”Ska du med på en mara i övermorgon?” Eh… Tja, ok!

Skogsmara!

Dags för skogsmara!

Jag har sagt tidigare att jag funderar mycket under mina lågpulspass. När jag var ute häromsistens så insåg jag att det gnager mig lite att så många frågar vad jag tränar inför, vilka lopp jag springer och så den eviga frågan om jag har sprungit något marathon. Alltid detta maraton. Jag insåg att det kanske är läge att svara på frågan om jag skulle kunna springa ett marathon bara sådär efter all lågpulsträning. För jag inser ju själv att jag inte har några bra svar på de där frågorna annat än ”inget direkt”, ”inga lopp” och ”nej, inget marathon” + diverse konstiga undanflykter som att ”Stockholm Maraton är två varv och det verkar tråkigt…”. INTE att leda genom exempel.

Hur som helst, jag har också blivit inspirerad av en bloggerska som har helt motsatt upplägg på sin träning jämfört med mig – mycket intervaller och intervall-styrka – så konstaterade jag att nu när jag har barnvakt så får jag väl ta och testa att springa ett maraton då. Den enda dagen som passade var tisdag 25e och jag kom på det här söndag 23e… Nyfiken på det här – det är lite roligt – läs hela inlägget!

Maraton i övermorgon – funderingar och upplägg

Jag tror mycket på att min träning har varit så allsidig och samtidigt tillräckligt fokuserad på löpning för att det här ska fungera. MEN självklart är jag inte så naiv så jag tror att det bara är att ge sig ut och springa i 4+ timmar – jag har läst för mycket om träning, kost och hälsa för det! Så jag konstaterade att om det här skulle funka behövdes lite regler – det kommer inte finnas vare sig sjukvård eller vätskekontroller ute i skogen… Så jag har satte upp lite egna parametrar för att se till att det inte kostar för mycket i termer av hälsa!

  1. Vatten – givet temperaturen på morgonen – 2 liter varav 0,5 liter var Vitamin Well Reload för zink och en liten dos socker – INTE optimalt med 2+ kilo extra tyngd vid start men jag kommer bli successivt lättare
  2. Strikt pulskontroll första 2 milen – under anaerob tröskel för att minimera risk för att gå in i väggen mitt i skogen. Progressiv fartökning endast sista 2 milen på bekostnad av högre puls.
  3. DET ÄR INTE ETT RACE – men progressiv fartökning från mil 2 och fri fart sista milen
  4. Bryt om det blir skadekänningar – det är lika mycket ett experiment som ett test men igen – INTE ett race
  5. Bränsle – ingen ”kolhydratuppladdning” – samma naturliga kost som vanligt med något rejälare frukost
    1. Frukosten blev en hel portion bananpannkaka som vi annars delar på två + en fet kaffe och en halv avocado + morgondrink med antioxidanter Super Booster Greens v1.0, äppelcidervinäger och citron för att optimera PH i blodet för action – se inlägg om varför här
  6. Bränsle under loppet – utöver vatten runt 150-200 kcal i timmen medelsnabba kolhydrater – laddade ryggan med en banan, två kraftbollar samt snabbt ”nödsocker” i form av en Snickers
    1. Hade också i bilen för post-race en Red Bull energidryck, tre kraftbollar till, ytterligare en banan samt två påsar med nötter (så inte helt naturligt och puritanskt – men 80-20!)

bild 3Övrig utrustning för den nyfikna – skor: Saucony Hattori LC, 2XU långa ompressionstajts, t-shirt, tejpade nipplar, Camelbak Octance XCT vattenrygga 3 liter, ipod shuffle, Suunto Quest pulsklocka och ”footpod”. (tog inget foto – såg mest skäggig och risig ut…)

Jag kollade upp var de längsta spåren runt Karlskrona fanns och landade i Jämjö och Orienteringsklubben Orions 13,5 km långa skogsspår! Där fanns också lite kortare spår för de sista kilometrarna som jag gärna ville ha lite närmare bilen och civilisationen…

Låter det kul – tja, lång tid i rörelse men jag det blev otroligt intressant! Kommer jag berätta om det gick åt skogen – jajjamen! Jag skäms absolut inte om det skiter sig – då är det bara att bli starkare och komma tillbaka!

Dags att svara alla som sa att ”du kommer aldrig kunna springa långt” – hur gick det då?

Resultat – Experiment skogsmaraton!

bild 1Glad och ganska laddad måste jag erkänna efter den riktigt stadiga frukosten körde jag upp till orionstugan och startpunkten – snackade lite med vaktmästaren and off I went!

Började helt ok – lite långsammare än vanligt i min arbetspuls 148 eftersom jag helt plötsligt var nästan 3 kilo tyngre med ryggan. Det kändes faktiskt mer än jag tänkt mig.

Åt var 30 minut och sköljde ner med min hemmagjorda ”sportsdryck”.

bild 1Skogsmara!Riktigt fina spår ibland och ofta grusvägar, vilket är mysigt, medan det ibland blev helt galna skogspartier (speciellt när jag sprang fel, vilket jag gjorde en sisådär 5-8 kilometer innan jag kom på det och fick springa tillbaka…). Då gick det långsamt och det är väldigt påfrestande mentalt att hela tiden kontrollera var nästa fotsteg ska falla!

Hur som helst, höll mig till mina regler ovan ända till 14 kilometer när jag valde att höja arbetspulsen till 153-155 slag per minut. Kändes jäkligt bra i kroppen och god energinivå från bananer och kraftbollar.

bild 2bild 3

 

 

 

 

Sedan jobbade jag på fram till 22 kilometer när det enligt ”reglerna” var progressiv fartökning tillåten för att springa sista milen snabbast om det kändes bra.

Fötterna började kännas lite trötta runt 25 kilometer och jag konstaterade krasst att jag inte är stark nog än för en ”snabb” mara i barfotaskor – vilket jag misstänkt – men än inga direkta känningar i kroppen!

bild 4Runt 28 kilometer hände något oväntat – som en vän som gillar maraton berättat om, men jag valt att inte direkt tro på – mina skor blev för små… Hur galet som helst men jag lovar att jag har en ”blåtå” to show for it!

Lesson learned – köp större skor vid nästa maraton!

Det började också bli lite segt – lite drygt tre timmar löpning själv i skogen… Egentid i all ära men njaaee. Jag har haft roligare!

bild 5Det spår som skulle varit runt 13,5 kilometer – det tog mig en runda på 7 kilometer att hitta det j-la spåret – landade hur som helst med fel-löpningar, diverse andra konstigheter etc. på lite drygt 25 kilometer. Så när jag var tillbaka vid bilen visade klockan 31,19 kilometer. Man kan se bilarna skymta i bakgrunden. Jag kan lova att jag tackade mig själv för att jag lade ner en snickers som reservproviant för eventuella fel-springningar!

Hur som var det ganska psykologiskt jobbigt att se bilen! Duschen lockade. Bilsätet lockade. RedBull i solen chillandes på gräset lockade. Men jag tryckte bort det och drog iväg för slingan på 5 kilometer x2!

Jag dumpade ryggan i bilen, tog en klunk vatten och kände mig genast lättare och snabbare – om än jäkligt trött i fötter och vader – och drog iväg! Vaktmästaren skrattade och tyckte att jag minst borde ta det långa spåret igen – nu när jag visste vägen.

Men den mentala boosten räckte bara 4 kilometer till. Ingen publik, inget mentalt stöd, benen riktigt tunga, ont i den jäkla tån som nu är blå som blåbär, sugen på mer socker och RedBull, skavsår efter vattenryggan (det blödde järnet har jag fattat i efterhand – lesson learned!). ”Det är inget race” ekade i huvudet och vid 36 kilometer fattade jag beslutet att lägga ner. Det var helt enkelt inte kul längre.

Jag avslutade med att jogga ner i 2 kilometer och kände mig ändå otroligt nöjd – jag vet att det går att pusha igenom de sista kilometrarna med lite vilja och stöd! Totalt landade rundan på 38,42 kilometer…

Slutsats och avslutande tankar

bild 3Det var en intressant upplevelse och en lärdom att det är ruskigt mentalt tungt att  springa så långt – och länge för den delen – själv! När den mentala tröskeln slog till var det helt enkelt inte kul nog för att bita ihop och köra på hela vägen till 42 kilometer.

Jag har fått ett kvitto på att min träning verkligen fungerar och bygger upp en funktionell stark kropp – att känna sig hyfsat fräsch i kroppen efter 38 kilometer utan någon uppladdning och med ett kort ”spring för livet” pass i benen – det är VÄL GODKÄNT! Jag är absolut stark nog att springa ett hyfsat snabbt maraton – skulle gissa någonstans under 4 timmar om jag slipper stanna, springa fel och får lite mentalt stöd!

Jag skulle inte springa en mara på asfalt i helt odämpade skor – jag är helt enkelt inte stark nog i fötterna än. Kanske nästa år – men fötterna höll för 38 kilometer! DET ÄR STORT FÖR MIG KAN JAG LOVA!!

Jag tycker experimentet absolut var att leda genom exempel – inspiration genom roliga utmaningar och knasighet – och frågan är om det inte också gäller för det faktum att jag valde att hoppa de sista 5 kilometrarna! Jag vet att jag kan – men det hade kostat för mycket just idag! Hälsa före bevis…

Inga fler undanflykter – ses vi på Stockholm Maraton nästa år?

Jajjamen!

7 reaktion på “”Ska du med på en mara i övermorgon?” Eh… Tja, ok!

  1. Hannah

    Bra jobbat Henke, imponerad men inte särskilt överraskad. Jag tänkte ta ett långpass i helgen men håller mig nog till ca halva sträckan. Hur mycket energi behöver man fylla på då enligt dig? Har inte sprungit längre än 13-14 km på säkert två år – och senast var det energidrycker/gels etc som jag hellre undviker nu. Tips? Kram

    Svara
    1. Torgny Domeij

      Återkommer med mina egna erfarenheter. Kan vara av intresse. Lite hängig just nu, blivit förkyld, troligen av lite olika faktorer. Sprungit mycket långt och lågintensivt, lätt gjort ett antal ensamma maror själv utan större problem, gick på den tiden efter Lasse Virens recept med LSD, Long, slow, distans dvs länge, slött och distans.. Ungefär.. Men kände mig pigg. Kört några triathlon och quadrathlon solo också, efter en ryggskada jag tröttnade på. Kosten ja. Har ungefär samma erfarenhet av allergi, och liknande resultat..

      Svara
  2. Led genom exempel Inläggsförfattare

    Hej! Egentligen ligger gränsen runt 2 mil eller runt 2 timmar för när du behöver börja ”fylla på” under turen/aktiviteten. Så det räcker absolut med vatten och en banan skulle jag säga. Mina 2-timmarspass brukar vara de jag tränar på att vänja kroppen vid att äta under aktivitet – inte helt givet att det funkar för alla! Då äter jag runt var 30 minut någonstans runt 1/3-1/2 banan och sköljer ner med vatten.

    Ett bra förslag för att ”slippa” att packa på sig en massa kilo i form av vatten och mat som jag gjorde här är att ta en runda som man vet korsar en punkt två eller tre gånger (typ lägenheten, huset, raststuga eller något liknande) och lämna mat och vatten där. Ger jäkligt stor effekt att väga 2,5 kilo till med vatten och mat!

    Men som sagt – två mil är på gränsen! Du klarar dig utan energi, men jag tycker det blir roligare och trevligare med tillskott under turen på temat att det ska kännas bra!

    Ge järnet!!

    Svara
  3. Pingback: Led genom exempel - gästinlägg | Under vårt tak

  4. Torgny Domeij

    Återkommer med mina egna erfarenheter. Kan vara av intresse. Lite hängig just nu, blivit förkyld, troligen av lite olika faktorer. Sprungit mycket långt och lågintensivt, lätt gjort ett antal ensamma maror själv utan större problem, gick på den tiden efter Lasse Virens recept med LSD, Long, slow, distans dvs länge, slött och distans.. Ungefär.. Men kände mig pigg. Kört några triathlon och quadrathlon solo också, efter en ryggskada jag tröttnade på. Kosten ja. Har ungefär samma erfarenhet av allergi, och liknande resultat..

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.