Våga misslyckas för att bli duktig på något – surdegsexperimentet

bild 4Jag har fått för mig att jag inte kan baka. Har intalat mig själv att det är tråkigt, svårt och lätt att misslyckas med – så därför har jag låtit bli.

Det är något provocerande sett ur perspektivet att jag skriver en blogg som handlar om förändring, inspiration och att leda genom exempel.

För att leda genom exempel är ABSOLUT inte att lyckas med allting man företar sig utan att försöka. Försöka, misslyckas, lära sig något och ge sig på det igen! Då inspirerar man. Då är man ärlig med vad som krävs för att nå framgång. Då leder man genom exempel. Så här kommer ett inlägg på det temat och surdegsbak! Nyfiken?

Ta inga risker – du kan bli besviken!

Nu får framförallt mamma hoppa över ett par rader, för jag tänkte börja med en kort bakgrund från min uppväxt med något exempel eller så.

comfort zoneJag är uppväxt med väldigt mycket fokus på att vara ”realistisk”. Ett favorituttryck som ofta hördes i vårt hus när man bad om en åsikt var:

”Jag är inte pessimistisk – bara realistisk”

Missförstå mig rätt nu, det är väl en bra tanke att försöka förbereda sina barn på att det kan gå åt skogen – men det blir ett problem när man inte uppmuntrar till att försöka! Många gånger ville jag väl höra att något inte var en så bra idé, men det hade varit kul att bli uppmuntrad i stil med att ”Såklart att du kan klara det om du vill – det löser du! För du kan bli framgångsrik genom vad som helst – bara du älskar det du gör!”…

Så inlägget handlar förvisso om surdegsbak – men givetvis kan man applicera resonemanget på allting vi vill bli bättre på eller lära oss. För att använda en sliten klyscha – vi är alla nybörjare första gången.

Mina stoltaste minnen?

Det är ju precis när jag vågade gå emot det där ”realistiska”. När jag och en vän över en helg hyrde en lastbilschaffis, lånade en bil och körde till Tyskland för att köpa en båt trots föräldrarnas rejäla protester och förmaningar.

Det är när – trots allas ”funderingar” – tillsammans med hustrun och en liten knodd på 6 månader byggde hus varje kväll och helg i 6 månader. Knäppt? Kanske med tanke på skilsmässostatistiken – men jag är så oerhört stolt över att vi gjorde det!

Precis som bilden illustrerar – när man lämnar sin bekväma lilla bubbla och börjar skapa magi! Visst misslyckas man ofta ganska rejält på vägen, men man lär sig – nyckeln är bara att inte låta sig knäckas av att man misslyckas. Att se varje fel som att man tagit ett steg närmre rätt. Inte superenkelt dock.

Varför surdeg?

solros5

Superläckert surdegsbröd från matgeek.se – men inte fullkorn som jag vill åt!

För min del har det här med surdegsintresset kommit från ett hälsoperspektiv. Som ni vet – och ni som inte vet bör läsa inlägget om hur vi har tappat kunskapen om hur livsmedel bör förberedas – så anser jag att vi måste gå tillbaka till gammal visdom för att göra spannmål nyttigt igen. Mina barn – och jag för den delen även om jag äter väldigt lite – älskar bröd. Men jag vill inte ge dem affärernas risiga, sockerstinna, inflammationsdrivande glutenbomber gjorda på mjöl – vitt eller fullkorn – som inte är hanterat rätt! Utöver det så vill jag ha ekologiskt bröd och då börjar det bli svårt att hitta producenter på marknaden som kan leverera. Några små duktiga bagerier i Stockholm – MEN även där är det FÅ som säljer fullkornsvarianter för alla vill ha de där fluffiga, stora bröden med bubblor i… Jag vill ha mina fullpackade med all den näring som finns i fullkornet och som tillgängliggörs om man hanterar det rätt! Tidigare har jag nöjt mig med mina preppade grötbullar – men nu kände jag att det var dags för surdeg!

Misslyckas för att lyckas…

Det började bubbla och självförtroendet började sakta men säkert stärkas. Hur svårt kan det vara liksom? Precis där – vid hur svårt kan det vara – gick det åt skogen.

Så utrustad med min föreställning att det är svårt, tråkigt och jobbigt att baka skred jag till verket. Började läsa på och dra igång surdegskulturer – för det är något man inser direkt, tro inte att ni kan gå till ICA och köpa en ”surdegsmix” och att det är något nyttigt över den. Det är en rejäl bluff där man har kombinerat en massa jäst med liiiiite, lite surdegskultur.

Det gick bra (trodde jag) – jag har fermenterat mycket sedan tidigare så att dra igång jäsningar och annat spännande på naturlig väg kändes tryggt. Det började bubbla och självförtroendet började sakta men säkert stärkas. Hur svårt kan det vara liksom?

Precis där – vid hur svårt kan det vara – gick det åt skogen.

bild 2

Försök 2 – ser ok ut, men degigt och underutvecklat samt gjort på vitt mjöl.

Försök 1 – Fel mjöl, för mycket mjöl och en för inaktiv surdegskultur. Skulle kylskåpsjäsa det och bakade en rund, stor, tegelsten.

Försök 1, sats 2 – Rätt mjöl, men för lite, för inaktiv surdegskultur och för kallt. Blev en platt, stendöd, tegelsten.

Försök 2 – Bättre! Blev inte helt stendött, kändes bra – men jäste för kallt i kyl och blev en degig halvsnygg historia som gick att äta med viss ansträngning.

Självförtroendet i BOTTEN

Här någonstans kändes det ganska hopplöst. Det var inte bara att ”slänga ihop” som den här filmen påskiner. Det krävdes lite mer känsla än så. Känslan i kroppen – hela kroppen – var ge upp så blir du inte besviken mer. Du kan inte. Du bara misslyckas igen.

Men precis där och då lackade jag ur på den känslan. Bet ihop och bestämde mig en gång för alla att dörren tillbaka till att ”inte kunna baka” var stängd. Bara en väg nu – framåt. Messade min farbror som har vunnit tävlingen ”Sveriges bästa surdegsbröd” och tog stöd. Fick recept – som inte prövats än – och framförallt vägledning och knep för att lyckas.

bild 5

Surdegsbröd på fullkorn blir tunga, men väldigt goda med en härlig syrlighet!

Gick också tillbaka till min bibel Nourishing Traditions och läste på. Så nu – med erfarenheten från misslyckanden, peppet från guru-farbrorn och grymmaste kokboken så var det dags igen. Nervöst och trevande, men roligt och inspirerande på samma gång.

Resultatet blev äntligen bra och det är ett recept jag kommer dela med mig av framåt!

Avslutande tankar

Att våga misslyckas är naturligtvis större än att baka surdegsbröd. Men till saken hör att jag inte är speciellt van vid totala misslyckanden. Missförstå mig rätt nu, det är klart att jag inte lyckas med allting men det mesta går att fixa till så det i alla fall blir godtagbart resultat. Mina surdegsbak gick liksom inte att äta. Det var bara att börja om igen med en process som ändå tar en del tid. Då är det lätt att bara avfärda det som ”något jag är dålig på” och sedan ursäkta det med att det ändå är tråkigt…

För min egen drivs mycket av vad jag gör av motivatorer som att jag vill leva som jag försöker beskriva på bloggen och att jag brinner för att jag och min familj ska ha tillgång till så bra livsmedel som möjligt. Något som tyvärr är riktigt svårt att få fatt på om man inte gör dem själv från grunden – och när man hittar det tenderar det att kosta precis så mycket som det är värt…

Med det sagt hoppas jag att inspirera till lite mer försök – och misslyckanden! Först när vi våga försöka vet vi ju om det funkar eller inte. Framförallt är det först då vi kan lära oss och utvecklas. Att dela med sig av receptet – det är absolut att leda genom exempel. Men det blir i nästa inlägg.

7 reaktion på “Våga misslyckas för att bli duktig på något – surdegsexperimentet

  1. Gurufarbrorn

    Hm. Intressant. ”Kylskåpsjäsning” har jag bara sett fungera med jäst. Surdeg går ju ner på knappt tomgång. Det är ju därför jag förvarar min nu femåriga kultur i kyl mellan baken….
    Jag låter både min fördeg och huvuddeg stå och gotta sig i 18-20 grader i minst ett halvt dygn, ibland ett helt.

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Ja, det är lite märkligt tycker jag också – men Sébastien vet ju vad han pratar om (även om jag inte får till det). Ska experimentera vidare och även ge mig på receptet jag fått som kräver lite mer engagemang. 🙂 Men det blir mer jäsning i rumstemperatur helt klart!

      Svara
  2. Martin

    Jag skrattar så igenkännande! Har upplevt samma resa som du och av ungefär samma skäl. Såg mig inte som någon bagare, kunde inte ens baka scones. Knappt ett år senare, och åtskilliga misslyckanden… Kan jag idag stoltsera med ett perfekt (enligt mig och några till) Levain. Gkord på bara mjöl, vatten och lite salt. Inga tillsatser.

    Mvh
    Martin

    Svara
    1. Led genom exempel Inläggsförfattare

      Hej Martin, ja visst är det fantastiskt. 🙂 himla kul just att det verkligen uppskattas så av vänner och bekanta när man bjuder på riktigt bröd! Snart har jag alla grannarna med på tåget. 😉

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.