Vad ska jag börja med på gymmet då?

Lyft tungt!

Lyfta tungt!?

Det är en fråga jag fick häromdagen som kan vara intressant att skriva kort om. Vad ska man egentligen börja med på gymmet om man inte har tränat på riktigt länge?

Tabataintervaller på träningscykel? Löpning? Rodd? Bicepscurls? Marklyft? Gruppträning?

Jag har tidigare skrivit ner en hel del av mina tankar kring lågpulsträning och framförallt försökt betona vikten av hållbar långsiktighet, så det finns risk för lite upprepningar men det tror jag ni kan klara av! Inlägget berör mina tankar kring vad man kan tänkas börja med när man känner sig motiverad nog för att gå  tillbaka till gymmet efter ett långt uppehåll.

Varför tränar du?

Det är en oerhört relevant fråga – för det kommer avgöra HUR du ska träna för att nå dit du vill. Jag själv har ett övergripande mål att alltid vara i form nog att hänga med på i stort sett vad som helst utan varsel. Min tanke är att min träning ska vara så diversifierad att det ska vara ok att springa ett maraton vilken dag i veckan som helst samtidigt som det också är ok att skotta grus eller snö i 4 timmar, bära tunga saker, leka med 4-åringen eller orka bygga en lekstuga utan att kroppen klagar.

Konstiga mål? Tja, det är väl i betraktarens ögon…

Jag vill bara se bra ut och vara hälsosam…

Tolka mig rätt här, det är HELT OK att träna för att ”se bra ut” – men ofta är det ett knepigt mål för hjärnan vill ha referenspunkter som vikt, mått, styrkeutveckling eller dylikt. Jag personligen gillar mål som går att relatera till i aktivitet.

Med målet utrett…

Är det lika bra att säga precis det som ALLA andra säger – all träning är bättre än ingen träning! MEN – och det här vill jag betona rejält – träning med hög skaderisk är dumt att börja med och frågar du mig är det generellt ganska dumt med vissa undantag.

Hur tänker jag?

Ett hårt pass kommer innebära en oerhört obekväm upplevelse som garanterat sitter kvar ett par dagar i form av brutal träningsvärk. Det dödar motivation nästan lika bra som en skada.

För många av oss är verkligheten att vi efter en längre periods uppehåll i aktivitet har gått upp i vikt. Vi har blivit svaga. Vi är stela i lederna, självförtroendet är i botten och musklerna är helt enkelt inte redo för en holmgång.

Att då dra på rejält – OAVSETT vad det gäller för övning – är bara riktigt dumt för att bevisa för sig själv att minsann inte är i så dålig form som man de facto är. (Eller för den delen någon annan som en vän eller PT…)

 Dags att komma till saken…

Men vad tycker jag då? Som alltid föreslår jag att man gör något som verkar roligt! Tycker man det är kul att ro – kör rodd. Tycker man att det är kul att lyfta skrot – lyft skrot! Gillar man burpees som jag – kör 100 burpees!

Men – och det här är viktigt – med tillägget att det ska vara LÅNGT UNDER din förmåga!

Zemanta Related Posts Thumbnail

Testa gärna grodhoppsintervaller om du är sugen på en hård utmaning…

Givetvis får man mothugg här av alla som tycker högintensiva intervaller är ”det bästa som hänt mänskligheten” för man får så mycket träningseffekt på så lite tid – men det är inte vad som är bäst ur ett helhetsperspektiv! Ett hårt pass kommer innebära en oerhört obekväm upplevelse som garanterat sitter kvar ett par dagar i form av brutal träningsvärk. Det dödar motivation nästan lika bra som en skada.

Så fokus på det roliga – se till att få igång kroppen och var nöjd där.

Lätt för dig att säga som tränat hela livet – du måste ju ge träningsprogram!?

Jag fattar invändningen. Point taken. Men helt seriöst – det är inte läge för något avancerat ”träningsprogram” på den här nivån. Vad du än gör så kommer det ge helt galna resultat – men bara om du kan hålla dig skadefri OCH motiverad för att skapa kontinuitet!

För er som vill ha ”träningsprogram” i detalj så blir det en vidarelänkning nedan till några av mina ”pass” samt ett uppläg på styrkelabbet.se för styrka.

Avslutande tankar

Låt mig igen betona att det här inte är riktat till alla er därute som är i form redan. Är du i grunden otränad och rejält ur form är smärta och illamående inte något som kommer göra att du vill ändra din tillvaro. Det står jag fast vid – oavsett vad ”Biggest Loser” försöker pracka på oss.

För att vi mentalt ska orka med en förändring måste det ske stegvis. Det måste vara lite roligt. Det måste kännas ganska bra – för när motvinden blir för stark söker vi skydd där vi känner oss trygga!

Min strävan är att skriva om vikten av att ta små steg mot stor förändring och alla måste börja sin förändringsresa någonstans. Att ta det där första steget- speciellt om man är helt ur form – det är för mig att leda genom exempel!

2 reaktion på “Vad ska jag börja med på gymmet då?

  1. Linnéa

    Tjenare!
    Tackar för ett mycket bra och relevant inlägg. Själv har jag kommit in i en ny period i livet med heltidsstudier och kommit in i den onda cirkeln med stress och att välja bort träning för att ‘hinna’ studera all den tid som krävs. Jag vet själv att det är fel väg att gå, och jag känner det definitivt i både kropp och själ, för att inte tala om hur jag verkligen behöver fysisk aktivitet för att bota den dipp jag går ner i under höst och vinterns mörka månader.
    Konstigt nog, trots att jag varit länge varit fysiskt aktiv under de senaste åren, då har det varit i form av spinningpass, body pump, någon löprunda då och då osv, så är det ändå svårt att ‘dra igång’ igen efter en tids inaktivitet. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen, önskar ju både kondition men även väldigt sugen på att prova lite mer styrketräning efter att varit inne på styrkelabbets ”Starting strength”, Tycker du lågpulspass 2 ggr/veckan samt styrke pass 3ggr/vecka kunde vara en fin melodi nu i början, eller skulle man satsa på enbart lågpuls en tid? Jag provade på lågpuls vid ett tillfälle och det var så jobbigt -för att det kändes så extremt långsamt! Men är sannerligen nyfiken på dess effekter 🙂

    nu blev det visst mycket skrivet, men det jag framförallt vill säga är; många tack för den inspiration du ger och för en riktigt bra blogg!

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej! Kul att du gillar inlägget.

      På temat att ”jag hinner inte” så har jag skrivit om det tidigare och precis som du säger är det en trist känsla när man hamnar där! Att det är svårt att dra igång igen kanske just beror på ”rolighetsfaktorn”? Tröskeln blir ganska hög om man siktar på 5 pass i veckan… 😉

      Så med den bryggan in på din fråga – jag är för att man gör det som är kul för att komma igång igen. Du behöver inte träna styrka 3 ggr i veckan för att bli riktigt stark och om det känns motigt så skulle jag rekommendera att du kikar på hur jag lägger upp min träning för ltie inspiration kring att inte göra det för ”inrutat” i början. Det gör ju ofta att det blir knepigt att hålla i. Vad det gäller lågpulsträningen så rekommenderar jag alltid den som en basbyggande period – hela tanken är ju att just träna upp förmågan, vilket gör att du måste börja långsamt! Men om man lägger lite tid på det (1-3 månader) och mäter ofta så blir det jäkligt kul!

      Så – fokus på att ha kul. Gör tröskeln låg – vilket lågpuls är riktigt bra för (förutom att du får galna andra effekter) och när du väl styrketränar eller vill ta i. Ta då i på riktigt och minimera ”mellanmjölks”-passen. 🙂

      Tack för att du läser och tar dig tid att fråga och kommentera. Återkom gärna om mitt svar inte var tillräckligt.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.