Etikettarkiv: springa i barfotaskor

Att byta skor utan att sedan följa sina egna råd…

bild 1Nu blir det ett inlägg på temat barfotaskor igen. Det blir också samtidigt ett inlägg om vikten av att följa sina egna råd när man driver en träningsblogg. För den träningsvärken jag hade i mina vader efter att ha sprungit en lugn mil i söndagsmorse är INTE OK (känns som om jag sprungit ett maraton eller nåt!

Eller ja, jo det är väl ok, eftersom jag faktiskt inte har skadat mig. Men det känns ändå som en påminnelse om att det är STOR skillnad på barfotaskor och barfotaskor. Efter att ha sprungit hela vintern i mina Hattori LC från Saucony – som de flesta skulle säga är stenhårda, platta, noll-drop barfotaskor – och direkt byta till mina nya FiveFingers KMD Sport LS så var överansträngningen ett faktum.

Nyfiken på lite tankar kring det kryddat med varför jag tycker träningsvärk är dumt? Läs mer

Ännu ett inlägg på temat kroppen vet bäst!

Naturen slår logiken gång på gång...
Naturen slår logiken gång på gång…

 

Ni som läst mycket på led genom exempel vet att jag är lite av en motståndare till den ”självklara” utvecklingen av vår sjukvård där medicin och ”korrigerande åtgärder” ska vara ”läkande”. Jag har skrivit en hel del om det här med att inte använda uppbyggda skor och efter att jag hittade den här hemmagjorda ”studien” så är jag tvungen att skriva lite till.

Jag kan inte riktigt komma över hur alla genom hela min uppväxt rekommenderade mig inlägg, pronationsskor och liknande skräp för att mina fötter behövde ”stöd”. Så här kommer helt enkelt ännu en hyllning till våra fantastiska kroppar och varför vår tids ”läkare” är så oerhört fel ut på många sätt! Läs mer

Att bli besviken på sin kropps förmåga…

bild 1Det här är ett ganska så själviskt inlägg. Det är kan säkert uppfattas som fjantigt, men det gör det inte mindre viktigt för mig att skriva det. För ibland är bloggen och skrivandet det bästa sättet att bearbeta riktigt märkliga känslor som uppstår kopplat till träningen.

Ni som följer ”Led genom exempel” på Instagram och Facebook såg för en tid sedan en bild av min pulsklocka efter ett tidigt långpass. Jag och en oerhört inspirerande granne – som maratontränar och lät mig följa med – sprang ett långpass på 28 kilometer.

Det kändes riktigt bra, lite småont i slutet, men överlag bra. Men dagen efter kändes det inte alls bra. Inte 4 dagar efter heller. Snarare så att det inte blev ok förrän efter en vecka… Så vad är det för känslor jag får i kroppen av en sån upplevelse? Besvikelse. Riktigt knäppt, men låt mig utveckla mina tankar på det. Läs mer