Våga vara nyfiken så blir livet roligare!

Zemanta Related Posts Thumbnail

Nyfikenhet drev mig absolut att köpa en ”slackline” – gå på lina liksom. Hur coolt skulle det inte vara att kunna..?

Känner mig lite som en dålig löpsedel i Aftonbladet. Nu är det inte riktigt så illa så att det är ”kaos” eller ”chock”, men väl något av en fundering kring vad kommande inlägg framåt ska handla om. När jag började skriva så hade jag liksom en sisådär 120 olika inlägg jag ville skriva – men nu när de och ett antal till är skrivna så är frågan hur man tar sig vidare med samma inspiration.

Så på det temat så tänker jag att det bästa sättet att hitta ämnen att skriva om för att inspirera till förändring är just att våga vara nyfiken på nya saker. Våga prova nya saker…

Så varför är det så svårt då? Varför är vårt grundsvar oftare ett nej eller njaee än ett rungande JAVISST? 

Förändring igen…

changeSom de flesta vet så jobbar jag med att få människor och organisationer att förändras. Jag har tidigare skrivit om vikten av att skaffa en tydligt uppmätt utgångspunkt som är både visuell och faktabaserad – ni vet våg, foton, klädstorlekar, fart på någon sträcka eller vikter vid maxlyft. Jag har skrivit om hur viktigt det är att se förändring som en pendel där vi för att lyckas få ”hållbar” långsiktig förändring också måste flytta utgångspunkten.

Men kopplingen till nyfikenhet har jag inte skrivit så mycket om.

Nyfikenhet kan leda till att vi måste tänka om…

Det i sig är något ganska läskigt. Tänk om vi upptäcker att det vi har trott på sålänge kanske inte var helt sant. Tänk om vi upptäcker att det faktiskt är roligare att banka med en slägga på en gammal död trädstam än att stå och lyfta vikter på gymmet?

Tänk om…

Ja, tänk om. Men det kommer du aldrig få veta om du inte provar. För det är så lätt att bara säga nej. Inte ta någon risk. Fortsätta som vi alltid har gjort – även om det per definition inte ligger i vår natur egentligen. För hur skulle vi då kunnat utvecklas som vi har gjort!?

En upplevelse utöver det vanliga

Här känner jag att det är läge med ett exempel från mitt eget liv som alla som känner mig garanterat har hört minst en gång – men det är så fascinerande och jag minns det så oerhört väl.

Människorna jag arbetar tillsammans med på mitt eget bolag – kanske än mer på min förra arbetsplats – är relativt likformade. Vi tenderar att ha samma utbildning, hyfsat samma värderingar och yrket lär en att vara ganska försiktig i hur man uttrycker sig. Lite som politiker som man aldrig kan få ur ett JA eller NEJ…

motparten som svarade ”ja” verkligen skulle anstränga sig för att trycka in så mycket positiv energi som möjligt i hur hen svarade ja. Ett genuint, varmt, inpsirerat, laddat ”JA, DET GÖR VI!!” som att det var den bästa idén i hela världen just då. 

Hur som helst, inför en konferens så ville vi ha lite inspiration och nya infallsvinklar så vi hyrde in ”Improvisationsteatern” för att driva några övningar med oss. En av de övningarna var tänkt att visa hur ”lätt” det är att skapa positiv energi eller nåt sånt. Övningen gick ut på att två och två låta en part föreslå något – det kunde vara något i stil med: ”Jag tycker vi ska gå till tavlan där borta” – och motparten skulle svara ”ja, det gör vi”. Ok, det låter inte så kul?

Tvisten var att motparten som svarade ”ja” verkligen skulle anstränga sig för att trycka in så mycket positiv energi som möjligt i hur hen svarade ja. Ett genuint, varmt, inpsirerat, laddat ”JA, DET GÖR VI!!” som att det var den bästa idén i hela världen just då!

Givetvis blir det här inte lika bra i skrift som när jag berättar – men take my word for it, hela kvällen efter den övningen var oerhört positiv och energin bara sprutade hela vägen in i väggen…

Tillbaka till verkligheten

behåTill den här historien, som inte är slut ännu, hör att min hustru precis vid det här tillfället var gravid med vårt första barn Lilly. Ovan skedde på en fredag och på lördagen hade hon tänkt att vi skulle ut på stan. Jag minns fortfarande hur hon såg lite lätt trött ut på lördagsmorgonen när hon påpekade till sin något bakfulla och trötta sambo – jag – att vi var tvungna att handla amningsbehåar också på stan. Tänker mig att hon hade sett framför sig en djup suck och ett ”måste vi…” från mig.

Istället fick hon ett rungande ”JA – det kommer bli hur kul som helst!” följt av ”kan vi inte göra det till en kul grej och verkligen fira när vi hittat några du vill ha!”.

Chock? Japp. Glad? Japp. Bästa dagen på stan någonsin? Japp!

Det är bara att konstatera att ett enda beslut och medvetet svar gjorde hela den dagen fantastisk!

Avslutande tankar

Varför är vi inte mer öppna för förändring och mer nyfikna? Tja, det är läskigt generellt eftersom det innebär att stiga ur sin egen trygga tillvaro. Det är lättare att slå ifrån sig, säga nej och fortsätta som vanligt.

Jag vill givetvis koppla det till såväl kost som hälsa och träning generellt där jag tycker det är synd att så många är rädda för att experimentera. Få vet hur det känns att må helt perfekt idag, av den enkla anledningen att vi är nöjda med hur saker och ting fungerar generellt! Jag tror många skulle bli chockade – jodå, jag kan också få in ”Aftonbladetretorik” i mina inlägg – över potentialen de har att må bättre och ha roligare!

Det här är saker jag själv försöker jobba på varje gång mitt egna spontana svar är ”nej”. Att lyfta fram min egen resa mot att oftare säga ”JAVISST” och aldrig sluta vara nyfiken – det är absolut ett sätt att leda genom exempel!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.