Utmaning – att avbryta ett träningspass…

untitledDet kan tyckas vara en märklig utmaning. Det väl mest en grej man inte vill prata om. För vem vill erkänna att man avbröt ett träningspass? Är inte det att misslyckas? Att inte vara ”duktig”. Njaee, jag vill hävda att det är precis tvärtom!

Att avbryta ett träningspass är precis lika smart som att byta fil om man märker att det är ett stort hål i vägen.

Det säger något om dig om du verkligen vågar agera på din kropps signaler! Nyfiken på mina tankar kring det?

Vi lär oss att ignorera kroppens signaler…

Klappa dig själv på axeln för att du fattade ett bra beslut och hoppade över passet till förmån för en god natts sömn

Vi får tidigt lära oss att det är fel att avbryta något vi påbörjat. Vem har inte fått höra att man måste klara av lite smärta. Att det blir obekvämt är en del av träning. Det är förvisso inom vissa givna ramar en sanning, men problemet är att vi tror att det gäller ALLA signaler.

Inget kunde vara mer fel enligt mig.

För visst är det intressant att så många fortsätter jobba tills de går in i väggen. Fortsätter springa eller lyfta tills en skada är ett faktum. Vi slutar liksom inte längre när kroppen börjar indikera att vi borde ta en paus. Vi har ju skapat en tillvaro där det om något är ÄN VIKTIGARE att lyssna på signalerna eftersom det finns så mycket stressfaktorer som vi inte direkt har anpassat oss till med tanke på hur fort utvecklingen gått sista tiden.

Fortsätt inte rakt fram. Läge att stanna.

Fortsätt inte rakt fram. Läge att stanna.

Egen erfarenhet från träning/hårt jobb? Sjuk varje gång…

Nästan varje gång jag trycker mig igenom ett träningpass när kroppen ”känns fel” så blir jag riktigt sjuk efteråt. Jag brukar reflektera över det efteråt eftersom de passen ofta känns konstigt. Man orkar färre av allt. Det är lite jobbigare att ta sig för passet. Det är lite längre återhämtning än vanligt.

Givetvis borde jag avbryta, men det sitter djupt rotat att det är bra att ta sig igenom det!

Detsamma gäller tunga jobbveckor med mycket stress, dålig sömn och för långa timmar framför datorn. Kortisolet sprutar och håller en igång tills du släpper spänningen (jul och semester någon?). Då kommer liksom allt ikapp och med ett helt sänkt immunförsvar är det sängen som gäller.

Utmaning

stopKänn efter innan och under nästkommande 10 träningspass du gör. Känns det inte rätt? Våga lita på kroppen och avbryt passet! Gå hem om uppvärmningen inte gör att du kommer igång.

Detsamma gäller om du känner att det börjar göra ont någonstans – testa att avbryta löpturen, gå hem och ge det en ny chans om ett par dagar.

Det känns precis hur fel som helst, men våga klappa dig själv på axeln ändå!

Var stolt över att du tagit ett aktivt beslut och kontroll över situationen

Avslutande tankar

Att avbryta, eller hoppa över träningspass, är något jag själv börjar bli bättre på. Inte så att jag lyckas varje gång, men helt klart oftare och oftare sammankopplat till att jag faktiskt känner efter och är snäll mot mig själv. För hur viktigt är just det där träningspasset? Oftast inte så värst. Inte som att jag är någon guldmedaljkandidat i OS… Kanske är det förresten ännu viktigare att hoppa över om man är det – för det är kontinuiteten som ger resultat!

Så acceptera utmaningen nästa gång kroppen känns tung och på riktigt inte taggad – inte bara omotiverad, det är en annan sak – känn efter och avbryt om det inte släpper. Klappa dig själv på axeln för att du fattade ett bra beslut och hoppade över passet till förmån för en god natts sömn. Flytta fram den där deadlinen som inte är kritisk och unna dig en rejäl promenad. Ofta ger det bättre resultat i slutändan.

Att sätta hälsan först och hålla sig på topp – det är lätt att leda genom exempel!

4 reaktion på “Utmaning – att avbryta ett träningspass…

  1. Jonas

    Bra reflektion Henrik!
    Kan direkt minnas ett pass jag gjorde hemma då jag inte hade möjlighet att gå till gymmet. Hade sovit väldigt dåligt och var snudd på illamående då jag klev upp. Dum som jag var så tänkte jag att kör jag bara mitt pass så kommer endorfiner och kortisolnivåer att få mig att piggna på mig…
    Men efter ungefär halva passet så så var jag tvungen att avbryta, inte för att jag ville utan för att jag inte kunde fortsätta. Det fanns ingen energi alls i kroppen, den bara skrek ‘LÄGG NER, VIIILA’…

    Det passet skulle jag absolut inte ens påbörjat, hellre då legat kvar i sängen den knappa halvtimmen istället!

    Nä, då är det så mycket skönare de där passen som är raka motsatsen. De där då man känner ‘Bring it on, I can do this!!’, stark och uthållig! De passen är underbara.

    Ha en fortsatt fin och bra Söndag och njut av den då den inte kommer igen… 🙂

    Häls.

    // Jonas

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Eller hur – tror de flesta av oss har haft ett sånt pass eller två, men väldigt få har faktiskt avbrutit! istället går man hem och tror att man nu är ”ur form”… Galet.

      Svara
  2. Jimmy

    Jag har definitivt bättre koll på mig själv och min kropp nu jämfört med ett och ett halvt år sedan och har förkortat löprundor flera gånger för att jag tidigt känt att det inte är som det skall. Har i och för sig gjort det omvända också vilket ledde till en ofrivillig vila på en dryg månad vilket inte var så skoj.

    Senast jag var smart märkte jag redan innan passet att något inte var som det skulle och mycket riktigt, morgonen efter hade jag vinterkräksjukan.

    -Jimmy

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Oooh den är inte kul. En månad är tufft och vinterkräk är inte bättre – även om det är kortare! Men visst är det grymt när man faktiskt vågar lite på kroppen och taggar ner för att orka komma tillbaka snabbare till nästa pass!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.