenommerad som helst som rekommenderar det så vet vi ju ärligt talat inte själva.

Jag upplevde precis detta inte bara när jag bytte från löparskor med uppbyggnad och inlägg till barfotaskor, men ännu mer när jag ändrade hela mitt träningsupplägg och min filosofi från högintensiva Cross-Fit pass till nuvarande upplägg. Det var oerhört skrämmande tyckte jag. Hur skulle det kunna ge resultat att bara lyfta några få repetitioner ibland kombinerat med att bara springa ”långsamt” – som jag uppfattade det just då. Galet. Men jag vågade lita på upplägget och de rekommendationerna som kom från Maffetone. Jag vågade ändra maten trots att jag inte visste vad resultatet skulle bli mer än vad jag läst.

O vilka resultat jag fick!

Avslutande tankar

Även Rich Roll gjorde en oerhört stor förändring som måste ha varit superläskig!

Även Rich Roll gjorde en oerhört stor förändring som måste ha varit superläskig!

Det finns en historia kring Tiger Woods. Han sägs ha insett att han var tvungen att ändra teknik på något av sina slag för att hålla sig bäst i världen. Det som krävdes var att han gick från superbra på de slagen till novis för att helt lära om med en ny teknik. Men han litade på det rådet. Han trodde på processen. Han förstod att det var vad som krävdes. Han förblev sedan bäst ett bra tag till.

Det är oerhört läskigt att ändra på saker i sin tillvaro. Vare sig det är träning, mat eller jobb. Men det är också väldigt, väldigt ofta helt nödvändigt och livsavgörande. För det farligaste som finns är att stå helt stilla. Traska på i samma gamla fotspår tills något går sönder.

Så våga vara nyfikna. Möt de där rädslorna med ett leende och en förhoppning att bli lite bättre. Att ha lite roligare. Att må lite mer sådär oförskämt bra som vi alla är värda att må. Födda att må!

Varje gång vi vågar ta det där steget och möta våra rädslor. Då lever vi! Då leder vi genom exempel!

3 reaktion på “Rädslan för att prova något nytt…

  1. henke

    Hej!
    Just nu håller jag också på att ställa om från löpning i uppbyggda skor och formgjutna sulor till enklare skor. Detta efter otaliga löprelaterade skador, där främst mitt högra knä har lidit mest. Nu efter behandling och efter att jag slängt mina sulor åt skogen så känns det genast bättre 🙂

    Igår sprang jag mina första 10 km i FiveFingers och känslan är ju enormt härlig. Vilken frihetskänsla! Men som du säger; det gäller att skynda långsamt i omställningen. Det känns, framförallt i vaderna, att man inte är i närheten av att kunna avverka längre sträckor. Jag inser efter att ha läst här att det är tålamod som gäller 🙂

    Gillar din blogg skarpt! Keep it up!

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Grymt! Det är utan tvekan en väldigt bra känsla och ”träningseffekten” på underben och fötter är GRYM! får ofta frågor vad jag gör för vadträning etc. och frågande blickar när jag säger att jag inte tränar vader alls mer än löpning med barfotaskor.

      Jag fortsätter skriva så länge det är någon som vill läsa. 🙂

      Lycka till med löpningen!

      Svara
  2. Björn

    Jag håller med om budskapet i det här inlägget till 100%. Jag vill ändå passa på att höja ett varningens finger angående löpningen genom att berätta hur illa det KAN gå.
    Jag är 41 år gammal och har alltid varit hyffsat aktiv. Jag har tex sysslat med tennis, utförsåkning, styrketräning och innebandy genom åren. Och jag har sprungit hyffsat regelbundet. Fram till för ett par år sedan sprang jag inte för att jag ville utan för att hålla mig i form. Jag njöt inte av själva rundan men motiverade mig med att ”det är ju skönt efteråt”. Jag sprang aldrig några längre rundor. Max 7-8 km men oftast 4-5.
    För ca två år sedan, när min pappa nyligen gått bort i cancer diskuterade jag under en middag med grannen om hur totalt felinformerad svensk vårdpersonal och andra verkar vara om hälsa (eftersom jag själv läst på på nätet). Vännen utbrast ”Då har jag jag en bok du måste läsa som handlar om precis detta” Han kom tillbaka med ”Den nakna hälsan” av Jonas Colting som jag då aldrig hört talas om. Efter att ha streckläst boken och även gått på Coltings föreläsning insåg jag att jag måste byta skor och ändra teknik.
    MEN, jag förstod också att jag som snart 40-åring inte bara kan slänga skorna och dra iväg en mil på fivefingers utan att skada mig. Jag började därför med mina tjocka uppbyggda skor att under delar av löppasset träna på den nya tekniken. Kortare steg, fram med höften något och landa under kroppen med ett nästan tassande steg. Otroligt skönt! Jag märkte dock efter bara några veckor att jag behöver bättre skor. Efter inrådan från löpnördarna på jobbet skaffade jag ett par Saucony Kinvara 3. Lätta, mjuka skor men fortfarande en ganska tjock sula men endast 4 mm drop från häl till tå. En så kallad ”transition shoe” för sådana som vill gå över från uppbyggda skor med heal-strike till en mer naturlig löpning. Jag älskade skorna! Jag älskade tekniken! Vilken frihetskänsla! Jag började plötsligt älska löpning! Jag fortsatte dock vara extremt försiktig. Sprang aldrig på asfalt. Köpte även ett par xtalon 212 och började springa i skogen. Underbart!
    Våren 2013 fick jag plötsligt ont i vaden. Det visade sig vara en inflammerad benhinna. Vila, rehab och dyra behandlingar hos naprapat i ca två månader. Fuck! Rehabträningen hjälpte dock och jag blev starkare än någonsin i ben och fötter. Kunde öka på från promenader till löpning sakta men säkert under sommaren. I augusti var jag i full form sedan ett par veckor och var ute på en härlig sensommarrunda när jag i en uppförslöpa började jag få otroligt ont i foten och på toppen av backen var jag tvungen att stanna. Jag haltade hem och la mig. Tänkte att det nog skulle gå över till imorgon. Det gjorde det inte. Efter att tidigare gått till en läkare som skickat en till en annan läkare, som skickat till röntgen som inte hittar något och skickar en till naprapat eller sjukgymnast, så tänkte jag fuck it, jag klarar detta själv. Jag kan alla ben-fotövningar som rinnande vatten. Efter ett par månader utan framgång gick jag till naprapaten igen. Han tyckte jag gjort allt rätt eftersom han direkt såg vad som hänt med min fot. ”Ditt fotvalv har kollapsat!” sa han. Enda lösningen är att behandla, rehabträna och gå med skoilägg tills det blir bra. Jag skulle också varva med barfotapromenader så jag köpte ett par fivefingers som jag promenerade med i somras. Efter ett halvår med detta utan någon som helst framgång gick jag till en podiatriker som naprapaten rekommenderade. Han kikade på foten och lyssnade på min historia och utropade med en gång ”Sluta träna OMEDELBART!” Han misstänkte att jag led av PTTD vilket kan var extremt allvarligt men för att veta behövde jag en magnetröntgen. Tills detta var klart skulle jag gå i stabila vandringskängor dygnet runt och käka inflammationshämmande men INGEN TRÄNING!” Magnetröntgen visade att jag inte har PTTD utan att jag har en utgjutning av ledvätska mellan navicularbenet och talusbenet. Jag skickades till en ortoped som menade att det många gånger är jättebra med naturlig löpning och att gå barfota men att den här typen av skador blivit väldigt vanlig på senare år och i stort sett alla som råkar ut för allvarliga fotskador av den här typen är just löpare som bytt skor och börjat med naturlig löpning.
    Jag ordinerades kortison samt svindyra, gjutna, stenhårda skoilägg och att fortsätta gå i tunga vandringskängor i två månader för att hålla foten stilla. Om det inte hjälper blir det en sån där plaststövel ett par månader. Han tror att jag kommer kunna springa igen men det kan ta väldigt väldigt lång tid. Om smärtan börjar försvinna ska jag börja med försiktig fotträning och promenader. Jag har nu börjat simma eftersom det i stort sett är den enda konditionsträning jag får göra. Jag får inte ens cykla. Jag kan styrketräna så länge jag inte belastar foten. Kör lite funktionell träning i garaget med pullups, ringar, kettlebells etc.
    Det här blev lite långt men det jag vill säga är att man kan råka illa ut även om man är försiktig, vilket jag verkligen tyckte att jag var. Jag har haft ont i foten i ett år nu och det är väldigt frustrerande när man vill träna men inte kan. Jag trodde aldrig att man kunde skada sig så här allvarligt genom att ”bara” springa. Oavsett skada trodde jag det skulle läka. När podiatrikern efter mitt första besök sa till mig att jag måste ställa in mig på att jag kanske ALDRIG MER KAN SPRINGA blev jag alldeles kallsvettig. Då förstod jag allvaret.
    Jag hoppas ändå att jag ska lyckas ta mig ur detta så småningom men hur jag ska kunna springa naturligt och inte vara rädd för att råka ut för detta igen vet jag faktiskt inte.
    Så fortsätt gärna med barfotalöpning – men betänk att även om du är stark i musklerna kanske inte dina leder eller senor orkarmed belastningen till slut. Om du inte sysslat med naturlig löpning hela livet vill säga, men det tror jag inte är så vanligt i dagens Sverige.
    Tack för en skitbra blogg!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.