Ni som följt bloggen länge vet att jag för en tid sedan skrev det här inlägget om det faktum att jag fått elaka eksem på baksidan av låret och sätet. Det sporrade en rad åtgärder från min sida som att besöka hudspecialister, göra IMU-Pro test, skaffa kortisonsalva, köpa sidenunderkläder… Ni vet. All in lite som vanligt.

Nu har jag inga eksem längre. YEAY.

Kan dock konstatera att om jag följt läkarens råd absolut inte varit kvitt dem. Typiskt nog. Nyfiken?

Diagnoser utan grund

Är det något som retar mig till vansinne så är det traditionella läkare/specialister som mycket allvarligt deklarerar att man nu har fått något som man inte riktigt vet varför det kommer, men att man nog kommer ha det resten av livet. De är inte riktigt säkra på något alls egentligen, utom att det finns ”lindrande läkemedel”. Som universalmedlet kortison för eksem. Man kör med superstark salva, eksemet blir givetvis bättre. Sedan slutar man och eksemet blir ofta mycket värre än förut och huden är helt paj. Tunn, ömtålig och solkänslig. Grattis liksom.

Den läkare jag träffade, inklusive ett gäng andra halvexperter, var alla rörande överens att det är sånt som händer och att man då får jobba med symptomen. Eftersom jag ändå klassar mig själv som hyfsat påläst kring saker som gäller hälsa, kropp och välmående så ställde jag ändå ett gäng kontrollfrågor. Märk väl dessa.

1. Kan det inte vara något jag äter?
2. Är det inte möjligt att det är externa faktorer som triggar detta?
3. Kan det vara relaterat till att min dotter nu också har eksem på något sätt?
4. Kan det vara kopplat till annan allergi som pollen, djur eller dylikt?

Hon förklarade tålmodigt att det givetvis inte kunde ha med detta att göra utan att det var något som ibland ”bara kommer”. Dock var hon snabb med att ge tips på hur man kunde just ”lindra symptomen”.

Hur lindrar man symptom på eksem då (expertens tips)?

Jag kan lova att det räcker med att googla i typ 5 minuter så har du hela listan. Givetvis hade jag redan provat ALLT som hon tyckte var väldigt speciella tips.

1. Milda tvättmedel utan parfym
2. Sidenunderkläder
3. Speciella nätstrumpor/grejer för att minimera svettning av underkläder
4. Smörj med fet kräm för att det inte ska torka ut
5. Kortison, kortison, kortison

Allt detta hade jag uppenbarligen redan uttömt – något som verkade förvåna henne. Men varför i hela friden skulle jag annars gått till en läkare, om jag kunde hitta svaret efter att ha googlat 5 min? Det landade väl sådär när jag kommenterade detta samt tyckte att det borde göras någon form av utredning eller dylikt?

Nejdå, hem med ett sjukt stort lass med kortison och ännu mer feta, äckliga, kemiska krämer som inte hjälpte ett skit, utan de facto gjorde det mycket värre. Vissa av de där grejerna bränner som eld kan jag intyga…

Vändningen då?

• Jag gjorde ju allt med maten som möjligen gick. Inga långvariga resultat, tyckte att det blev lite bättre när jag skippade ägg, men väldigt upp och ner.
• Jag körde kortison till förbannelse. Inget resultat.
• Sidenunderkläder – lite bättre, än syntet. Men inga långvariga resultat.
• Fet kräm. Fanimej om det inte blev sjukt mycket värre av allt gegg. Inga resultat.
• Milda tvättmedel? Lägg av. Det har jag ju alltid använt. Inga resultat och inte en trigger.
• Externa faktorer & historik? Dags att leka ”Doctor House”. För här blir det intressant. Jag har bara haft stora eksem två gånger tidigare i livet.

Viktigt att skriva här innan vi går vidare är att jag vid det här laget var extremt uppgiven. Det är nästan så att jag måste tacka mig själv för att jag skriver bloggen, för det var en av de få tankar som faktiskt gjorde att jag fortsatte försöka. Det är liksom inte så mycket ”leda genom exempel” att skita i hela grejen och bara ge upp.

Lösningen fanns i min uppväxt och de där två gångerna med eksem…

1. En gång när jag spelade fotboll som mest fick jag enorma eksem under benskydden (som hade någon typ av tyg runt sig). Det blir ju kanske inte så fräscht efter något år med 7 träningar och match per vecka och en tvätt typ aldrig.
2. Nästa gång var när jag bodde i ett ganska rejält fuktskadat hus under min säsong i Österrike, där vi misstänkte att det även var en del mögel. I kombination med att där också bodde en stor, slemmig, blöt St. Bernardshund. Då hade jag galna eksem över hela kroppen.

Problemet är att bara att vi nu bodde i ett sprillans nytt hus i Älta, som absolut inte var fuktskadat, utan hund och att jag ju inte direkt spelade fotboll längre.

MEN, jag hade tyckt att du luktat lite konstigt i tvättmaskinen något år tidigare och då hade jag kört någon anti-mögel kur med citronsyra och annat. Hmmm. Kunde det vara så enkelt?

När vi flyttade till Tyresö Strand hade jag en möjlighet att testa teorin på riktigt. Jag tvättade ALLA kläder, lakan, och handdukar innan de fick komma in i varken min eller barnens garderob. Guess what. Eksemen försvann på typ en vecka. Inte bara mina utan även yngsta dotterns.

Just like that. Inget kortisonmirakel. Inget kostmirakel. Inga andra konstigheter. Bara en extern faktor som eliminerades. Tvättmaskinen i förra huset. Mögel. Märk då också väl att det bara var jag och yngsta dottern som fick problem. Inte hustrun och äldsta dottern, vilket gör det så mycket svårare att dra som slutsats. Det kändes liksom lite långsökt att säga till hustrun att ”Jag vill slänga ut tvättmaskinen och köpa ny för jag tror att det är den vi får eksem av…”

Avslutande tankar

Jag kan inte låta bli att tänka på expertens ord:

”Det är sånt här som bara kommer ibland och då får man leva med det.”

Tänk om vi inte hade flyttat. Om jag inte vågat prova mina egna teorier utan bara helt blint tagit hennes ord som sanning och därmed förlikat mig med att eksemen jag hade var något som ”bara händer ibland” och att det hade varit kortison tills något mirakel möjligen gjort att de försvunnit.

Det är sjukt provocerande. Missförstå mig rätt nu, jag är inte emot sjukvården som sådan och medicinsk expertis har ABSOLUT en plats i vårt samhälle idag. Men, och det är ett ganska stort MEN, det är för mig helt ofattbart att det är så förutsägbart fokus på att medicinera symptom och inte behandla orsak.

Alla dessa symptom vi behandlar medicinskt idag. Eksem, fetma, allergi, ledvärk, diabetes typ 2… Varför är sjukvården så oerhört tröga i att flytta fokus från symptom till orsak? Kanske är det för att det  helt enkelt är som så många skriver – ”sjuk”-vård fokuserar bara på att lindra symptom medan ”frisk”-vård ser till att du inte blir sjuk från början.

Man kan tycka hur mycket man vill åt ena eller andra hållet i den här frågan. Det jag för min egen del känner är viktigt är att man inte bara köper in på diffusa svar och kommentarer som ”det bara händer ibland” samt ”det där kan man inte göra något åt”. För det är väldigt sällan sant. Det råkar bara vara det som är den gängse konventionella ”sanningen” som tyvärr ofta säljer enorma mängder medicin med minst sagt tveksam effekt och nytta. Vi måste våga ta till oss egen kunskap. Lyssna på andras historier om hur de blev av med sina besvär. För vissa är det maten, andra är det konstgjord citronsyra (gjord av mögelsvamp intressant nog) och för andra som mig är det externa faktorer som ändras, som mögel i en tvättmaskin.

För min egen del är det oerhört skönt att slippa eksemen. Det är enormt frustrerande att gå runt med konstant klåda, oro och hela tiden fundera på vad man kan göra annorlunda när det en dag bara dyker upp och vägrar att ge med sig. Därför gör jag det jag kan göra – skriver om det. Kanske kan det hjälpa någon att inte bara ge upp. Att inte bara acceptera kortisonrecepten från läkare och vårdcentraler.

Det är också att leda genom exempel.