Träningsabstinens – lika illa som något annat beroende?

Zemanta Related Posts Thumbnail

Som jag längtar efter nästa löptur. Helt galet.

Har funderat lite på det här med känslan i kroppen när jag inte tränat på ett tag. Idag har det gått 9 dagar utan direkt fysisk ansträgning eftersom jag har haft någon sorts irriterande infektion i halsen. Inte varit speciellt sjuk, men liksom tillräckligt ur gängorna för att inte riktigt vilja ut på ett lågpulspass.

Den där känslan när man böjer sig framåt och det direkt gör ont i tinningar och bakom ögonen…

Hur som helst, det har gett mig tid att reflektera över det faktum att hela min kropp nu bokstavligen skriker efter träning – precis likt vilket beroende som helst!

Inte sällan jag blir kallad ”en sån där träningsnarkoman”…

SprutaMen stämmer det? Jag har aldrig gillat den benämningen själv efter som den indikerar ett beroende som är bortom kontroll och per definition då är något skadligt.

Samtidigt indikerar känslan i kroppen just nu att det de facto är ett beroende – det krävs oerhört mycket disciplin att INTE dra ut och köra sprints kan jag lova. Helt bisarrt, men det är verkligen så jag känner.

Min träning förr

Så för att dissekera det här något djupare då. Innan skadan som i förlängningen triggade starten av bloggen led genom exempel, som du kan läsa om här, så var det mer av ett ohälsosamt beroende grundat i en felaktig uppfattning om att hälsa var likställt med mycket, hård träning. Jag levde helt klart i en illusion om att ju större muskler och tyngre det gick att lyfta – desto bättre var min totala hälsa. Gärna kombinerat med att äta ganska mycket med låg fetthalt för att bli mätt – men utan kalorier.

Så fel. Så naivt. Så illa det gick. Så märkligt att ingen stoppade mig!?

Det är jag nästan villig att kalla ett skadligt beroende. Inte riktigt, men nästan!

Min träning idag

Anser jag att det är ok att bli kallad träningsnarkoman? Nej, det gör jag inte. Jag tränar för hälsa och för att det är bra för mig, men det ska inte vridas till något negativt.

Idag består min träning av en helt annan sammansättning! Det är ett utstuderat helhetsprogram som täcker in de komponenter jag anser mig behöva för att såväl maximera hälsa som resultat. Grundprincipen och mitt fundament ligger tydligt i botten:

 ALDRIG fitness för hälsa!

Det är träningen inte värd för mig. Jag kommer inte vinna några millopp och har ABSOLUT ingen ambition att ge mig in i den typen av hets för att kunna skryta vid lunchbordet.

Men abstinensen då?

Jag skulle våga påstå att det är en sund reaktion numera – kroppen undrar väl helt enkelt varför i hela friden det har tagit stopp med de väldigt sköna sessionerna av egentid i lågpuls, känslan av att få lyfta riktigt tungt eller att flyga fram i sprint – eller ja, kanske inte flyga fram, men ni fattar!

Avslutande tankar

Känslan av att vara i form är helt oslagbar. Jag älskar tanken på att kunna hänga med på ett maraton vilken dag i veckan som helst om någon frågar. Det är häftigt att veta att det är ok att lyfta riktigt tungt om det behövs utan att behöva vara rädd för att gå sönder – så länge man kan utnyttja rätt teknik. Det är en njutning att varje dag veta att jag kommer ha hur mycket energi som helst, oavsett om jag äter eller inte den dagen!

Anser jag att det är ok att bli kallad träningsnarkoman? Nej, det gör jag inte. Jag tränar för hälsa och för att det är bra för mig, men det ska inte vridas till något negativt. För mig är det att leda genom exempel att stå emot suget att köra ett sprintpass om man vet att kroppen har varit igenom något tufft.

Så när höstförkylningen slagt till och det känns ok igen – då tar jag pulsklockan och kör ett pass LÅNGT under min MAF-puls – kanske max 135 – för det är mitt sätt att leda vägen mot bättre hälsa och mer långsiktigt hållbar träning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.